Känsla av kall rinnande vätska i ryggraden, ont i kroppen, oförklarliga blåmärken.

Hej!

Jag hoppas på att någon kanske kan hjälpa mig alt. vet vad problemet är.

Jag har två saker som jag inte vet om de hör ihop men here we go.

För ca 6-7 år sedan började min kropp göra ont, började med lite smärta i smalbenen då och då, kändes som de skulle brytas precis vid fötterna, vilket ledde till att jag blev tvungen att lägga ner mina fysiska aktiviteter så som att cykla, dansa, åka bräda och annat. Jag kunde inte längre gå snabbt utan den känslan, kunde inte gå i backar utan den känslan. Mina tår började hoppa ur led väldigt ofta och det kändes många gånger som höfterna/låren var på väg att göra samma sak.
Sedan blev allt värre och värre och allt gjorde ondare och ondare. Och sen kom helvetet, knäna. Kunde inte gå i trappor utan smärta, kunde inte springa, kunde inte gå långt, kunde inte böja på knäna speciellt mycket, kunde inte sitta i vissa positioner, kunde inte andas ibland pga smärtan.
Sen kom armarna och handlederna, jag ville slita av min hud av smärta, ville dö för att slippa allt. Allt bara gjorde så jävla ont, kunde inte förklara hur det kändes.
Min ork blev sämre. Vissa dagar kunde jag inte ens ta mig upp ur sängen. Jag gick till läkare, och där sas det att jag inbillade mig smärtan, gick till en annan läkare, likaså där; jag har inte ont, det är bara jag som tror det om jag tänker att jag inte har ont så skulle det försvinna. Tillslut fick jag äntligen en läkare som var villig att göra en vanlig röntgen på mina knän... visade självklart ingenting och han ville hjälpa mig vidare, tills jag lät honom läsa min journal, han läste mer än jag gav tillåtelse till. Då förändrades läget direkt, då jag som yngre varit inlagd på psyk osv (har påbörjat att låsa mina journaler nu).
Allt det här pågår fortfarande, och jag lider. Vissa saker har blivit lugnare som känslan av att benen ska brytas och att tårna hoppar ur led, men knäna är fortfarande ett helvete och blir bara värre.

Men för någon vecka sen small det till, vaknade och hade en smärta som jag aldrig upplevt förut, ländryggen ner mot rumpan bara skrek av den molande värken, det kändes som det rann kall vätska i min ryggrad, mina lår gjorde ont både fram och bak, mina vader gör ont och runtom knäna gör det ont, överarmarna gör ont och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Nu känns det kallt i ryggraden, det gör ont i benen när jag rör dem och när jag kommer åt nåt. Ryggen gör ont hela tiden.
För några månader sen började jag även få blåmärken utan förklaring, riktigt många, kunde ha tio stycken på benen utan att nåt hänt, har just nu inga på benen men tre på överarmarna.

Jag har förlorat mycket tillit till vården och vill helst inte vända mig dit direkt för att bli spottad i ansiktet.

Snälla, är det någon som vet?
Som sagt: jag vet inte om dessa saker hör ihop.

Kan vara fibromyalgi. Fortsätt kämpa med att få rätt läkare. Om du skickar PM var du bor så kan jag kolla med en vän med Fibromyalgi vem man ska kontakta. Googla på sjukdomen och kolla symptomen.

diskbråck?

Har redan googlat alla symtom på det och de är inte rätt.

Ska fortsätta kämpa.

kan f.ö nämnas att jag är under 25 så nåt tal om sjukdomar gamla människor drabbas av är ganska onödigt.

Jag har ingen aning vad din smärta kan bero på. Har du haft kontakt med specialistläkare på något större sjukhus, dvs bortom vårdcentralsnivå? Det borde vara ett steg i rätt riktning.

Men när det kommer till multipla blåmärken så kan jag väl tycka att du borde söka läkarhjälp om de nu är oförklarliga. Det är inte så att de dykt upp efter någon fylla etc? Man bör söka vård om det ploppar upp massa blåmärken utan anledning nämligen, det är inget som en läkare ska ignorera.

Låter som du har Eds ehrler-danlos syndrom, samt diskbråck eller ischias . Jag hoppas du kommer till en läkare dom kan hjälpa dig!

Hej. I torsdags hamnade jag på akuten med ambulans pga yrsel, svimfärdighet, mina ögon for åt höger och vänster asfort och det började lite smått och blev bara värre.
Jag kunde inte gå själv, och ramlade ihop två gånger hemma innan ambulansen kom. (där jag själv tvingades gå ner fyra våningar med endast räcket som stöd, ambulanspersonalen knallade i förväg).
Jag tappade helt balanssinnet, vinglade så fort jag skulle ställa mig upp. Jag pratade långsamt och var helt med i skallen fast den snurrade, de tog prover och gjorde ekg. (jag fick 39graders feber på mindre än en timme). De röntgade hjärnan men läkarna sa att de inte hittade något, däremot såg jag att det stod på papperna innan de tog dem ifrån mig att det var "avvikande" och "misstänkt:" alltså, tror jag nog att de hittade något. Kommer inte ihåg vad som stod som var avvikande eller misstänkt.

Min kropp lyder inte och jag får inte veta varför, för jag skickades hem med motivationen:
"När man är bipolär, har adhd och aspergers så kan man känna av sånt här. Det du kände av skulle jag antagligen inte känna av för jag är inte lika känslig som du. Det jag tror är att du är rädd, och det är inget farligt. Men med tanke på din psykiska problematik, din bakgrund(har han kollat min journal utan tillåtelse tro?) och din ålder känner inte vi att vi ska utreda det här vidare."
Jag frågade naturligtvis vad det är jag skulle vara rädd för. Men han hade inget svar på det, sen gick han.
De skickade dessutom hem mig med ett blodtryck på 80/44, men det låg perfekt när jag lades in, så försämrades alltså på plats.

Snälla, är det någon som vet nåt? Som kan nåt? Som har en aning om vad som kan vara fel?
Jag har så ont, jag är så orkeslös, men ingen verkar ta mig på allvar, ingen verkar tro mig.
Jag har varit hos läkare, jag har hamnat på akuten och haft för högt blodtryck och puls pga smärta, jag har legat och skrikit, jag har försökt få hjälp på så många sätt. Men, det går inte.

Det första jag gör imorgon är att ringa och se till att mina journaler blir låsta.

Kollade de så att det inte var en blodpropp?

Men va?! Låter ju inte klokt ang diagnoserna. Ska ju tas på allvar oavsett!
Hade jag varit du så hade jag ifrågasatt detta.