Citat:
Ursprungligen postat av
PerEvertt
Har kommit fram till detta och ska förklara varför och sen får ni säga vad ni tror om det..
Anledningarna hur livet kunde uppstå här på Jorden är ju många, och det som inte tas med i beräkningarna i tex Drake Eqationen är ju alla de slumpmässiga tillfälligheter(eller vad man ska kalla dem) som gjorde livet möjligt på Jorden. Men jag kan ha fel, det behöver inte va lika för andra världar heller det förstår jag, men såhär tänker iaf jag:
1. En passande typ av galax - våran är en stavspiralgalax - läs på om det!
Formen på en galax är fullständigt irrelevant för existensen av sollika stjärnor och jordlika planeter
Citat:
Ursprungligen postat av
PerEvertt
2. För att en civilisation(av våran typ) ska kunna existera i en galax, måste den ligga på "rätt" ställe, inte för långt in i galaxen där stjärnorna ligger tätt och för mycket strålning. Vi ligger på ett lagom avstånd från Vintergatans centrum 28 000 ljusår.
Felaktigt antagande. Kraftig strålning är skadlig för oss men hade vi utvecklats i en miljö med mycket strålning hade evolutionen löst problemen och vi hade helt enkelt klarat av mer strålning. Dessutom är liv i haven väl skyddade mot strålning. Och det finns gott om intelligenta varelser i våra hav där liv på jorden först uppstod.
Citat:
Ursprungligen postat av
PerEvertt
3. "rätt" sorts stjärna, inte för stor/för liten/varm/kall, utan lagom.. vi fick lagom.(förstår såklart att om det är en stor/varmare stjärna så kan planeten ligga längre ifrån men dessa stjärnor kan även ha en annan slags strålning gissar jag på så jag tror endå det är nödvändigt med en stjärna av våran typ(Solen).
Uppskattat antal "lagom" stjärnor enbart i Vintergatan: 80
miljarder. Inte precis dåliga odds.
Citat:
Ursprungligen postat av
PerEvertt
4. Jorden har en naturlig satellit, Månen. Den är spelar nog en viktig roll för livets uppkomst här. Tex stabiliserar Jordens rotation kring sin egen axel så den inte går för fort. Sen tidvatten/havsströmmar som spred/sprider organismer runt Jorden. Månen fångar även upp hot tex asteroider/kometer som annars kunnat träffa Jorden.
Helt fel att månen skyddar oss från asteroider. Jorden har träffats 10 ggr så ofta som månen. Vi ser bara få spår av dessa nedslag här pga jordens geologiska aktivitet samt vind och vattenerosion.
Flera små månar, typ infångade asteroider, i omloppsbana skulle med sin samlade tyngdkraft kunna ha samma stabiliserande effekt på jordens rotationsaxel som en stor. Och alla planeter i solsystemet förutom Venus och Merkurius har såna. En stor bamsemåne är alltså inte en livsnödvändighet.
Citat:
Ursprungligen postat av
PerEvertt
5. Jupiter(och Saturnus) två nödvändiga gasjättar med dess enorma gravitation förmodligen räddat livet på Jorden många gånger från asteroider/kometer som istället dessa gasjättar slukat.
Det är lite ge och ta med den saken. Jupiter och Saturnus fångar in mycket bråte med sin gravitation, bråte som annars kunnat hota jorden. Men de påverkar även föremål i Kuiperbältet och Oorts moln och kan orsaka störningar som får kometer att trilla inåt i solsystemet. De kan dessutom störa omloppsbanan i en långperiod komets omlopps bana och förvandla denna till en kortperiods komet. Och istället för att passera nära jorden en gång på 1 miljon år så passerar den jorden en gång på 100 år vilken gör den betydligt farligare för oss.
Citat:
Ursprungligen postat av
PerEvertt
6. massutrotningen av dinosaurierna(orsaken är bara spekulationer) gav möjlighet för andra livsformer att fortsätta utvecklas utan att störas/saktas ner av dessa monster-ödlor. Förmodligen hade Jorden fortfarande haft en massa olika ödlor som dominerande art idag som en teknologisk civilisation aldrig kunnat utvecklas från.
Igen, ett väldigt antropocentriskt yttrande som det att framstå som att vi är skapelsen höjdpunkt. Vad är det för fel på dinosaurier? Vissa arter hade betydande intelligens och kunde jaga i flock i koordinerade attacker. Om de inte hade dött ut så hade knappast evolutionen stannat upp med en massa hjärndöda monster. De hade utvecklats precis som vi utvecklats och förr eller senare hade något med självmedvetande uppstått. Och varelser från planeten jorden kanske besökt månen för 64 miljoner år sen. Eller 63 miljoner år sen. Eller 62. Eller 61...