vill tro men kan inte

Jag vet inte varför Gud skapade änglarna, men återigen det påverkar ej min tro - ty vi är tex skapta med fri vilja och kan välja hur vi förhåller oss till Gud med. Varför skapade han oss? Tror det var av sin kärlek.

Behövs ingen Gud trots att vi har medvetande/själ? Min poäng var att det finns en transcenderande del av oss, sedan återigen är det upp till var och hur man förhåller sig till detta.

Det spelar ingen roll för mig egentligen om man kallar Gud för Allah (betyder gud på arabiska) eller Shiva. "Gud är en och verkar i alla", parafras från bibeln. För mig är Gud samma energi som finns i dig och ditt medvetande som i mitt, och all energi som finns i känslor från hat till kärlek (för de finns men kan inte ses heller). Gud är inte bara blind tro eller fina citat och kunnande, en " tro utan handlingar" är död sägs det i bibeln - säkert samma i alla religioner. Så vi vet inte vilka som är närmast Gud och inte, vilka är vi att döma? Bara för att du inte tror Gud finns, betyder inte att du inte innefattas i hans nåd och existens. Så jag tycker inte Dawkings har en poäng annat än för de som är bokstavstrogna eller anhängare av organiserad religion. Tiderna har förändrats liksom, det finns en större medvetenhet hos de nya "lärarna" av spirituell och andlig utveckling och gudsmedvetenhet. Tex Gabrielle Bernstein eller tom Oprah Winfrey och Tony Robbins för att nämna några välkända. Man behöver liksom inte sitta med en psalmbok längst bak i en kyrkosal för att räknas som "rättrogen".

Tron är en gåva...

Alla känner till Adam och Eva i Gamla Testamentet. Moderna människor lägger ingen större vikt vid sådana berättelser. Men detta var en intressant liknelse som faktiskt berättade om mänsklighetens medvetandeevolution. I korthet: Adam och Eva levde i Paradiset. Det senare är en benämning på den tid då människan inte identifierade sig med sinnet utan levde i enhetskänsla med alla och Gud, inget ego med andra ord. Så frestade ormen, Eva åt äpplet, och så även Adam, och i och med detta uppstod det falska egot som bygger på separation och rädsla. Därmed upphörde människans paradisliknande tillvaro och sedan dess har människan uppträtt ungefär som i våra dagar. Egots existens bygger på illusionen om separation från Gud, vilket är omöjligt eftersom allt uppkommer ur den medvetenhet som är Gud.

Vi lever vår liv i den medvetenhet som vi kallar Gud, även om vi kan tro det är något annat. Allt är integrerat, ingen händelse är en isolerad företeelse utan allt hänger samman. Svårt att ta in sådana tankegångar för människor i vår tid som är helt fixerade vid det yttre och tror formens värld är allt, dvs. det vi ser, tänker och tolkar. När livet bjuder på tillfällen där livets djupt intelligenta konstruktion lyser igenom, t.ex. via de meningsfulla sammanträffanden som alla är med om, ropar dom till "ha, vilken lustig slump!" Och så söker man förklaringar som är anpassade efter en förenklad, ytlig livsåskådning, för människor vill inte ha sin världsbild förändrad. Det känns tryggt med det invanda, det nya är okänt och skrämmande. Motgångar och prövningar tvingar dock in den ytligt orienterade på existentiella spår, vilket leder till andlig medvetenhet. Därav uttrycket "Allt ont för något gott med sig".

I allas liv passerar situationer som ger ett budskap om de djupare syften som finns, hur vi hela tiden prövas att söka svaren inom oss och tillåta en djupare medvetenhet utgöra grunden till vår livsåskådning. Alla är med om det, men det är endast dom som prövas hårt andligen som är medvetna om det. Och det går inte att övertyga någon som inte är mogen för denna insikt. Som sagt, allt har sin tid och alla kommer dit så småningom. Vi väljer själva när och hur, även om vi inte har kännedom om det.
Du kan inte förstå andra om du inte känner dig själv. Du kan förstå livet när du förstår dig själv.


Medvetenhet är den kraft som ligger dold i nuet. Det yttersta syftet med människans existens är att föra in denna kraft i den här världen. Ju fler som lever efter detta desto bättre spridning kommer att uppnås bland medmänniskorna. Det Jesus var sänd hit för.

Att vara i nuet är inte en modern fluga utan centralt i många andliga läror sedan årtusenden. I Bibeln finns flera hänvisningar till nuets kraft - "Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sin bekymmer". Eller "den som ser sig om, när han satt sin hand till plogen, han passar inte för Guds rike" (den som inte är i nuet utan lever t.ex. i det förgångna). Ett av mina favoritstycken är hämtad från Markusevangeliet. Jesus talar om fem oförståndiga kvinnor (omedvetna, vill säga) kvinnor som inte har tillräckligt mycket olja (medvetenhet) för att hålla sina lampor tända (hålla sig närvarande) och därför går miste om brudgummen (nuet) och inte hittar till bröllopsfesten (frälsning, upplysning). Detta predikas inte i kyrkorna eftersom det inte förståtts, men gnosticismen (en gren av kristendomen som bl.a. lyfter fram borttagna evangelier, t.ex. Tomasevangeliet), lär ut medvetenhet och självkännedom som kärnan i Jesu läror. Kristus är inte en person utan vår Gudsessens. Jesus lärde ut ren medvetenhet och på så vis personifierade han Kristus. Han kan säga representera gudomlig närvaro i sin rena medvetenhet. Kristi återkomst är en omvandling av mänsklig medvetenhet och inte en person som föds. Buddhanatur är samma sak som Kristusmedvetande - Närvaro, åtkomst till det gudomliga inom oss.

Jesus benämnde egot Satan. Under de 40 dagarna i öknen frestades han av Satan, dvs. egot. Alla människor frestas av egot dagarna igenom. Var gång du starkt dras med i tankar och känslor rörande det yttre så är det egot som ligger bakom och motiven är många. Det finns starka krafter till att vi skulle vilja söka identifikation i egot och hur mycket större du skulle kunna bli via yttre betingelser. Allt falskt, en illusion men det bygger också egot på.


Jag tror egot är orsaken till allt elände och det är människan själv som ger upphov till ondskan. Det är ingen yttre kraft utan det som avskärmar oss från vårt gudomliga inre. Men religionens uttolkare har dels inte förstått de ursprungliga liknelserna men de har också velat skapa något konkret att kämpa emot (egot önskar separation), något att frukta som de ansåg var Guds motsats, ett hot och att en kamp pågick. Det varken gjorde det eller gör det. Omedvetenhet bekämpas inte utan möts med medvetenhet. Den "ondska" som existerar har ett enda syfte och det är att öka människans medvetenhet. Ondskan är enbart ett medel som tvingar människor att stanna upp och växla till djupare tankebanor. Möter man ondska med ondska så förstärks enbart effekterna. Jag konstaterar att livet är en perfekt genomtänkt skapelse och egentligen är ju allt en Guds tanke där inget kan gå fel då allt hänger samman och har ett gott slutresultat. Tänk så mycket enklare livets bördor kunde bäras om folk insåg det. Inte lätt, det vet jag som har drillats i min tro på livet i flera år. Samma typ av prövning om och om igen har nött ned mitt motstånd och en acceptans gror sig allt starkare.



Gud är en hög intelligens som går över det mänskliga förståndet.

Den kristna guden är väl bara en version av det hela tron. Att lägga för mycket tankar på just den kristna guden är väl lite som att klämma en klämd finne. Tänker på Carl Ljung när jag ser en sådan här tråd. Han trodde inte heller på gud. Han visste att gud fanns. Och inte den kristna versionen då.
Det är egentligen inget som något vi människor aldrig kan konceptualisera.
Kanske endast röra vid genom tavlor, dans, musik, hantverk etc.

Det må vara en lågoddsare att betta på Gud i ett ateistiskt samhälle men därför tycker jag man ska göra det om man ändå nästan är där. Man får en positiv orientering mot tillvaron istället för att vara likgiltig mot den. Det är viktigt med transcendentala okuvliga principer i dessa dagar kan jag tycka. Tro ger även en objektivt förankrad grund för moral, godhet, skönhet etc istället för att devalvera det som enbart en förgänglig mänsklig valuta. Dessutom behöver man inte känna sig helt viss om Gud, det räcker med att lita till Jesu löfte. Resten behöver man inte bemöda sig med, och kan lämnas i Guds händer. Gud möter en halvvägs sägs det, men man behöver inte lösa hela gåtan i detta liv. Tror man måste släppa på all intellektuell tvångsmässighet. Horisonten kommer vi över först i nästa liv.

Carl Jung sa inget om att han inte trodde på den kristna guden. Han gjorde inga metafysiska ställningstaganden. Däremot gav han kristendomen och religion i sin helhet empirisk legitimitet genom sina psykologiska upptäckter. En dag kommer hans undanskyfflade livsgärning upp till ytan igen. Samhället är inte redo för Carl Jung, ännu.

Jo, det gjorde han. https://www.youtube.com/watch?v=2AMu-G51yTY
Du är nog inte redo för samhället skulle jag säga, inte Carl Jung.

Inte använt flashback så mycket så lyckas inte lägga in in bild här. Ber om ursäkt för länk.

https://i.imgur.com/bA0E6C6.png
Frågan om Tro och dess förhållande till vetande är knappast en ny fråga och den diskuterated flitigt redan för tusen år sedan.

I diagrammet har jag schematiserat de essentiella delarna i den klassiska filosofins svar på frågan om Tro. Så till att börja med några definitioner. Tro är till skillnad ifrån Vetande en Dygd/Värde.

Tro beskrivs symboliskt som Kronan på verket inom esoterisk och exoterisk filosofi och med verket avses både ditt liv och resultatet av an ansträngning.

Den 3 delade själen, de 4 arketyperna och 4 Kardinala Dygderna
laton beskriver människans skäl som 3-delad i begär, vilja och förnuft. Dessa tre delar kan alla göra oss olyckliga eller lyckliga och vägen till lycka/samklang är att utveckla dessa tre delar till de 3 grundläggande dygderna. Att utveckla dessa 3 delar av själen motsvarar de 3 arketyperna Krigaren, Magikern, Älskaren i Jungiansk filosofi. Du tyglar din aggresiva vilja med inre styrka, ditt begär med måttfullhet och ditt förnuft balanseras av din känsla för rättvisa.

De som misslyckas med detta hamnar i en av de tre skurk-rollerna: Slagskämpen utan självbehärskning; trollkarlen som fastnar helt i att kontrollera den fysiska världen; och älskaren med ett omättligt begär efter andras kärlek och uppmärksamhet som är oförmögen att ge av sig själv.

Efter att dessa 3 grundläggande delar av själen är tyglade kan den fjärde dygden och den 4e arketypen utvecklas. Dygden är Förstånd och Arketypen är Kungen.

De 4 arketyperna:
https://www.youtube.com/playlist?list=PLNwwHxpB-dkzeeyLTJKco49tokvT25dt3
https://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6rst%C3%A5nd

https://www.artofmanliness.com/articles/king-warrior-magician-lover-introduction/

Den korrekta utvecklingen av det manliga psyket och möjliga felkällor.
https://content.artofmanliness.com/uploads/2011/07/KWML.jpg

Kungen balanserar själen
Efter att den sanna Kungen intagit tronen ifrån det falska Egot så ger han varje del av själen sin rätta plats genom att erkänna dem, belöna dem och regera över dem.

Krigaren blir därmen dubbad till Riddaren som försvarar Kärlek (Caritas) istället för Våld.
Älskaren gifter sig med visdomen (Hierogamo) och inger Hopp istället för Lust
Magikern blir den Vise Mannen som ger Tro istället för Tvivel.

Hur når vi Tro?
Vi når alltså Tro genom att älska oss själva först, och sedan förvandla oss själva till vår egen potential med målet att bli suveräna, dvs Kung i vårt egen hem (inre). Genom att odla vår viljestyrka, vår måttfullhet och vår känsla för rättvisa så kommer den Sanna Kungen att resa sig inom oss tills vi blir kapabla att ständigt agera med Förstånd. Detta förstånd kommer i sin tur att hjälpa oss att omvandla oss själva till bättre människor.

Tack, intressanta videos.

(Gjorde några redigeringar. Hade föredragit om jag dessutom kunde ta bort posten ovan. Ber om ursäkt. Har gjort redigeringar i schemat, där jag döpt om styrka till Mod och hade en dublett av kärlek överst där jag nu korrekt identiferat att Riddarens till Hopp (inte kärlek), samt andra smärre ändringar vilka i min egen uppfattning är rätt bra. Beklagar dubbelpost. Måste bättre mig.)

Frågan om Tro och dess förhållande till vetande är knappast en ny fråga och den diskuterated flitigt redan för tusen år sedan.
Nedan följer min schematisering som är en syntes utifrån flera olika källor där jag har gjort vissa ändringar i korrelationer för att få helheten att lyfta i mitt inre.

https://i.imgur.com/LYJbPjh.png

I diagrammet har jag schematiserat de essentiella delarna i den klassiska filosofins svar på frågan om Tro.

Tro är en dygd
Tro beskrivs symboliskt som Kronan på verket inom esoterisk filosofi och med Verket avses både ditt liv och resultatet av an ansträngning. (Magnum Opus inom Alkemi). Jag har därför satt Tron överst.
I de flesta värdesystem ses Tro som en dygd, till skillnad ifrån vetande. Du blir inte dygdigare bara för att du vet mer, att tro att detta är fallet är att blanda ihop vetande med visdom.

Den 3 delade själen, de 4 arketyperna och 4 Kardinala Dygderna
laton beskriver människans skäl som 3-delad i begär, vilja och förnuft. Dessa tre delar kan alla göra oss olyckliga eller lyckliga och vägen till lycka/samklang är att utveckla dessa tre delar till de 3 grundläggande dygderna. Att utveckla dessa 3 delar av själen motsvarar de 3 arketyperna Krigaren, Magikern, Älskaren i Jungiansk filosofi. Du tyglar din aggresiva vilja med inre styrka och Mod, ditt begär med Måttfullhet och ditt förnuft med Rättvisa.

De som misslyckas med detta hamnar i en av de tre skurk-rollerna: slagskämpen utan självbehärskning; bokmalen som ständigt söker utöka sitt vetande utan att odla sin visdom; och älskaren med ett omättligt begär efter andras kärlek men är oförmögen att ge av sig själv.

Efter att dessa 3 grundläggande delar av själen är tyglade kan den fjärde dygden och den 4e arketypen utvecklas. Dygden är Förstånd och Arketypen är Kungen.

De 4 arketyperna:
https://www.youtube.com/playlist?list=PLNwwHxpB-dkzeeyLTJKco49tokvT25dt3
https://sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6rst%C3%A5nd

https://www.artofmanliness.com/articles/king-warrior-magician-lover-introduction/

Kungen balanserar själen
Efter att den sanna Kungen intagit tronen ifrån det falska Egot så ger han varje del av själen sin rätta plats genom att erkänna dem, belöna dem och styra över dem.
Kungen gör detta genom att gifta sig med Visdom, Sophia och ingå Hierogamos. Det heliga bröllopet.

Visdomen oftast symboliskt avbildas som en Kvinna (Sophia), eller en vit Duva (Kristendom). Guds nåd är ett tema här, då den som blir krönt (döpt) blir förlöst ifrån den värdsliga världen och dess elände och istället kan utveckla de 3 högre dygderna. Därmed att Kungen kröns av Prästen som symboliserar Guds Nåd här.

Krigaren blir därefteter dubbad till Riddaren som försvarar sann Kärlek (Caritas) istället för Våld.
Älskaren inger Hopp istället för Lust
Magikern blir den Vise som inger Tro istället för Tvivel.

https://www.artofmanliness.com/articles/what-is-a-man-the-allegory-of-the-chariot/

Hur når vi Tro?
Vi når alltså Tro genom att älska oss själva först, och sedan förvandla oss själva till vår egen potential med målet att bli suveräna, dvs Kung i vårt egen hem (inre). Genom att odla vår viljestyrka, vår måttfullhet och vår känsla för rättvisa så kommer den Sanna Kungen att resa sig inom oss tills vi blir kapabla att ständigt agera med Förstånd. Detta förstånd kommer i sin tur att hjälpa oss att omvandla oss själva till bättre människor.

Disgression
För de som är intresserade av Hedenom så är jag personligen övertygad om att Guden Thor är besläktad med stjärnbilden Kusken. Vilket ger oss en fingervisning om att detta tankegods var en del av hur våra fäder betraktade sig själva och världen.
https://en.wikipedia.org/wiki/Auriga_(constellation)

Vill du tro? Se på din historik här. Du jar skändat, hånat och gjort narr av Gud. Gud har vänt bort sott ansikte från dig. Du är helt enklt fylld av otrohet.

En gud som inte pallar att bli ifrågasatt är inte mycket att ha i alla fall.

en 2 årig ifrågasätter också saker och ting på grund av sin bristfälliga kunskap. Ett troll frågar också varför då hela tiden. En människa som inte inser detta är förlorad. Du inser inte detta. Klura ut logiken själv.