Har själv haft typ-1 diabetes i 14 år nu, och är 29.
Kan säga till alla icke-diabetiker att han garanterat inte struntat i att ta sitt insulin under en längre tid, såvida han inte missbrukat under tiden. Känslan av att ha högt blodsocker är så extremt plågsam efter ett tag, att du kommer klösa ut ögonen på dig själv om du inte får insulin. De första åren kan man orka med högt blodsocker i ett par timmar innan det blir obekvämt. Men efter 5-10 år så är det inget man skämtar om.
Tog inget insulin alls under en helg när jag var 21 och var ute och festade i Göteborg. På lördagen låg jag på toa och försökte spy varje kvart, under hela dygnet, tills det både var tomt i magsäcken och tomt på galla. Fick dricka och äta konstant bara för att ha något att kasta upp när jag tryckte ner fingrarna i halsen. Varför försökte jag tvinga mig själv att spy? Bra fråga. Förmodligen för att kroppen sa till mig att jag var förgiftad (av något), och att spy kanske var rätt sätt. Tyvärr hjälper det inte när det kommer till blodsocker.
Söndag eftermiddag kom jag in på sjukhus där jag låg i koma i tre dagar tills läkarna hade stabiliserade mitt interna pH-värde (7.13 som lägst). Mitt blodsocker låg på 78 som högst (kan tyvärr inte den korrekta enheten).
Efter denna pärs så har jag aldrig igen misskött eller glömt att ta mitt insulin.
Min gissning är att det rör sig om andra omständigheter tillsammans med diabetesen. Att inte motionera som diabetiker kan vara livsfarligt. Alkohol och tobak är även det väldigt skadligt för en diabetiker om man intaget det en längre tid, i stora mängder. Men har svårt att se att han kunnat kröka så hårt i 10 år att han dött av det. Droger är mer sannolikt, och som sagt, brist på motion för att hålla hjärtat starkt (att pumpa tjockt, sockerrikt blod vars sockerkristaller sakta förstör dina vener, kan vara rätt jobbigt).
Kan säga till alla icke-diabetiker att han garanterat inte struntat i att ta sitt insulin under en längre tid, såvida han inte missbrukat under tiden. Känslan av att ha högt blodsocker är så extremt plågsam efter ett tag, att du kommer klösa ut ögonen på dig själv om du inte får insulin. De första åren kan man orka med högt blodsocker i ett par timmar innan det blir obekvämt. Men efter 5-10 år så är det inget man skämtar om.
Tog inget insulin alls under en helg när jag var 21 och var ute och festade i Göteborg. På lördagen låg jag på toa och försökte spy varje kvart, under hela dygnet, tills det både var tomt i magsäcken och tomt på galla. Fick dricka och äta konstant bara för att ha något att kasta upp när jag tryckte ner fingrarna i halsen. Varför försökte jag tvinga mig själv att spy? Bra fråga. Förmodligen för att kroppen sa till mig att jag var förgiftad (av något), och att spy kanske var rätt sätt. Tyvärr hjälper det inte när det kommer till blodsocker.
Söndag eftermiddag kom jag in på sjukhus där jag låg i koma i tre dagar tills läkarna hade stabiliserade mitt interna pH-värde (7.13 som lägst). Mitt blodsocker låg på 78 som högst (kan tyvärr inte den korrekta enheten).
Efter denna pärs så har jag aldrig igen misskött eller glömt att ta mitt insulin.
Min gissning är att det rör sig om andra omständigheter tillsammans med diabetesen. Att inte motionera som diabetiker kan vara livsfarligt. Alkohol och tobak är även det väldigt skadligt för en diabetiker om man intaget det en längre tid, i stora mängder. Men har svårt att se att han kunnat kröka så hårt i 10 år att han dött av det. Droger är mer sannolikt, och som sagt, brist på motion för att hålla hjärtat starkt (att pumpa tjockt, sockerrikt blod vars sockerkristaller sakta förstör dina vener, kan vara rätt jobbigt).
