Börja med att sluta fundera så mycket på vem du "är", om du förstår vad jag menar.
Det gör bara att du förstärker bilden av vem du "är" än mer och du tänker mer på "blyg och undergiven" än på "dominant och självklar".
Hursomhelst, du kan göra på två sätt.
Antingen så letar du reda på en situation när du självklart varit dominant.
Exempelvis, om du är ute och går med en hund och den börjar skälla på ett litet barn? Om samma hund börjar rycka i kopplet för att börja tjafsa med en annan hund? Om du går till butiken med ett barn och barnet börjar plocka på sig godis i mängder? Eller vad du nu kan hitta för situation.
Fundera över hur du var i den stunden. Var kom den styrkan och bestämdheten ifrån? Strunta i logiken. Leta reda på den känslan. Och var den personen. Släpp den du upplever dig vara helt, och var den du var i de situationerna du hittade när du med självklarhet var den som bestämde.
Det andra sättet är att verkligen bygga upp en rollfigur i ditt huvud. Hon är inte blyg som du. Hon är din motsats. Ungefär som
Methodacting.
Sen tränar du lite på att kliva in i den rollen.
För att lära dig att ställa om hjärnan så kan du testa de olika sätten långt utanför sängkammaren. Prova att säga till folk ute i vardagen vad de ska göra istället för att be dem om saker exempelvis.
Alltså inte:
-Elsa, kan du ge mig mjölken?
Utan istället:
-Elsa, ge mig mjölken.
När det sedan handlar om situationen i sängkammaren så är det bara att indoktrinera dig själv med två tankar:
A) Du bestämmer. Allt. Vad du vill kommer att ske. Allt blir precis som du vill. Bara säg det. Bara gör det.
B) Personen du gör detta mot vill att du ska göra det.