Människans behov av att leva i fantasivärld ...

Är världen ett sånt helvete att man måste leva i en fantasivärld för att må bra?

Något jag funderat över det senaste är människans behov av att leva i en fantasivärld. Tycker mycket i vår tillvaro handlar om att fly den objektiva världens helvete och in en subjektiv fantasivärld. Vanliga exempel på verklighetsflykt är se på film, spela spel och religioner. Är verkligheten så hemsk?

Skulle människor verkligen se verkligheten och hur världen fungerar skulle det bli upplopp i hela världen.

Men judarna har bra kontroll på majoriteten av världen.

Verkligheten är verkligen hemsk. Tror du verkligen att en majoritet av alla människor innerst inne är lyckliga med att slösa bort 8 timmar om dagen med att göra någon annan rikare?

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5906058

Kanske är allt vi upplever det livet man får efter döden. Universum är en fantasiplats, och vi befinner oss här för att vi dött.

Ja. Det är faktiskt det alla sagor, religioner, teaterpjäser, böcker och filmer med ett "lyckligt slut", olika spel etc verkligen går ut på. Att fly verkligheten för att den är hemsk eller i bästa fall tråkig. Helt korrekt slutsats.

Många gillar även aktiviteter då man tvingas vara i nuet, t.ex extremsporter eller fart etc. Allt för att försvinna från vardagen en kort stund.

Det du pratar om handlar egentligen om att hitta tidsfördriv. Nöje är ett relativt nytt påhitt.

Men varför skulle man vilja fördriva tiden om man vet att man kommer att dö ganska snart?

För att det kanske är detta faktum som man kanske vill glömma för stunden? Efter att man blivit byxmyndig och välkommen på Systembolaget finns det väl få anledningar för de flesta att vilja skynda på tiden och åldrandet? Tror det man oftast menar med "tidsfördriv" handlar om att sysselsätta hjärnan för att undvika leda och jobbiga tankar som dyker upp, mer än att bara komma framåt i tiden...

Om man är nöjd med livet skulle man väl vilja sluta åldras ungefär vid 20. Trots att jag är pessimist hade jag ju hellre sett att jag hade stannat biologiskt i utveckligen ungefär där, även om jag för min verkliga ålder ser relativt ung ut.

Livet är ett helvete sen dör man.

Om drömmar (under sömn) är likt simulatorer som hjärnan spelar upp för att öva människan inför olika problem, svårigheter och förändringar som kan komma i hennes väg borde dagdrömmeri och fantasier fylla lite samma funktion.

Personligen tycker jag, jag själv var en lite trevligare och mysigare människa på den tiden jag drömde mig iväg någon gång då och då.

Tänk om det är som så att till och med människors fantasier fyllda av storhetsvansinne i grunden fyller en väsentlig funktion för människan i verklighetsflykten. Sådana funderingar kan drabba mig och hålla mig flytande mentalt om än jag är stagnerad sedan evigheter av för få egna verklighetsflykter. Men tänk om...