Frustrerad över vården!!!

Fatta vad samhället skulle tjäna på att satsa på angripa dom här problemen på allvar. Fast det är klart, då kanske vi skulle skita i att trösta oss med konsumtion och annat skit.

Åk in till psykakuten och snacka, det är ju "live" och kan styra upp snabbare vårdtid för dig än idag.
Annars finns ju privata som är kopplade eller inte, men som någon sa innan mig - det finns inget pris för sitt mentala välmående

MvH Akilles

Ja om det är något jag har så är det drivkraft, det är min starka sida. När jag väl bestämmer mig för att göra något så brukar jag ge allt. Det var nog också därför jag faktiskt nästan blev frisk i terapin trots att jag hade medelsvår-svår ocd.

Det kan känner mest är att jag har glömt av vissa saker, jag har ju en del av anteckningar och uppgifter kvar sparade som sitter i en pärm, jag ska sätta mig och läsa igenom allt. Men jag tvivlar så mycket på mig själv att faktiskt klara detta på egen hand, trots att det faktiskt egentligen ju var jag som gjorde allt jobb i terapin, psykologen mer bara utbildade mig kan man väl säga.

Liksom fuck vården.. ska man klara något verkar man få klara det själv. Jag har väl haft tur som faktiskt fått min "utbildning" I hur ångest och tvång fungerar och vad jag behöver göra och hur jag ska tänka för att bli friskare.

En positiv sak i det hela är väl att jag faktiskt klarat av detta en gång förut, och därför borde det gå lite lättare den här gången hoppas jag.

Samtidigt har jag hört att en familjekompis som är utbildad psykolog har svårt att hitta jobb... Skumt.

Kan det inte vara så att kommunen är för fattig och inte har råd att anställa fler?

Jag önskar att jag hade något självhjälpsprogram på nätet att rekommendera, hade behövt det själv också, lite lockbete på vägen, och hjälp att strukturera upp det.

Finns ju en del böcker beroende på vad man har att arbeta med. Anna Kåver och Åsa Nilsonne har skrivit en del matnyttigt.

Psykiaters är det en mycket stor brist på, psykologer är bristen inte lika stor. Men som du själv säger så handlar det där mycket om pengar.

Konstigt. Psykiatrikern gör ju egentligen inget vettigt förutom att hänvisa en till en psykoterapeut samt försöka pracka på en olika piller, alternativt agera gatekeeper.

Med tanke på att det är psykoterapeuten man träffar regelbundet så borde det ju vara deras tid som är en begränsad tillgång.

På denna länk under planerad specialiserad vård står det att vårdgarantin även gäller
psykoterapeuter, bland annat.

http://www.vantetider.se/sv/veta-mer...cialiseradvård

Du kanske ska sätta dig in i deras yrke lite mer, så får du en annan bild av det hela. Om det nu är så lätt och slappt jobb så borde ju folk stå i kö för att håva in lönen på runt 60' i månaden.

Jag påstår inte att psykiatriker har lätt jobb, däremot förstår jag inte hur det kan vara bristen på psykiatriker som sätter stopp för att vanliga människor med psykiska problem ska få hjälp. Eftersom psykiatrikerns enda uppgift i det fallet är att hänvisa personen som söker hjälp till psykoterapeut eller dylikt.

Psykiaterns enda uppgift är inte att bara hänvisa personen vidare eller "pracka på piller". En psykiater behöver till att börja med sätta sig in i personens problem för att kunna hjälpa densamme. Detta läggs en hel del tid på, säg i snitt en halvtimme per besök. I början läggs ännu mer tid på detta, dvs psykiatern agerar även terapeut och är i många fall även utbildad psykoterapeut.
Sen ska man diskutera sig fram till någon lämplig medicin i många fall, hur det går till är extremt olika beroende på patienten. Är det en patient som är ny inom psykiatrin eller en gammal som behöver ändra sin medicin behövs rätt täta uppföljningar för justering av dos och dyl. Ett fåtal patienter klarar sig på ett kort besök per år för att få nya recept.
Sen det eviga missförståndet om att man försöker pracka på folk piller, ska det appliceras på någon i kedjan är det nog allmänläkaren på vårdcentralen. Många behöver mediciner av olika anledningar för att må bra, en del har helt enkelt defekter i produktionen av olika signalsubstanser i hjärnan, andra behöver det tillfälligt för att komma ur sina problem. Många av de som senare behöver kontakt med en psykolog behöver hjälp av mediciner för att må så bra att de kan tillgodogöra sig hjälpen från psykologen. En del kan sluta med sina mediciner efter en tid, andra aldrig.
Därför är det inte ovanligt att man vill att patienten först tar sin medicin någon månad före man träffar en psykolog.
Som du ser finns det rätt mycket en psykiater behöver lägga tid på hos sin patient. De flesta blir ju det faktiskt för att man har en genuin vilja att hjälpa svårt psykiskt sjuka människor att få ett bättre liv.

Min poäng är att psykiatrikern spenderar väldigt lite tid med den typiska människan som söker hjälp för psykiska problem, varför det känns mer logiskt att det är psykoterapeuter det är brist på. Så var det när jag sökte hjälp. Psykiatriker fick jag träffa flera gånger men hon ville inte skicka vidare mig. Det var "för högt tryck", och ingen tid fanns till mig.

Dessutom har jag direkt erfarenhet av psykiatriker som försöker pusha en ta antidepressiva, med största sannolikhet för att de vill påskynda ens tillfrisknande och därmed lämna plats för andra. Det verkar heller inte ligga särskilt mycket tankeverksamhet kring beslutet att rekommendera antidepp, snarare "ok du mår dåligt säger du, det första vi kan hjälpa dig med är att skriva ut piller" . Även fast kärringen inte hade någon terapeut att hänvisa mig till ville hon att jag skulle börja käka antidepp.

Hela delen med antidepp hanteras enligt min erfarenhet bara extremt likgiltigt och ansvarslöst. Att vissa människor är "defekta" och helt enkelt behöver droga sig själva för att må bra är på sin höjd en teori, snarare än otvistig fakta. Det är vidare en existentiell fråga, så att tvärsäkert hävda att det är så tycker jag är ganska orimligt.