...eller fräsch-nationalism, ny-nationalism eller modern nationalism. Det kan inte vara bara nationalism, för det ordet har tyvärr blivit förpestat och för hårt anknutet till nationalsocialismen. Det vill vi inte.
Inte heller kan det vara neo-nationalism. Eller jo, det skulle kunna vara det, men det ligger för nära neo-fascism, ny-nazism och det mer internationella neo-nazism.
Det som skall klargöras är att ordet ligger nära och inte ideologin.
Nynationalism är den moderna nationalromantik som växer stadigt och kraftigt fram i det gamla Europa.
Jag säger modern för att den väl behövda nationalismen och patriotismen verkar ha hittat sitt rätta spår i de flesta europeiska länderna. (Med vissa undantag som kanske Jobik i Ungern och Gyllene gryning i Grekland).
Den största och mest väsentliga skillnaden mellan det nya och det gamla är att den nya nationalismen inte ser sitt folk, sitt land eller sin kultur som "bättre" än någon annan och behöver inte, vill inte, hävda sig på det sättet mot sina grannländer. Inget lebensraum.
Sverigedemokraterna.
I väntan på tydligare definitioner från SD, är det för mig personligen just det här som ingår i SDs nationalism.
Det som sätter alla meningsmotståndare på plats och torrlägger deras argument mot SD, är när SD säger att ALLA kan bli svenskar men att assimileringen är av högsta vikt för att nå total lojalitet till Sverige.
(Eller ja, de lägger ju bara dövörat till och skriker: "ni skyller bara allt på invandrarna!").
Alla europeiska nationer ska få vara sina egna och vandra jämte sina europeiska bröder i en underbart nostalgisk europeisk mångfald.
En fransman ska cykla genom Paris med basker, svartvit-randig polo och baguette.
De tyska länderna ska ha läderhåsen, tyrolerhatt hinka öl och trycka i sig korv.
Holländarna ska odla sina tulpanlökar, leta vind för sina väderkvarnar, gå till en haschbar i träskor och röka på.
En belgare ska ha sina våfflor och beska öl.
En italienare ska ha sin kära matriark i kärnfamiljen med pasta och allt vad italiensk matkonst innebär. En engelsman ska ha sin tweed, gubbkeps, pipa, stiff upper lip och såklart tea and bisquits.
Man kan fortsätta hur länge som helst. Det är detta som är mångkultur som det borde vara! Inte den västvärldsomfattande gråa kulturella sörja som vi är påväg mot, speciellt i Europa.
Man kan säga att vi Ny-nationalister gillar olika!
Det jag egentligen undrar och vill diskutera är hur tankarna om SD och deras nationalism går hos majoriteten av deras väljare.
Nått sånt här har jag tänkt en längre tid när det gäller dagens rumsrena nationalism, och då upptäcker jag denna video från SDU.
Även om den är lite aggressiv i utformningen, så liknar den något jag tänker.
(Ursäkta eventuella stavfel)
Inte heller kan det vara neo-nationalism. Eller jo, det skulle kunna vara det, men det ligger för nära neo-fascism, ny-nazism och det mer internationella neo-nazism.
Det som skall klargöras är att ordet ligger nära och inte ideologin.
Nynationalism är den moderna nationalromantik som växer stadigt och kraftigt fram i det gamla Europa.
Jag säger modern för att den väl behövda nationalismen och patriotismen verkar ha hittat sitt rätta spår i de flesta europeiska länderna. (Med vissa undantag som kanske Jobik i Ungern och Gyllene gryning i Grekland).
Den största och mest väsentliga skillnaden mellan det nya och det gamla är att den nya nationalismen inte ser sitt folk, sitt land eller sin kultur som "bättre" än någon annan och behöver inte, vill inte, hävda sig på det sättet mot sina grannländer. Inget lebensraum.
Sverigedemokraterna.
I väntan på tydligare definitioner från SD, är det för mig personligen just det här som ingår i SDs nationalism.
Det som sätter alla meningsmotståndare på plats och torrlägger deras argument mot SD, är när SD säger att ALLA kan bli svenskar men att assimileringen är av högsta vikt för att nå total lojalitet till Sverige.
(Eller ja, de lägger ju bara dövörat till och skriker: "ni skyller bara allt på invandrarna!").
Alla europeiska nationer ska få vara sina egna och vandra jämte sina europeiska bröder i en underbart nostalgisk europeisk mångfald.
En fransman ska cykla genom Paris med basker, svartvit-randig polo och baguette.
De tyska länderna ska ha läderhåsen, tyrolerhatt hinka öl och trycka i sig korv.
Holländarna ska odla sina tulpanlökar, leta vind för sina väderkvarnar, gå till en haschbar i träskor och röka på.
En belgare ska ha sina våfflor och beska öl.
En italienare ska ha sin kära matriark i kärnfamiljen med pasta och allt vad italiensk matkonst innebär. En engelsman ska ha sin tweed, gubbkeps, pipa, stiff upper lip och såklart tea and bisquits.
Man kan fortsätta hur länge som helst. Det är detta som är mångkultur som det borde vara! Inte den västvärldsomfattande gråa kulturella sörja som vi är påväg mot, speciellt i Europa.
Man kan säga att vi Ny-nationalister gillar olika!
Det jag egentligen undrar och vill diskutera är hur tankarna om SD och deras nationalism går hos majoriteten av deras väljare.
Nått sånt här har jag tänkt en längre tid när det gäller dagens rumsrena nationalism, och då upptäcker jag denna video från SDU.
Även om den är lite aggressiv i utformningen, så liknar den något jag tänker.
(Ursäkta eventuella stavfel)