Saknar ni att hyra film?

Eftersom inte internet fanns så visste man inte riktigt vad man skulle få när man hyrde House 3 eller Rabid, men eftersom fodralomslagen var coola så chansade man ändå. Idag tar man kanske inte lika stora "risker", eftersom man lätt kan leta upp recensioner och liknande på nätet.

Sen, va fan, var det verkligen så jobbigt att spola tillbaka ett kassettband?

Ja det var ju en social grej att göra med polarna. Många gånger kunde det hända att man stötte på ytterliggare några man kände som var där och skulle hyra film som då var festasugna och föreslog att man skulle haka på, och då man var runt 18 år (tidigt 90-tal) så var det lätt hänt att det blev lite supafest hemma hos den som då hade skaffat lägenhet där filmen skulle ses, på gott och ont.

Och så lite nostalgi för oss som ev. minns när farsan på åttiotalet kom hem med en moviebox på fredagskvällen och någon rulle med Bond, Bud Spencer eller Nu blåser vi snuten.

https://youtu.be/CykVtx2GiRc

Var ju nästan alltid WHV vill jag minnas.

Hyrde just den på grund av omslaget och Cronenberg bakom kameran då jag var runt 13 bast.

Visst fanns det en viss charm med att spatsera runt i videobutiken, men 4 av 5 gånger drog man ju hem en nitlott. Svårt att hitta någonting bra när utbudet är så litet och den enda källan till information är filmens fodral. Kul ändå att vissa hade skrivit kommentarer på fodralen, kommer ihåg att på fodralet till motorsågsmassakern stod det "Skitfilm. Hyr den inte!".

Även med internet så skulle man ju faktiskt kunna skita i att titta på recensioner, om man nu gillar överraskningen. Men jag misstänker att de flesta har plöjt ned för många timmar i skitfilmer (även om det är guldkornen man kommer ihåg) för att faktiskt göra det.

Tycker att det är bedrövlig kundservice. Särskilt med tanke på att personerna i videobutiken aldrig såg ut att ha särskilt mycket att göra ändå.

Om jag får höra eller läsa att en film är på G och jag känner direkt att jag ska se den när det vill blir läge, då låter jag bli att läsa om den. Jag var skitpepp på Interstellar, nästan lika pepp som jag var på Star Wars - The Phantom Menace (som visserligen sög men ändå, peppen var enorm) och eftersom jag är daglig besökare av filmforumet så hånade tråden mig dagligen tills jag fick sett filmen. Jag gillar att inte veta så mycket om filmen jag ska se, då slipper jag ha förutfattade meningar.
När jag praode på Videomix i min gröna ungdom så var det mitt jobb att spola tillbaka filmer, det var jävligt tråkigt men jag vill minnas att vi inte tog betalt för det. Dock kan jag tycka att det är oartigt att lämna tillbaka något i annat skick än att saken kan användas direkt men det hör ju inte riktigt hit.

Jag har tänkt lite på den här tråden och kommit fram till att för mig finns det två aspekter i denna fråga, en nostalgisk och en faktor som inte har med nostalgi att göra.

Det som har med nostalgi att göra är ju självklart att många var yngre då och det var helt enkelt otroligt spännande att upptäcka filmens underbara värld. Att hyra film var otroligt spännande och varje film kunde vara en helt ny upplevelse. Nu när man är lite äldre så har man sett så otroligt mycket film att det är riktigt svårt att bli imponerad, utöver det så är det lätt att bli mer cynisk som äldre och inte riktigt "släppa in" filmmagin som man så lätt kunde göra som ung. Jag saknar verkligen adrenalinkickarna jag fick när mitt kompisgäng gick och hyrde skräckfilmer på helgerna och nästan sket på oss av rädsla trots att filmerna inte var särskilt läskiga.

Det som inte har med nostalgi att göra är just det att förr så var det mer en exklusiv och speciell grej att se på film. Det var lite festligt och man ville verkligen maximera upplevelsen genom att skapa riktig mysstämning och köpa mängder med snacks osv, hela familjen samlades osv. Som filmälskare så värderar vi fortfarande film högt men för den stora massan så är film inte värt särskilt mycket alls och att se film blir ofta något man gör för att man har tråkigt. Blir alltid lika trött på hur många av mina vänner spenderar hälften av tiden med telefonen i handen istället för att se filmen, samma sak med väldigt många som går på bio.

Har en fin videobutik i Abrahamsberg där jag bor. Stanken av godis och ljudet av en skitfilm som rullar i butikens monitorer gör att det är mysigt på något sätt. Saknar självfallet den längtande känslan att få se filmen som hyrts. Något som inte sker på samma sätt när internet stramas eller laddas. Huvudsakliga syftet idag är att de agerar som postutbud

Det finns en charm att gå och hyra. Köpa lite gott gott. Mysstämning på topp.

Men alla dessa pengar jag lagt på film saknar jag inte. Vi snackar om multum.

Nu kan jag sitta vilken film som helst när som helst gratis.

Men jag går på bio ibland. Det finns en viss charm.

Satt häromdagen på ett kafé där den gamla videobutiken här där jag bor var. Så fick jag en sådan trevlig flashback om när man var mindre och gick och hyrde filmerna i butiken. Där jag satt med mina vänner var där Action genren låg. Bakom disken var det Skräckfilms hörnan. Nästan som om när man går in i den "vuxna" sektionen i en videobutik så hade dem skräck där istället.

Var aldrig några problem för mig som mindre om vad för film jag valde. Var inte så strikt med mina föräldrar. Hade också en storebror som också hjälpte lite på traven att hyra skräckfilmerna. Trevliga minnen.
Saknar jag det? Kanske inte så mycket som jag hade trott. Blev ett par långa minuter kanske upp emot en timme ibland bara för att hitta rätt film. Men samtidigt var det den där känslan att inte riktigt veta vad för film man hyrde. Hade inte internet att kolla upp innan och därför spelade omslagen en stor del av det. Som Forrest Gump säger "You never know what you gonna get". Minns jag hyrde Titta Vi Spökar 3 på grund av fodralet, men också för jag hade sett 1an och 2an som jag gillade.

Men idag känner jag latheten och att det är bekvämare att kolla upp innan och med hjälp av Netflix och andra streaming sajter och även ladda ner . Så saknar jag kanske inte att hyra filmerna lika mycket då jag har tillgång till "butiken" hemma.
Men det är nog mer saknaden och minnen av nostalgin. För jag har väldigt fina minnen när man hyrde de halv repiga DVD:erna eller VHS banden som inte var spolade tillbaka. Det var en del av känslan. Att man efter en hel skoldag åkte på fredagen tidig kväll och hyrde film, kanske till och med upp till tre stycken ibland med godis och chips och en 2L läsk och helgen var räddad. Det är är de jag kommer sakna mest med att hyra film, själva känslan och nostalgin av det hela.

Oja och lukten av godis och popcorn glömmer man aldrig, Dock fick man inte tag i någon av de bättre filmerna då de inte fanns i "lager"

Dock var det ju jobbigt att stå i butik och vänta medans idag behöver jag bara in på xboxet och kolla på netflix.

Jag kan förstå nostalgin ändå. Att gå med ett kompisgäng, kolla igenom filmerna, bråka om vilken man ska hyra och varför. Passa på att köpa godis eller snacks samtidigt. Köra igång filmen och kanske kolla trailers för andra filmer innan den börjar. Sedan skrika på klossmongot som föreslog filmen om den var dålig. Filmhyrandet var en hel ritual där man också hade möjlighet att se sådant som kanske inte heller gick på tv på grund av den underbara sovjetinspirerade monopolsosseregimen.

Urvalet av filmer skedde också på ett mer raffinerat och genomtänkt sätt eftersom man ändå inte ville slösa pengar på en dålig film.

Med det sagt saknar jag faktiskt ändå inte filmhyrandet, även om den nostalgiska biten finns där. Det underbara utbudet med filmer som aldrig kommer eller skulle komma till Sverige är fantastiskt för en filmälskare.

Sedan tycker jag det också är värt att påminna om filmen Ink som tack vare fildelning fick en stor spridning även på biografer. Något som sannolikt aldrig skulle skett om vi fortfarande var tvungna att hålla oss till bio och video.