Hur bra är du eller random svensken på engelska?

Hur många svenskar klarar av att läsa en svårare och mer formell engelska, exempelvis litteratur som är kopplad till olika högskoleutbildningar?

Jag tror att många som tror sig vara ok på engelska skulle falla ganska platt.

Jag klarar det med ett stort lexikon som hjälp. Självklart kan inte gemene svensk olika engelska termer inom medicin, juridik, ekonomi, teknik osv där inte orden har samma latinska eller grekiska ursprung och används på samma sätt också.

Det är ju inte för inte som det finns kurser för ekonomer, tekniker osv på olika språk. Dessa var förr på åtminstone 10 poäng, alltså 15 idag. 1 poäng motsvarade förr en veckas studier i teorin. Idag borde den motsvara 10 dagar fast jag misstänker att 15 nya poäng i verkligheten är mindre värda än 10 gamla utom rent formellt.

Jag tror att de flesta svenskar idag är ganska bra på att förstå engelska, även avancerade texter. En "avancerad" facktext kan ju vara svår bara för att de innehåller fackord och kräver förståelse för ämnet, alltså exakt samma svårighet som om texten var skriven på svenska. Dessutom blir ju de flesta fackord mer och mer desamma som på engelska inom nästan alla fält.

Problemet för de flesta svenskar ligger i produktionen, alltså att skriva och prata. Det är här de flesta svenskar överskattar sig själva bara för att de är bra på att förstå. Man ser direkt när en engelsk text är skriven av en svensk: många direktöversatta meningar som inte funkar, "svenskifierad" meningsbyggnad, konstiga ordval, och massa typiskt svenska grammatikfel som man ofta inte är medveten om själv. I tal är det självklart ännu tydligare eftersom att allt detta blir gånger tio eftersom att man inte har tid att tänka efter, plus framförallt en massa svensk betoning även hos folk som tar stolthet i att vara jätteduktiga på engelska.

Tycker framförallt problemet är just att svenskar överskattar sig själva så mycket, både personligen och som land. Man hör ofta svenskar skryta om hur oerhört bra alla svenskar är på engelska, och att de pratar engelska som om det var "ett andra modersmål" eller liknande, trots att inget av det uppenbarligen är sant. Visst, vi är säkert bättre än t ex Tyskland, men det är absolut inget märkvärdigt längre, i något europeiskt land, att de flesta under 40 pratar ganska okej engelska.

Jag menar inte att svenskar är "dåliga" jämfört med andra icke-engelskspråkiga länder, eller att jag är mycket bättre själv. Jag ser mig själv som ganska duktig på engelska, men är medveten om att jag gör en del fel ibland och att mitt uttal inte skulle lura en amerikan att jag är infödd.

Jag upplever det som att så fort man kommer utanför sitt gebiet så faller man platt ganska snabbt. Vad heter exempelvis durkslag, decilitermått och provsticka (sådan man kollar om potatisen är klar med) på engelska? Det är inte ens formell engelska, utan snarare ord man kanske inte har stött på om man inte håller till mycket i köket.

Börjar man sedan prata om delar i en bil, topplockspackningar, cigarettändaruttag och liknande, eller delar i kroppen som halspulsåder och ischiasnerv och liknande så blir nog många ställda ganska fort. (Jag kan inte alla dessa ord själv heller skall tilläggas utan drog bara till med några)

Jag stöter ibland på svenskar som säger att de är bättre på engelska än svenska, vilket jag endast i yttersta undantag tror stämmer. Ord som de jag nyss tog upp kanske inte används så ofta, men det är inte det som frågan handlar om, utan hur ofta stöter du på ett ord i respektive språk som du inte förstår om du läser lite olika texter med helt vitt skilda innehåll? Det är nog i den änden man ska börja nysta.

Dock upplever jag att vi svenskar är bra på engelska i både tal och skrift för vardagligt bruk och är inte rädda att använda engelska heller när tillfälle ges och det ska vi vara stolta över för språk är bra att kunna, men man överskattar nog sina kunskaper ibland. Jag har vistats i andra länder där man studerar engelska mer eller mindre lika länge som vi gör här men där folk i allmänhet inte kan engelska för det så man får ta till annat. Lite som svenska i Finland kanske, alla pluggar det men utanför svenskbygderna är det få som kan det. Ställt mot hur det skulle kunna se ut så tycker jag som sagt vi klarar oss väldigt bra.

En kompis jobbar på Stockholms Universitet och har en kollega från Storbritannien som pratar helt flytande svenska som ibland får saker på sitt bord som han måste översätta från engelska till svenska för att texten han har fått av någon elev är helt uppåt väggarna vad främst gäller ordval, men när han översätter texten till svenska så brukar det klarna.

Har läst i stort sett uteslutande på engelska sen sent 90-tal, såväl fack- som skönlitteratur. Så jag har nog helt okej förmåga att tillgodogöra mig text på engelska.

Att skriva däremot.. det är jag skitkass på.. och tala engelska gick ju bra när man tillbringade några månader om året i england flera år på rad och i övrigt umgick med engelsktalande ofta. Men det går satans snabbt att tappa det om man inte pratar engelska på länge.

Sen ligger det mycket i det Zastroznjemje skriver, jobbade en period i kök i england och där visste man ju inte direkt vad allt hette första dagen.

Svenskar har en unik form av chauvinism. De anser sig vara bäst genom att spela ödmjuka. Vi är t ex snällast i världen mot invandrare enligt politiker och medier. Vi har bäst sjukvård. Vi har bra utbildning och är den dålig är den åtminstone gratis.

Detta är en sorts passiv-aggressiv chauvinism som svenskar är rätt ensamma om, om inte helt ensamma. Amerikaner är chauvinistiska rent ut. Fransmän likaså. Vissa tyskar är det. Innan de hade förlorat andra världskriget var majoriteten av dem väldigt chauvinistiska, också de som inte var nazister.

Vad vill jag ha sagt med detta? Jo, denna chauvinism är en av anledningarna till att svenskar tror sig vara bäst på engelska. Vi säger egentligen att vi är bäst i världen men uttrycker det så att det ska låta som om vi i all ödmjukhet pekar på allt som är bra med Sverige utan baktankar alls.

Nu fick du mer en psykologilektion, men jag anser att det är svaret på din fråga i vilket fall.

Jag umgås med människor från stora delar av europa. Min bestämda uppfattning är att Svenskar är goda tvåor efter Holländarna när det gäller kunskaper i engelska bland européer om inte har det som modersmål.
Det som skiljer dessa länder är att även vanliga knegare är ganska duktiga på engelska

Nu är jag i o f s. Tysk, men klarar fackengelska (Högskolenivå inom de områden jag studerat som ekonomisk historia, kulturgeografi och teologi).
Jag skulle däremot faila kapitalt inom exempelvis teknik eller kemi.

Men menar du att "vara bra på engelska" och detta som "random svensk" innebär att kunna svårare fackord just på engelska och detta på då "högskolenivå"?
Du får gärna förklara och detta då mer ingående vad exakt du menar? Gärna på svenska då jag inte förstår mig på detta med extravagancia...
Eller du kanske bara ville skryta med dina egna "skills"?
Nej, jag kan inte fackengelska, nej.

Menade inte att svenskar är dåliga jämfört med andra européer över lag, utan håller med om att holländare och belgare nog är bäst och att vi skandinaver kanske hamnar strax därefter, om man nu ska generalisera. Det jag stör mig på är att många svenskar verkar tro att vi är i princip lika bra som amerikaner, och tror att de själva pratar "perfekt" engelska utan att veta hur många fel de gör.

Går sönder lite inombords när man hör en svensk förklara för t ex en britt: "You know here in sweden we talk so good in english because you now we dont dubb the movies, we just text them you know." på bred svengelska. (Ja, jag har på riktigt hört det)

Dessutom tycker jag inte riktigt fördomarna stämmer längre mot t ex fransmän och tyskar. När jag har träffat folk i typ 20 till 25-årsåldern pratar de ofta ungefär lika bra engelska som jag tycker att de flesta svenskar gör, säkert tack vare t ex internet osv. (för folk över den åldern brukar dock fördomarna stämma ganska bra)

När jag har varit utomlands så är högutbildade eller de med engelska som särintresse bra på engelska, medan den stora massan i vissa fall inte kan förstå engelska alls. I Skandinavien samt Holland pratar "alla" engelska oavsett vem man är. Det har jag inte ens tänkt på, men det är jävligt sant!

Jag skulle vi säga att vi är rätt ok, vi fattar och kan göra oss förstådda.

Men som tidigare sagts, när det gäller facktermer så hänger man inte ens med i svenskan ibland.
Om du inte är insatt i bilar, vet du då vad ett stabilisatorstag är och sedan var det sitter?

Jag jobbar inom textil och förvånansvärt många människor vet inte vad en öljett är, än mindre vad det heter på engelska, där har man tom två ord för det, eyelet och grommet.
Min fackengelska inom textilindustrin är dock bra.

Gott om bra inlägg här. Tackar vi för.

Min engelska når nätt och jämnt upp på vuxennivå - vilket är mycket bra för en skandinav. Så om jag inte vill uppfattas som en bra korkad engelsman är det bra att göra klart att jag är utlänning.

Skulle uppskatta att få svenskar är bättre på språket än en infödd 10-12-åring. Folk överskattar sina kunskaper något helt djävulskt.