Nu har jag inte bytt någon hjärtklaff utan är bypass-opererad.
Och inte i Stockholm utan i Lund men har en ganska annorlunda upplevelse av operation och tiden efter.
Nu låg jag inne drygt en vecka innan op för de visste från början inte vad felet var.
kvällen innan op duschade jag en gång och tvättade mig med desifiktion sen senare duschade jag en gång till då en skötersla var med och såg till att jag gjorde det ordentligt. Sen Opdagen samma procedur igen fast nu fick jag inte vara ifred alls i duschen. Jag fick en sobril sen väntade vi ( min man var med mig jag låg på HIVA) Sen bar det iväg och det var både läkare och sjuksköterskor närvarande innan jag somnade. När jag vaknade och kommer i håg på uppvaket/intensiven var de slangar som inte skulle vara kvar borta. Har man ont behöver man bara kvida så försöker de hjälpa en. Tyvärr är jag inte möjlig att smärtstilla ordentligt så första dygnet hade jag rejält ont. Men på fredagen var jag uppe på benen och måndagen blev jag utskriven. Jag operrades på onsdagen.
Jag behövde inte bära den avskyvärda västen mer än tiden på intensiven kanske för jag är kvinna och använder behå.
Jag var i dåligt skick när jag genomgick min operation. Var sängbunden hellt och hållet pga att läkarna var rädda för att jag skulle få en massiv hjärtattack då fyra kranskärl var igentäppta.
En hjärtoperation är trots allt en stor operation och mitt största tips är att ta emot den hjälp som erbjuds i form av kuratorsstöd, många mår dåligt efter en hjärtoperation psykiskt alltså. Det är ju lite skumt att någon har varit och pillat med ens hjärta. Och hjärtlungmaskinen gör visst också sitt till.
Jag äter inte varan utan trobyl och clopidegrel och har provat brillic. Men waran har aldrig varit på tapeten.
Jag äter atorvastatin och upplever inga biverkningar.
Det jag önskade att de talat om för mig om operationen var att det inte är ovanligt att revbenen också kan gå av. Då hade jag vetat varför det gjorde så ont på andra ställen än bara bröstbenet.
Och inte i Stockholm utan i Lund men har en ganska annorlunda upplevelse av operation och tiden efter.
Nu låg jag inne drygt en vecka innan op för de visste från början inte vad felet var.
kvällen innan op duschade jag en gång och tvättade mig med desifiktion sen senare duschade jag en gång till då en skötersla var med och såg till att jag gjorde det ordentligt. Sen Opdagen samma procedur igen fast nu fick jag inte vara ifred alls i duschen. Jag fick en sobril sen väntade vi ( min man var med mig jag låg på HIVA) Sen bar det iväg och det var både läkare och sjuksköterskor närvarande innan jag somnade. När jag vaknade och kommer i håg på uppvaket/intensiven var de slangar som inte skulle vara kvar borta. Har man ont behöver man bara kvida så försöker de hjälpa en. Tyvärr är jag inte möjlig att smärtstilla ordentligt så första dygnet hade jag rejält ont. Men på fredagen var jag uppe på benen och måndagen blev jag utskriven. Jag operrades på onsdagen.
Jag behövde inte bära den avskyvärda västen mer än tiden på intensiven kanske för jag är kvinna och använder behå.
Jag var i dåligt skick när jag genomgick min operation. Var sängbunden hellt och hållet pga att läkarna var rädda för att jag skulle få en massiv hjärtattack då fyra kranskärl var igentäppta.
En hjärtoperation är trots allt en stor operation och mitt största tips är att ta emot den hjälp som erbjuds i form av kuratorsstöd, många mår dåligt efter en hjärtoperation psykiskt alltså. Det är ju lite skumt att någon har varit och pillat med ens hjärta. Och hjärtlungmaskinen gör visst också sitt till.
Jag äter inte varan utan trobyl och clopidegrel och har provat brillic. Men waran har aldrig varit på tapeten.
Jag äter atorvastatin och upplever inga biverkningar.
Det jag önskade att de talat om för mig om operationen var att det inte är ovanligt att revbenen också kan gå av. Då hade jag vetat varför det gjorde så ont på andra ställen än bara bröstbenet.