Undrar hur många det är som gör dessa inlägg eller som har dessa drömmar och som har bott i ett ordinarie samhälle hela deras liv nånstans söder.
Om du aldrig har bott ute i skogen, om du har aldrig gått 1-2 veckor av att inte bemöta en annan människa när du är ute och vandrar och arbetar på gården, då kommer du inte trivas med ett hus i skogen.
Jag har växt upp i diverse hus, men en stor majoritet av mitt liv har spenderats ute i skogen. När jag som väl hamnat i lägenheter, som jag tyvärr är i just nu, mår jag fysiskt illa av miljön.
Jag vill it gå ut och se en annan människa, jag vill it gå ut och se hundratals bilar parkerade, och jag vill it se fula tegelstensfyrkanter där det bor hundratals människor i. Jag vill it höra skrik och vrål om nätterna, jag vill it höra min granne stampa på morgonen och jag vill absolut it se nån söderlänning.
Det här grundar sig inte i att jag är asocial och inkapabel till att funktionera som människa. Det här grundar sig i att jag känner mig inte hemma när jag är i en stad eller i ett bostadsområde. Jag känner mig vilsen och förvirrad av all den hybrisen runtom mig. Mår illa av att vakna upp på morgonen och mår värre när jag lägger mig.
Ska man köpa ett hus i skogen så är det för att du känner någonting liknande till det här. Folk säger åt mig att jag är galen som vill bo i skogen, men jag säger att du är galen om du har blivit van stadslivet.
Om du har någon typ av romantiserad bild av att bo ute på landet där du plockar solrosor och fiskar konstant så kommer du nog inte klara av att bo på landet. Att bo på landet är den största nivån av frihet du kan uppnå i Sverige, men det kommer till ett pris. Det finns en anledning varför folk flyttade in till städerna i första början, och denne anledning finns fortfarande kvar när folk som köpt nya hus i skogen flyttar raskt därifrån efter bara några år.
