Studsmatta vid köksbordet, bortskämd diagnosunge får inte lära sig hyffs

Men vilken jävla okunskap folk har. Hade du träffat personer med diagnoser som AS eller Autism i det verkliga livet så hade du förstått att det handlar om något mer än bara dålig uppfostran.

Man kan läsa sig till saker på Wikipedia och Flashback. Läs om Astronomi, fysik och matematik och du kan bli riktigt kunnig.

MEN psykiatri/neuropsykiatri kan du ALDRIG läsa dig till och tro att du ska bli kunnig. Här krävs egna erfarenheter och upplevelser innan man kan påstå sig vara kunnig.

Ja eller i alla fall mer än vad de sidorna ger

Vad är det för trams? Menar du på fullaste allvar att det inte finns diagnosungar som är dåligt uppfostrade?

En del diagnosbarn brukar dock ha självinsikt att de är den felande länken och börja prata om att ta sitt liv så alla skall få lugn och ro, tyvärr snackar de mest, vore annars klart bättre för folk och fä och samhällsekonomi.

Du tror det ja. Min mammas son bevisar motsatsen. Han fick diagnosen i vuxen ålder o lärde sig att hantera det själv.
När han var barn så var inte ADHD uppfunnet ännu vilket gjorde att hennes son bara var en oupfostrad jävel.
Som du inte förstår så finns det även grader i helvetet. I detta fall stavas helvetet, ADHD. Du sitter på dina höga hästar o förklarar hur dina vänner lätt hanterar situationen medan andra sitter med barn som har grov ADHD.
Nu är det alltid mest synd om sig själv. Så frågar du dina vänner så är deras barn det värsta läkarna sett.

Och nån självinsikt hade du tydligen inte heller eftersom du ännu är vid liv...

"Min mammas son"? Är det du då elr som är sonen?? Whatever, jag har också en ADHDfamilj som grannar, faan, vad de kostat samhället pengar och det har inte hjälpt kan jag säga, där har de fått hela sin tomt omgärdat med stängsel plus runt hela skolan, allt för att han inte ska rymma...studsmatta, basketmål, pool hemma...

Tja. Har du en bättre lösning? Att avliva oss med ADHD kanske vore en lösning om vi är så dyra för staten?

Så drastiska behöver vi väl ändå inte bli som du uttrycker dig.
Föräldrarna, där tror jag skarpt på att man ska börja, de behöver utbildning i mängd.
Särskola eller egen klass där de kan jobba i sin takt.
Inga mer särskilda förmåner i form av pengar, familjen får klara av att leva som alla andra.

Det sista ,ja det mesta är jämförbart med att tycka att synskadade barn inte får ha glasögon på i skolan? Eller att hörselskadade barns föräldrar inte ska få hörapparater av staten till sina barn.????

Naturligtvis behövs insatser, tror du att tex pengar för särskilt stöd i skolan betalas ut till föräldrarna?
Eller att unga med adhd och ett behov av egen padda eller dator kommer i form av rena pengar till familjerna?

Om inte, vilka pengar pratar du om?
Pool hemma, är du även avundsjuk på förlamade Kalle som behöver intensiv träning hemma för att behålla sina färdigheter i de muskler som fungerar..??

Att någon med adhd diagnos får pool hemma med enbart den diagnosen finner jag dock ytterst osannolikt.

Kan du ta fram fakta på alla ekonomiska stöd dessa familjer får?
Defekten är behandlingsbar med medicin så ett särkilt stöd ska inte behövas. Däremot vill man inte medicinera hur små barn som helst.
Men ADHD är ett handikapp. Så med ditt resonemang ska vi inte heller stötta döva, blinda eller rullstolsbundna.

Edit: tusan oxå. Jag hänvisar till Ziggas svar. Det var bättre

Ett par glasögon eller en hörapparat är små kostnader jämfört med vad diagnoshysterin kostar. Dessutom är jämförelsen fånig då det är skillnad på fysiska omöjligheter och ibland psykisk ovilja. Detta kan en npf familj få:

* Vårdbidrag, som mest 9271 kronor per månad före skatt. Bidraget är ej inkomststyrt utan baserar på arbetsinsatsen. Det går alltså utmärkt att heltidsarbeta och ändå få fullt vårdbidrag. En del kan skriva 40-50 sidor i sina ansökningar. Man vill alltså ha betalt för att t.ex. knyta skorna på sitt barn.

* Bostadsanpassning, t.ex. staket runt huset

* Merkostnadsersättning för kläder, förstörda möbler etc.

* Förlängd vabtid för föräldrarna

* Högkostnadsskydd på mediciner ( vilket alla barnfamiljer har )

* Kortidshem, avlastning ett par nätter varje månad

* Kontaktperson, ledsagare, personlig assistent

* Taxi till och från Skola, fritits..

* Egen resurs i skolan, en del extremfall kan ha 2 resurser!

* Eget matrum i skolan

* Eget klassrum i skolan

* Önskekost i skolan

Etc.

Så hur vet du att din mamma uppfostrade honom helt rätt då? Ett barn med ADHD eller asbergers måste man vara mycket hårdare med än en vanlig unge. Att säga nej, hålla på strukturerna och ramarna och vara konsekvent är receptet för att få dem att lära sig hur man skall bete sig. Att istället säga: "Nej, han/hon klarar inte av att sitta still för han/hon har ADHD" är bara kontraproduktivt. Självklart skall man låta ungen springa av sig och göra av med energi men man skall också lära barnet vilka tillfällen det skall ske och att sätta en studsmatta vid matbordet är definitivt kontraproduktivt.

Sedan säger jag inte att det är lätt, det är betydligt svårare än med en vanlig unge, men mina vänner har aldrig gnällt över sina barn eller sin situation. De har tagit tag i den och gjort det bästa de kunnat efter förutsättningarna.