Filosofin ur vårt perspektiv kan inte återge rätt bild. Eller?

Hej!

Jag har funderat och tänkt en del kring en sak; eftersom människan är bunden i den fysiska och materiella världen så är det väl mer eller mindre helt poänglöst att spekulera kring det våra sinnen inte kan få in. Eftersom vi med våra sinnen uppfattar saker såsom färger, lukter och smaker så begränsar väl det oss redan där att förstå hur världen på riktigt ser ut.

Ungefär som det skrivna ordet begränsar tanken hos varje enskild människa. Förstår ni? Vi kan omöjligen ta på någonting vi inte kan greppa. Därför som resultat av att vara bunden i hjärnan, på planeten och i universum är vår utgångspunkt för att nå full förståelse kring sammanhanget till världen en ouppnåerlig sak. Inte för att vara en pessimist men, I våra begränsningar är vi gränslösa men alltid inom en viss begränsning.

Att vilja ha ett syfte hänger väl mer kvar i människan av rent naturliga skäl, precis som alla djur ser det som deras uppdrag i livet att föröka sig. Där tar sig filosofin ut, tänker jag. Människan vill ha ett sammanhang, ett sammanhang vi inte kan få enligt mig. Eller vad tror ni?

Mvh

Nej jag förstår verkligen inte varför vi fortsatt måste ha så många svar...
Det behövs inga fler svar, eller försök till svar.

En som gick lös ordentligt på denna fråga var Immanuel Kant. Det du kallar hur världen ser ut 'på riktigt' kallade han tinget i sig.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Noumenon


Det är iallafall en inkörsport till kunskapsteorin. Det finns några årtusenden av grubblerier i denna fråga.