Citat:
Ursprungligen postat av Avva66
Jag menade i teorin och det fick jag svar på. Tack för svaren.
Bara en kort utveckling av tidigare korrekta svar.
För ideala gaser gäller
p*V = n*R*T, 'tryck gånger volym = antal mol * gaskonstanten * temperatur'.
Så i detta fall gäller att om antal mol ökar från n, till 10*n så ökar trycket
från p till 10*p. Precis som angavs ovan.
En ideal gas består av punktformiga partiklar som inte växelverkar med
varandra. Detta kriterium är då väl uppfyllt för
små molekyler - nästan punktlika
låg densitet - inte så nära att elektrostatisk interaktion blir viktig
hög temperatur - kinetisk energi mycket större än elektrostatisk potential
Dessa kriterium är inte oberoende vilket framgår av ekvationen.
Luft vid rumstemperatur är en ganska bra ideal gas, medan H2 är bättre. Vill
man ha en lite bättre beskrivning av gaser så tittar man på sina antaganden
och säger att
1) om varje molekyl har en molvolym på b så är den tillgängliga volymen att
röra sig på bara (V-n*b). Detta ger en repulsiv kraft.
2) molekyler i mitten av gasen känner ingen attraktiv elektrostatisk kraft
eftersom den är lika i alla riktningar och blir totalt noll. För molekyler i kanten
av behållaren är dock de flesta molekyler på ena sidan, bakom dem, så
de bör saktas ned. Då molekyler saktas ned blir det uppmätta trycket P, lägre
än det verkliga trycket. Hur mycket en molekyl saktas ned måste bero på hur
många molekyler det är i närheten, proportionellt mot n/V. Eftersom trycket
ges av totala antalet molekyler som träffar behållarens väggar måste vi
ha ytterligare en faktor n/V. Vi lägger alltså till en term a*(n/V)^2 till
trycket så att vi tar hänsyn till att det verkliga inre trycket är P+a*(n/V)^2
och inte det uppmätta P.
Man får nu en ny tillståndsekvation som kallas van der Waals ekvation
(P+a*(n/V)^2)*(V-n*b) = n*R*T
där a och b är gaspecifika konstanter som tar hänsyn till attraktiva och
repulsiva krafter i gasen.