Vi kan fråga oss varför religioner överhuvudtaget har uppkommit? Ett svar som många ateistiskt sinnade personer ger är att det helt enkelt är ett sätt att kontrollera människor. Naturligtvis har det fungerat som det, men religioner har även gett svar på vissa frågor. Var vi och alltet kommer ifrån, varför vi är här, hur vi ska bete oss, etc. Religionerna har alltså gett folk något de vill ha. Detta är ganska väsentligt för utan det skulle de inte blivit så populära. Det som folk vill ha mest av allt är dock evigt liv. Även detta lovar religionerna sina anhängare, men mer än så... Religionerna fokuserar faktiskt nästan enbart på livet efter detta.
Både kristendomen och islam poängterar hur oväsentligt detta livet är jämfört med det som väntar. Inom kristendomen är Jesus själv den stora förebilden. Han plågas och korsfästs men detta spelar inte så stor roll, då han senare återuppstår och återvänder till himlen. Martyrer som senare följde hans exempel blev helgonförklarade. De må ha dött för sin tro men i gengäld väntade ett evigt liv dem i himlen eller paradiset. Kristendomen var en stor tröst för t.ex. fattiga (och i vissa fall livegna bönder) under medeltiden och senare. Dessa stackars krakar fick lida under detta hårda och usla liv, men efteråt väntade belöningen. Fast vad är det som väntar egentligen?
Vi kan kolla på det engelska ordet för det som de kristna längtar efter så mycket: The afterlife. "After life"... Vad kommer efter livet? Alla vet att döden gör det och det är denna de kristna fokuserar på. Idag är det lite annorlunda, men tidigare så var dödsögonblicket helt avgörande. Det var oerhört viktigt att en döende person fick sista smörjelsen och kunde ångra sina synder. Endast då kunde han eller hon garanteras en plats i himlen. Detta synsätt påverkade även hur man behandlade människor. Man torterade ibland och brände kvinnor som troddes vara häxor på bål, för deras eget bästa. Att avrätta folk för mindre förseelser var också helt ok, bara de fick möjlighet att bikta sig innan. Detta lever kvar än idag i t.ex. USA där en präst besöker dödsdömda innan avrättning.
Inom islam finns liknande idéer. Den som dör under Jihad kommer direkt till paradiset. Detta gör att självmordsbombare kan spränga sig med förtröstan om evigt liv. Förvisso hävdas det att terrorister missbrukar Islam och Jihad, men utan denna tro hade säkerligen färre utfört dåd av denna typ. Vi kan även se på en religion som buddhismen som ofta framhålls som bättre och mer fredlig... Buddhistiska munkar bränner ibland sig själva till döds som protest mot diverse företeelser. De sitter då helt stilla och brinner, eller visar i varje fall ingen rädsla. Till stor del ligger deras tro bakom, då de tror att en ny inkarnation eller Nirvana väntar. En ynka inkarnation är då inte så viktig...
Så dessa och kanske de flesta religioner är egentligen dödskulter. De prioriterar "livet efter detta" (afterlife = döden) istället för den här tillvaron. Egentligen inte så konstigt att kristendomens främsta symbol är ett avrättningsredskap. Även mycket annat med kristendomen visar detta fokus på döden. En sak är att det de kristna väntar mest på, är Jesu återkomst. Vissa (som Livets ord och frikyrkor i USA) försöker påskynda denna, genom att "hjälpa" judar att återvända till Zion (Israel). Det står nämligen i Uppenbarelseboken att detta är något som måste föregå apokalypsen.
Det fina med denna är att Jesus återvänder, men det mindre roliga är att världen går under och de flesta människor dör. Lammet (Jesus) öppnar nämligen de sju inseglen och släpper lösa de fyra ryttarna och andra plågor som ska straffa och decimera mänskligheten. Solen blir svart, månen blir röd och havet blir till blod. Sen är det ajöss med allt, men hav förtröstan! De rättroende räddas nämligen och efter allt kaos väntar 1000 år av fred. Efter detta får herrens flock evigt liv men (enligt bibeln) majoriteten av människorna som är förtappade kommer att plågas för evigt i helvetet. En vacker och fin religion, eller hur?
Både kristendomen och islam poängterar hur oväsentligt detta livet är jämfört med det som väntar. Inom kristendomen är Jesus själv den stora förebilden. Han plågas och korsfästs men detta spelar inte så stor roll, då han senare återuppstår och återvänder till himlen. Martyrer som senare följde hans exempel blev helgonförklarade. De må ha dött för sin tro men i gengäld väntade ett evigt liv dem i himlen eller paradiset. Kristendomen var en stor tröst för t.ex. fattiga (och i vissa fall livegna bönder) under medeltiden och senare. Dessa stackars krakar fick lida under detta hårda och usla liv, men efteråt väntade belöningen. Fast vad är det som väntar egentligen?
Vi kan kolla på det engelska ordet för det som de kristna längtar efter så mycket: The afterlife. "After life"... Vad kommer efter livet? Alla vet att döden gör det och det är denna de kristna fokuserar på. Idag är det lite annorlunda, men tidigare så var dödsögonblicket helt avgörande. Det var oerhört viktigt att en döende person fick sista smörjelsen och kunde ångra sina synder. Endast då kunde han eller hon garanteras en plats i himlen. Detta synsätt påverkade även hur man behandlade människor. Man torterade ibland och brände kvinnor som troddes vara häxor på bål, för deras eget bästa. Att avrätta folk för mindre förseelser var också helt ok, bara de fick möjlighet att bikta sig innan. Detta lever kvar än idag i t.ex. USA där en präst besöker dödsdömda innan avrättning.
Inom islam finns liknande idéer. Den som dör under Jihad kommer direkt till paradiset. Detta gör att självmordsbombare kan spränga sig med förtröstan om evigt liv. Förvisso hävdas det att terrorister missbrukar Islam och Jihad, men utan denna tro hade säkerligen färre utfört dåd av denna typ. Vi kan även se på en religion som buddhismen som ofta framhålls som bättre och mer fredlig... Buddhistiska munkar bränner ibland sig själva till döds som protest mot diverse företeelser. De sitter då helt stilla och brinner, eller visar i varje fall ingen rädsla. Till stor del ligger deras tro bakom, då de tror att en ny inkarnation eller Nirvana väntar. En ynka inkarnation är då inte så viktig...
Så dessa och kanske de flesta religioner är egentligen dödskulter. De prioriterar "livet efter detta" (afterlife = döden) istället för den här tillvaron. Egentligen inte så konstigt att kristendomens främsta symbol är ett avrättningsredskap. Även mycket annat med kristendomen visar detta fokus på döden. En sak är att det de kristna väntar mest på, är Jesu återkomst. Vissa (som Livets ord och frikyrkor i USA) försöker påskynda denna, genom att "hjälpa" judar att återvända till Zion (Israel). Det står nämligen i Uppenbarelseboken att detta är något som måste föregå apokalypsen.
Det fina med denna är att Jesus återvänder, men det mindre roliga är att världen går under och de flesta människor dör. Lammet (Jesus) öppnar nämligen de sju inseglen och släpper lösa de fyra ryttarna och andra plågor som ska straffa och decimera mänskligheten. Solen blir svart, månen blir röd och havet blir till blod. Sen är det ajöss med allt, men hav förtröstan! De rättroende räddas nämligen och efter allt kaos väntar 1000 år av fred. Efter detta får herrens flock evigt liv men (enligt bibeln) majoriteten av människorna som är förtappade kommer att plågas för evigt i helvetet. En vacker och fin religion, eller hur?
__________________
Senast redigerad av Gameplayer 2015-03-30 kl. 18:50.
Senast redigerad av Gameplayer 2015-03-30 kl. 18:50.
