Jag tänker mig att på den tiden Bibeln kom till så hade människor en begränsad förmåga att reflektera kring verkligheten. Mot bakgrund av detta så är det lättare att förstå den världsbild som Gud förmedlade till människorna. På den tiden hade nog inte människor förmågan att se Gud både som god och ond. Ändå så hade Han sagt att Han skapat människan till sin avbild. Mot bakgrund av detta skulle man kunna tänka sig att Djävulen är en del av Guds personlighet. Det kanske har varit nödvändigt för Gud att bete sig som en skit ibland för att hjälpa mänskligheten framåt. Ta t.ex. när Han lät sin son bli upp spikad på korset och dö. Jesus trodde ju att han hade blivit övergiven av Gud då han hängde där. Just detta att Jesus hade blivit övergiven på korset kanske tjänade ett speciellt syfte.
Gud utger sig för att vara allsmäktig och alltings skapare. I dag har vi Gaia hypotesen som säger att jorden är ett levande väsen, kanske är det så att allt växt och djurliv (inkl. människan) bara är små celler i Guds kropp p.s.s. som våra kroppar är uppbyggda av celler.
Beträffande himmelriket och helvetet så behövde väl människor på den tiden lite motivation att bete sig vänligt mot varandra. Hade helvetet inte existerat så hade människor begått självmord i stora drösar. Livet efter detta existerar skulle jag säga, men kanske inte i form av det "himmelrike" som beskrivs i Bibeln. Man kan tänka sig att boken "Till himlen och tillbaka : en neurokirurgs nära döden-upplevelse", av Eben Alexander kanske ger en mer realistisk beskrivning av livet efter döden.
Detta är bara mina personliga reflektioner. Hur reagerar ni på detta och vilka är era reflektioner.
Gud utger sig för att vara allsmäktig och alltings skapare. I dag har vi Gaia hypotesen som säger att jorden är ett levande väsen, kanske är det så att allt växt och djurliv (inkl. människan) bara är små celler i Guds kropp p.s.s. som våra kroppar är uppbyggda av celler.
Beträffande himmelriket och helvetet så behövde väl människor på den tiden lite motivation att bete sig vänligt mot varandra. Hade helvetet inte existerat så hade människor begått självmord i stora drösar. Livet efter detta existerar skulle jag säga, men kanske inte i form av det "himmelrike" som beskrivs i Bibeln. Man kan tänka sig att boken "Till himlen och tillbaka : en neurokirurgs nära döden-upplevelse", av Eben Alexander kanske ger en mer realistisk beskrivning av livet efter döden.
Detta är bara mina personliga reflektioner. Hur reagerar ni på detta och vilka är era reflektioner.