Att strypa sig genom hängning - smärta?

Säkert både smärta & rädsla eftersom jag hört att de skiter på sig.

Ur allmän nyfiken synpunkt.

Hur kan man dämpa dödsångest och smärta om receptfritt på apoteket.se är det enda man har tillväga samt systembolaget?

Att få till ett drop är tekniskt svårt om man inte har en anordning. Därför är strypning och framförallt kvävning det man behöver utstå. Det är ju ingen trevlig upplevelse.

Så vad kan man göra åt det?

Dricker man massor med alkohol så lär det knappast bli skönare.

Nu bumpar jag en gammal tråd men jag tänkte svara då jag råkar ha erfarenhet i ämnet. Jag överlevde ett självmordsförsök för fem år sedan då jag hängde mig själv i form av strypning. Helt enkelt gjorde en simpel snara av ett vanligt snöre, knöt fast den i gardinstången och trädde snaran över halsen. Sedan bara luta sig nedåt tills snaran ströp åt tillräckligt för att stoppa syretillförseln till hjärnan. Jag var borta och medvetslös efter ca 30 sekunder och upplevde ingen smärta förutom viss obehag av att snaran klämde i halsen, vilket jag brydde mig föga om då jag bara var inställd på att dö ärligt talat.

Lyckligtvis hittades jag i allra sista stund och överlevde smått mirakulöst efter jag hängt där ett tag, oklart hur länge. Detta för att jag fick någon märklig och hastig idé om att skriva till hyresvärden om vad jag skulle göra direkt innan jag hängde mig, helt enkelt för att låta ambulanspersonal hitta kroppen och inte någon familjemedlem eller liknande. "Oturligt" nog ringde hyresvärden 112 direkt och ambulans var snabbt på plats.vilket jag faktiskt inte hade räknat med. De stormade tydligen in efter en snabb utryckning, bröt upp lägenhetsdörren och fick ned mig. Detta är jag såklart lycklig över idag men det kan jag lova att jag inte var när jag vaknade upp på psyket tre dygn senare efter jag legat i respirator och var psykotisk från syrebristen och således ännu mer suicidal samt oförstående hur jag lyckades misslyckas med det. Det var bara att börja om från början och långsamt bli sig själv igen och komma tillbaka till livet. Jag insåg att jag aldrig skulle orka ta mig igenom något liknande igen, inte kan utsätta mina nära & kära för detta igen och bestämde mig att välja livet.

Jag uppmuntrar alla som går i dessa tankar att vända sig utåt och söka hjälp. Idag har jag mot alla odds inte några skador alls på hjärnan vilket bara det är ett smått mirakel då jag antagligen bara var sekunder från att bli en grönsak och hamna i rullstol resten av livet. Jag mår även bra, mitt psyke återhämtade sig helt och har ett fint liv men det tog några års jobb med mig själv att ta mig dit.