Researchgruppen - "Vi kommer snart börjar hänga ut medlemmar från Flashback"

Martin Aagard på twitter :

ABs Flashbackgräv är ett stort folkbildningsprojekt. Ett gäng medelålders FB-användare kommer snart att inse vad en "publicering" innebär.

Låter lite hotfullt..

Jo, men man kan stå för saker, även om man inte vill framföra dem i alla typer av fora! Jag kan dra ett skämt om t.ex. barnsex på ett litet forum blandt folk som framlägger såna skämt. Betyder det att jag vill dra det till en formell middag? Nej!

Det hela handlar om det sättet man blir framställd på. Jag säger inte att alla härinne har bra åsikter eller borde vara stolta. Eller att alla vågar stå för sina åsikter. Jag framlägger själv endast saker jag står för, men beroende på omständigheterna framför jag ofta saker annorlunda än jag hade gjort om jag skulle försvara åsikterna i någon soffdebatt på SVT.

T.ex. tycker jag att journalister på AB skulle ha en pungspark. Men det betyder inte att jag vill att de ska sparkas i pungen. Det betyder att jag ogillar dem. Och det fattar alla. Men om saken presenterades i AB som så att jag ville tortera och skada journalister genom att föra våld mot deras kön, då skulle allt ändras. AB är små svin, och RG med. Det vet de om.

Karln är kemiskt lobotomerad. Det är egentligen en hemlighet eftersom det inte är politiskt korrekt att "koma ut" i dagens Sverige. Om du vill stödja Martin kan du lägga upp en hand med texten "Vi gillar döda ögon" på din facebook.

Du lär knappast vara ensam om Flashback, övriga lär bara dölja det inför dig. Med 2 miljoner unika besökare per vecka och totalt sett 1 miljon användare så är Flashback mycket större än man egentligen tror.

Lite grisigt att försöka hänga ut folk genom att rota igenom databaser och gräva i anonyma forum när man i slutändan inte ens kan vara säker på vem som använt det aktuella kontot, datorn eller IPt när det väl begav sig. Generellt är rättssäkerheten när det gäller internet och datorer helt åt skogen.
Man gör samhället en enorm otjänst om man motarbetar ett fritt internet på grund av att enskilda idioter använder sig av det.
Men med det sagt så är det fruktansvärt lamt av Polisen att inte bättre utreda diverse idioti som utövas i anonymitetens namn och det är tragiskt att folk inte kan stå för sina åsikter samt att samhällsklimatet inte tillåter åsikter över hela spektrumet.

Nu vågar jag sträcka ut nacken lite och påstå att Aftonbladet dessutom surnat till på FB som företeelse eftersom det är en direkt konkurrent till gammelmedias nya digitala satsningar. Journalister som fast anställda på en tidning är ett tynande släkte och riktigt saklig objektiv journalistik har fått ge efter för kattklipp och paradise hotel som förstasidenyheter medan folk använder andra kanaler för att få sin information.

Jag undrar en sak. Hur ser opinionen ut när det kommer till den sortens överordnade tematisering och dess krystalisering i krönikor, uthängninger, vinklingar osv. som präglar mediebilden i Sverige?

När man försöker orientera sig så är man ju beroende av just medierna och platformer där engagerade debattörer yttrar sig. Jag kan inte tänka mig att folk generellt är på våglängd med det som händer. Eller?

Mitt intryck är att det blir väldigt mycket kejsarens-nya-kläder. Visst, om en eller annan representant för verksamhet X yttrar okänslig sak Y, så kanske man får acceptera att X reagerar på Y om det dras fram i media. Den är jag med på. Men det verkar perverst att satsa så mycket på så lite. Det rör sig ju inte direkt om viktiga personer (som oftast), och dessutom så får det en helt oproportionell täckning av media. Om t.ex. AB drar fram en 10 år gammal post på en eller annan snubbe, skulle folk då egentligen bry sig om AB bemöts med en ryck på axeln av den "tilltalte"? (Jag fattar att AB och co. då skulle dra igang en hets för att få fram bilden av opinion - frågan är om det avspeglar den egentliga opinionen?).

Det ironiska är att givet detta drev, så kommer allt att handla om det, man säger sig bekämpa. Händelsen med ordningsvakten handlar på ett freudiansk sätt om rasism också, istället för att handla om saken primärt, och socialt ansvar sekundärt.

Så, helt realistiskt, vad skulle hända om folk inte reagerar på sin evt. uthängning? Om alla drabbade inom rimlighetens gränser inte brydde sig, och om deras uppdragsgivare gjorde klart att man tar snacken internt? Och hur många skulle vilja ha en tematisering av den konstiga och elaka utveckling dessa uthängningar exemplifierar?

Om Sverige är ett demokratiskt, öppet land, så är det snart dags att man börjar vända blicken inåt. Tills vidare råder fascism, dubbeltänk och en konstig utilitaristisk tillgång till metodval, där målet är mer än rimligt präglad av obskyra implicita teorier (genus, marxism osv.). Det saknas moderation, stringens och saklighet!

Låter mer eller mindre som en krigsförklaring, har herr Aagard blivit stridslysten över Flashback måtro?

Sluta göra motstånd kära flasbackare, acceptera att det är slut på sötebrödsdagarna, -84 är här för att stanna, lägg ner era vapen, och den patetiska kampen för mental frihet.

Det 1000-åriga riket börjar nu, där inte längre plats finns för åsikter och annat omodernt som pöbeln patetiskt eftersträvade en gång i tiden.

ÖGAT SER DIG! DET ALLSMÄKTIGA ÖGAT HAR DIG I SITT BLICKFÅNG, PYRAMIDEN ÄR SLIPAD I TOPPEN, NU SKA DEN BARA PUTSAS I DE LÄGRE SKIKTEN.

De fallna änglarnas tid är här, kremaktera dina behov av att bry dig och fall in i ledet eller fall hårt.

Allt motstånd är lönlöst och straffas skoningslöst.

Det låter nästan så här från RG och rödingarna:

Jag är själv den mest udda personen i min bekantskapskrets, men till skillnad från dig tycker jag mig se ganska mycket "vanligt folk" som verkligen utan vidare skulle kunna vara flashbackare och då är de personerna inte särskilt udda mer än att de är landsbygdsbor. När jag gick på ett av Sveriges större universitet en gång i tiden och studerade humaniora var det däremot en majoritet som åtminstone "officiellt" lät som den "goda" sidan låter idag, och detta var redan på 90-talet.

Har jag förstått det här rätt: Läkaren har inte blivit uthängd? Han nämns inte med namn och det har inte publicerats någon bild på honom. Det är alltså en story om en person som i princip ingen vet vem det är, om det nu inte har framkommit mer i efterhand. Eller?

Alla kan läsa i dokumenten som finns ute vem han är.