Att tänka på: Den som är utan synd kan kasta första stenen

Han hade kunnat kastat, men han avstod för att visa att Gud är en förlåtande Gud. Inte heller jag ska döma dig sa han ju till kvinnan.

Jesus tog väl på sin människornas synd så kasta fick han inte. Fast det kanske inte var förrens han uppstod som detta hände? Jag vet inte så noga.

Det är väl främst människor som får sin tro ifrågasatt inte trosinriktningar? Tja att argumentera med en kristen ger ofta för att inte säga alltid svaret, du måste bara tro, acceptera Gud så blir det bra. Det är denna bit som jag nog har allra svårast med. Vadå bara tro? Tro på vad? Gud? Jag kan inte bara tro på något hur som hellst. Jag vill ha bra argument först!

Trosriktningar blir ju hela tiden ifrågasatta av representanter för andra trosriktningar. Att ifrågasätta en t ex kristens tro, innebär väl att man ifrågasätter Kristendomen i sig? Så ser i alla fall jag på saken.

Ja, det där med att bara tro är inte lätt. Men jag tror faktiskt att det ligger mycket sanning i det. Man kan inte använda sig av rationella argument när det gäller att tro. I alla fall inte om argumenten ska vara empiriskt bevisbara. Men att ha en tro på Gud i sig betyder inte att du måste svälja ett helt koncept (allt inom kristendomen, allt inom Islam etc), vilket jag tycker att du antyder ibland. Jag skulle råda dig att bara ha som hypotes ett tag att Gud existerar. Bara tänk så ett tag och se vad som händer. (för du kan ju inte med säkerhet säga att han Inte existerar, eller hur?) Du behöver inte bara därför också tro på Djävulen och helvetet, du behöver inte tro på arvssynden, du behöver inte tro att människan är ond, du behöver faktiskt inte tro på någonting som inte känns rätt i ditt hjärta. Gud har givit oss alla förmågan att kunna veta/känna vad som är rätt och vad som är sanning. Men vi är så ovana vid att använda den förmågan då vi sedan upplysningstiden har blivit vana vid att endast vårt rationellt tänkande intellekt kan avgöra sådana saker. Men Gud är inte något som går att förstå med bara ett intellektuellt tänkande. Jag vet att jag nu säger precis det som du retar dig på, men jag är rädd för att det är oundvikligt. Gud måste du söka i hjärtat och han finns där, jag lovar dig!
mvh
Terrieterrie

Till exempel trosriktningar som hävdar att de besitter den ENDA sanningen och den enda vägen till sanningen och att alla andra människor som hävdar en egen tro antingen är besatta av onda demoner eller påverkade av Djävulen.
mvh
Terrieterrie

Gör inte du samma misstag om du hävdar att det finns många vägar till Gud som sanning? Jag ifrågasätter den sanningen, precis som du ifrågasätter att det bara är Jesus som kan leda till Gud.

Sen tror jag att religioner utvecklas genom ifrågasättande, men någonstans bortom våra mänskliga begränsningar finns det en absolut och objektiv sanning som jag tror att bara Gud känner till i sin helhet. Men jag tror också att han har uppenbarat en del av denna sanning, en ganska stor del när han lät sig födas som människa på jorden på 2000 år sedan.

Jag tror inte du är mer påverkad av djävulen än mig och jag tror inte du är besatt av demoner (vilket för övrigt är omöjligt att avgöra via ett diskussionsforum )

Mvh
TT

Skillnaden är väl ändå att jag inte förnekar din kontakt med Gud, medan du förnekar min. Eller för att använda dina ord: jag förnekar inte din relation med Gud, medan du förnekar min. Jag tror att Kristendomen är EN väg till Gud, men inte den enda vägen. Därmed fördömer jag inte din tro, medan du fördömer min. (eller åtminstone underkänner). Jag tycker det är en avgörande skillnad.

Ja, jag tror liksom du att det finns en objektiv sanning om Gud, och jag tror också att han uppenbarade en del av denna sanning genom Jesus. Men jag tror lika mycket att han uppenbarade en del av denna sanning genom t ex Buddha och lärare och mästare från andra religioner. Jag tror att Gud uppenbarar sin sanning än idag. Jag tror att Gud uppenbarar sin sanning för den som lyssnar ... i mig, i dig, i alla som öppnar sina sinnen för möjligheten. Jag behöver ingen Bibel för att lära känna Gud. Du kanske behöver det, och det är helt ok om det är så för dig. Det jag vänder mig emot är att ni kristna säger att ALLA behöver det ... att ALLA måste välja som ni, annars har de valt fel. Som jag ser det är detta en dogm som inte skulle behöva ingå i den kristna tron, men ingen sanning omhuldas mer inom Kristendomen än just denna. Denna tro på exklusivitet har ju bara genom de enormt destruktiva handlingar den använts som ursäkt för, bevisat sin ohållbarhet enligt mig.

Det går att tolka det Jesus sa på väldigt många sätt. Hur vet du att den tolkning som anses riktig just nu är den rätta? "jag är vägen, sanningen och livet". "Ingen kommer till himmelriket, annat än genom mig." Tänk om han bara menade att han med sitt sätt att hantera sitt liv och sin död var ett föredöme för andra att ta efter? Att vi andra, om vi levde som honom efter de principer han angav, skulle nå Gud likafullt som han? Det är vad Jag tror att han menade. Och för att göra det, behöver jag inte frälsas i den kristna kyrkan, jag behöver inte hotas med ett helvete och jag behöver inte vända ansiktet mot Mecca och be. Jag behöver bara leva efter bästa förmåga enligt de principer som Jesus angav och som ju är samma principer som ligger till grund för de flesta religioner: Älska din nästa så som dig själv. Behandla andra såsom du själv vill bli behandlad. Det räcker för mig. Och jag kan lova dig, kära Tomas Tvivlare, att Gud kommer att ta emot min själ med lika mycket kärlek som han tar emot din och andra kristnas och som han tar emot alla själar som finns, då vi alla är delar av Gud.
mvh
Terrieterrie

Jag sätter av naturliga skäl inte Jesus på samma nivå som Buddha eller någon annan andlig ledare, jag tror på en treening Gud, där Jesus ingår. Därmed inte sagt att det inte finns något att lära av Buddah, det gör det anser jag.

Det som jag tycker är problemet med ditt förhållningssätt är att det saknar grund, vad gör du när känslorna drar iväg? Ibland kan man ju känna för helt galna saker, därmed behövs en säker grund (vilket vi kristna anser är Bibeln). Vad är din bas och grund?

För mig är också kyrkan oerhört viktig, hur bygger du din andliga gemenskap?

Tur att det varken är jag eller någon annan kristen som ska döma världen, utan att det är Gud som kommer avge en rättvis dom. Jag tror inte att Gud kommer ta emot de själar som inte vill bli emottagna, de som vill dö, kommer att dö, tror jag.

Jag vet inte riktigt vad du menar med "känslorna drar iväg"? Jo, jag gör nog galna saker ibland, men vem gör inte det? Att göra galna saker är också ett sätt att lära sig att skilja mellan rätt och fel (erfarenhetsmässigt istället för att få det omtalat för sig). Men galna saker är inte så farligt att göra. Mitt rättesnöre är att inte göra något som skadar eller sårar någon annan (inklusive djur och natur). Så länge jag klarar det, så har inte mina ev misstag gjort någon större skada, vilket är det viktigaste för mig. Att leva och låta leva är min grundprincip, liksom tanken att vi alla är delar av samma gudomlighet och därigenom lika betydelsefulla. "Älska din nästa såsom dig själv" med andra ord. Jag har Jesus som rättesnöre och föredöme för mitt liv och mitt sätt att leva det. (Därmed inte sagt att jag ens är i närheten av att leva upp till detta föredöme! Men det är ett mål jag strävar efter.)

Där har du min bas. Du kanske tycker det är märkligt att man kan ha Jesus som förebild utan att vara kristen, men det är inte märkligt för mig. Jag tror på det Jesus sa ... inte på det dom kristna säger att han är.

Den andliga gemenskapen. Det finns väldigt många människor som liksom jag är andliga sökare, och som låter sin tro utvecklas i takt med sina egna insikter. Där finner jag gemenskapen i den yttre världen. Men den sanna andliga gemenskapen finner jag i min dialog med Gud. När vi lyssnar på vår intuition (fullständigt omodernt i dessa dagar) kommunicerar vi med Gud. När vi skapar, Interagerar vi med Gud. Gud finns överallt, Gud talar överallt, det är bara att öppna sitt hjärta för mötet. Och mötet kan ske var som helst. Jag går i kyrkan då och då (jag sjunger i en kyrkokör) men kyrkan är för mig inte en heligare plats än t ex skogen eller mitt eget hem. Gud finns överallt. Han begränsar sig inte till en viss plats, en viss tidpunkt eller till människor med en viss tro. Han finns överallt.
Där har du grunderna i min trosuppfattning. Jag hoppas att Teo och moderatorerna kan acceptera att detta gick utanför tråden!
mvh
Terrieterrie

Du resonerar precis som en präst jag kände en gång i tiden. En mycket sympatisk människa som tyvärr inte finns ibland oss längre. Jag håller inte med dig helt om att man ifrågasätter kristendomen när man ifrågasätter någons tro . Kristendomen utan troeende hade i och för sig inte varit särskillt mycket så jag ger dig delvis rätt.

Att man inte måste köpa hela paketet om man vill kalla sig kristen tycker jag är fel. Antingen så accepterar man det som står och kan kalla sig för kristen eller så väljer man det som man tycker passar men kan man då kalla sig för kristen? Det står väl ingen osanning i bibeln som gör att man skall välja bort vissa delar? Borde man inte acceptera även det svåra och be Gud om hjälp att komma till insikt? Som du märker är jag väldigt emot det här att välja och vraka på vad man skall tro och inte tro på i bibeln, främst då nya testamentet eftersom vi pratar kristendom. Det man gör om man plockar godbitarna så att säga är att skapa en ny typ av religion, en avart av kristendomen. Jag säger inte att det är dåligt att göra detta bara att man inte borde kalla sig för kristen. Jag föredrar att kalla dessa människor för troende, religiösa eller något annat men inte kristna.

Att man inte kan få empiriska bevis för Guds existens är självklart men att bara komma med det fantastiska påståendet. Det är bara att tro så ordnar sig resten. Det duger inte för mig men det vet nog alla här vid det här laget

Jag kastar sålunda en stor jävla kullersten på Dig...

// Roger P.

Ha! Jag duckade :tease:

Roger P. Är du Jesus?