2015-01-21, 20:03
  #1
Medlem
Hejsan! Jag har hängt väldigt mycket här på forumet i många många år. Inte kommenterat så värst mycket utan har läst mest.

Det första året av mitt missbruk bestod främst av CB dagligen och gick sedan över till spice, när man insåg vilka möjligheter man hade med producering av det. Sagt och gjort. Gjorde mitt eget spice dom 3 nästkommande åren. Rökte dygnet runt, jobbade inte, skötte inte livet. Allt gick ut på att fixa och sälja. Under 2 av dessa år var hade jag även ett grovt missbruk av rc cs/hallucinogent. T.ex 4-ho-met, Mephedrone, 2-FMA osv osv. Inte i större mängder, men vid varje cannabinoid order fick jag massor av samples av dessa. Trippat runt 150 gånger under denna tid, främst på 4HO. Detta har resulterat i grov HPPD.

Efter 3 års missbruk av den skiten nådde jag ett vägskäl. Jag har en otroligt fin tjej, samma jag hade då som står bakom mig i denna resa. Hon stöttar mig med allt. Och vi kom fram till att vi inte kunde leva med varandra om jag pundade spice på det viset. Efter över 1000dagar, dagligt rökande så slutade jag och började med CB igen.

AT: Hade otroligt galet AT. Kunde inte äta, kunde inte sova, var ett nervvrak. Cannabis lindrade en del, men fyfan. Dom nyare varianterna är så jävla toxiska så det spelade ingen roll. Min kropp var fucked. Efter ett tag var jag människa igen. Min kropp fungerade som den skulle och jag mådde bra.

Grov HPPD och Cannabis var dag tills nu. CB har med största sannolikhet inte bidragit till ett tillfrisknande, utan snanare försenat min tillfriskning från HPPD. Cannabis har jag rökt varje dag i ca 700 dagar + ca 3 år av spice.

För 4 dagar sedan, efter att bara må dåligt av att röka top notch skit, effekten är ej stark, jag blir bara insnöad och når inte något av det som cannabis egentligen ska göra för dig. Utan fick bara negativa effekter. Rullade en joint på 1g riktigt bra. Rökte upp hela den och blev extremt skev, bestämde mig då för att slänga den skiten jag hade i meckskålen, ca 1g till. Rätt ut från balkongen.

Nu är det SLUT!

Har försökt slutat många många gånger, men har fått sån ångest och panik så man alltid har fixat ett gram eller två varje kväll oavsett.

Nu har jag varit ren i 4 dagar. Känner mig hög hela tiden, typ 10% av ett riktigt tungt CB rus. Antagligen för att jag har rökt för länge och har en riktigt hög halt THC kvar i kroppen/blodet.

Har ni några frågor, eller tips så tar jag emot all hjälp!

Mitt mål är i framtiden att försöka röka 1-2 ggr i veckan absolut max, helst den mängden i månaden.

Hur länge jag tänkt hålla upp? Ingen aning än så länge. Kanske borde vara en idé att komma på det.
Citera
2015-01-21, 20:22
  #2
Medlem
BlackMetals avatar
Önskar dig lycka till!

Hur ter sig din HPPD?
Citera
2015-01-21, 20:23
  #3
Medlem
lockouts avatar
Det bästa att göra är ju att hitta något annat att göra som tar upp all den tid du vanligen lägger på att röka och allt fixande runtomkring detta. Själv tyckte jag att jag fick för mkt fritid så jag fixa ett jobb och nu har jag för lite fritid för att ha tid att röka, åren har gått och jag har fortfarande en paus
Citera
2015-01-21, 20:30
  #4
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av BlackMetal
Önskar dig lycka till!

Hur ter sig din HPPD?

Är inte helt säker. Men har grova perceptionsstörningar iallafall. Kanter är inte kanter, rakt är inte rakt. Mönster simmar ihop med varandra, raka linjer försvinner om jag stirrar på samma område en längre tid.

Sitter jag och stirrar på vad som, där hppdn syns extra mycket, då mår jag fan dåligt. Men att sitta vid en dator och skriva inlägg, spela osv gör att jag kan fokusera på olika områden hela tiden och då tänker jag inte på det.

Dom sista tripparna på 4-ho-met, handlade alltså om 100-150mg doser. Helt åt helvete!

Vill tillägga jag är sjukskriven nu.. Pga min HPPD /ångest/PTSD. Jobb har jag. Men nu är jag hemma somsagt. Försöker fokusera på att aktivera mig fysiskt mer än förut. Cyklar/går mycket mer än förut och det ger effekt.
Citera
2015-01-21, 20:44
  #5
Medlem
Till en början tycker jag att du ska ta ett antal månader helt och hållet rent. Inte nödvändigtvis nikotin och koffein (som jag själv fortfarande använder trots övrig drogfrihet) även om det också kan vara nyttigt, däremot alkohol. Håll dig således borta från alla tyngre droger alkohol inkluderat och låt din hjärna återhämta sig så pass som det går.

När du har hållit uppe några månader eller uppåt något år får du ett helt annat perspektiv på saker och ting. Att röka någon gång i veckan eller två tycker jag inte är någon stor grej, fast för din del passar det inte riktigt ännu. Jag tror att du hade mått bra av att avhålla dig från droger under en god tid framöver och verkligen ge tid till att reflektera över sakerna du genomgått och bearbeta dina psykologiska problem innan du använder droger igen.

Börja gå i terapi. Oavsett vad du tänker om det så tycker jag att du ska ge det en chans. Leta efter en psykolog som du känner att du kan anförtro dig till. Genom att samtala om ditt liv kan du bli kvitt med ångesten ganska bra faktiskt. Det rekommenderas således att du faktiskt går i terapi.

Vidare så önskar jag dig lycka till och hoppas att du hittar en väg som fungerar för dig, oavsett hur du faktiskt väljer att göra! Se till att göra din flickvän stolt och visa att du är stark som klarar av det här!

Läs gärna dessa inlägg som jag har skrivit också. De kanske kan ge dig något.

Citat:
Ursprungligen postat av Farenhigh
Man kan se människor som två olika ting; subjekt och objekt. Subjektet talar för människor som förlitar sig till den fria viljan och står som ansvarig för de effekter det innebär och således också hanterar följderna av sina handlingar. Objektet däremot talar för motsatsen - det handlar om att människan är styrd av handlingar bortom den egna förmågan att handskas med situationen hon eller han försatts i.

Nils Bejerot talade om missbrukare som en sjukdom för samhället, styrd av sina kemiska begär och som inte förmådde att kunna kontrollera sina egna begär. Han såg missbrukare som rena objekt, som människor som saknade egen förmåga i att själva bestämma över sina egna livsöden och som behövde tvångskontrolleras med integritetskränkande metoder för att stävja deras missbruk som riskerade att sprida sig till ännu missbrukarfria individer.

Anonyma Alkoholister talar enligt mitt tycke för mycket om objektet och för lite om subjektet. Jag personligen tycker att missbrukare (och vanliga människor också för den delen) är en kombination av båda två, av flera faktorer som i det långa loppet kräver att man ser missbrukaren som sjuk men som fortfarande förmår att tänka och agera själv. Kemiskt beroende är något som styr tankarna hos en missbrukande människa men det finns fortfarande en innevarande tanke och medvetenhet om vad deras agerande leder till i slutändan. Det är viktigt att ha i åtanke att våra handlingar måste basera sig i både det vi själva förmår att ändra på men också att våra handlingar sker till följd av vad vi inte förmår att alltid styra över.

Det stora problemet med missbrukare och deras livsstilar är att de identifierar sig med självdestruktivitet och det levnadssätt det innebär att vara en drogmissbrukare blir deras egen identitet. Däri ligger det största problemet med att bryta ett missbruk; missbrukare är inte bara de facto en missbrukare av narkotika - han är missbruk i sig själv. Drogerna eller alkoholen är bara en sidofaktor som lätt går att plocka bort. Det räcker att du låser in honom eller henne i ett rum utan substanserna och låter vederbörande avgiftas så har du tagit bort den akuta fasen av missbruket; den fysiska abstinensen. Problemet kvarstår ju dock även när den postakuta abstinensen inträder och detta beror på att missbruket lever kvar inom personen, även om drogerna för stunden är borta ur bilden. De finns dock fortfarande kvar inom honom eller henne och det är här som subjektet når sin primära fas.

Missbrukarens personlighet måste revideras och detta kan endast göras genom den fria viljan - viljan om att bli helt och hållet ren från narkotika och alkohol. Den som inte vill ha hjälpen kommer heller inte att kunna leva sitt liv i symbios med avhållsamheten. Just därför är objektet undermåligt eftersom att subjektet också måste tas i vida betingning för att missbrukaren rent psykologiskt sett ska kunna lära sig att leva med sig själv.

Citat:
Ursprungligen postat av Farenhigh
Hade du frågat Freud hade han förklarat att det är något underliggande som härstammar från din barndom. Hela våra liv baseras enligt den psykoanalytiska beteendeteorin på vad vi upplevt och formats till som barn. Det behöver inte nödvändigtvis vara så att du var menad till att bli en missbrukare, utan det kan handla om att du varit med om saker som skapat en undermedveten känsla som senare har tagit sig i uttryck att du missbrukar psykoaktiva substanser. Substansmissbruket är således bara en tillfällighet att det förekommer - men har senare under ditt liv kommit att bli en allt större faktor i hela din livsstil. Slutligen bottnar hela ditt liv i just att du har tillgång till drogerna.

Det stora problemet med psykoanalysen är att den fokuserar alldeles för mycket på just vad du har genomlevt under din barndom och för lite på vad du har genomgått senare i livet. Att du kom att använda droger behöver alltså inte alls ha något att göra med något i din barndom - det kan vara helt skilt från det. Statistiskt sett så är dock psykoanalysen ofta tillämpbar för missbrukare. Det vi genomgått som barn och under adolescensen formar ofta vår personlighet till vilka vi kommer komma att bli under senare delen av livet.

Har du haft en problemfylld uppväxt? Har du någonsin känt dig stämplad redan som barn; haft problem med skolan, med föräldrar och nära relationer, kriminalitet och dylikt?

Vad vi lever som under våra liv baseras otroligt mycket på hurdan vår självbild är. Normativt sett anses det vara så att alla människor bör ha en bra självbild, där vi vet hurdana samhällsnormerna är och att vi aktivt strävar efter att må både bra som individer men också förutsätta att vi gör rätt för oss utåt sett. Har vi däremot en dålig självbild så blir det problematiskt. Den dåliga självbilden är väldigt svår att ändra på eftersom att vi då agerar på ett sätt som försöker att bekräfta att den självbilden som vi har är korrekt - eftersom att det är sådan jag är.

Om en person har en självbild av att man är mindre värd, att man tillhör en skara av människor som är oönskade och att man förväntas göra dåliga val - då kommer vi undermedvetet och medvetet att göra handlingar i syfte för att provocera. Provokationen eftersträvas för att bekräfta att självbilden man har stämmer, oavsett hur dåliga handlingarna faktiskt är för den egna individen. Detta tillhör en teori som kallas för avvikelsespiral. Självdestruktiviteten kommer att bli en del av missbruket och självdestruktiviteten utgör en lika viktig faktor för fortsatt missbruk som drogerna i sig. Det beror på att man som person har kommit att identifiera sig med vad det innebär att missbruka droger så hårt att man lärt sig förlika sig med tanken att; så är det, jag är missbrukare och därför förtjänar jag detta. Självbilden är alltså i fullständig samhörighet med det fortsatta missbruket och oftast också anledningen till att man i första hand hamnar där.

Självbilden kan som nämnts tidigare handla om både primär och sekundär avvikelse som sedan inneburit en stämpling av dig som individ. Läs mer om stämplingsteorin för att få en inblick i vad det innebär.

Det finns oftast ingen uttalad principiell orsak till varför man missbrukar droger utan oftast handlar det om ett samband av flera orsaker som sedan mynnat ut i olika självdestruktiva beteenden - missbruk av droger inkluderat.
__________________
Senast redigerad av Farenhigh 2015-01-21 kl. 20:47.
Citera
2015-01-21, 21:46
  #6
Moderator
Morfar-52s avatar
Har ingen erfarenhet av CB och klarade mig från RC-droger också.

Men när jag läser om effekterna av CB-missbruk ser jag dom tydliga likheterna: beroende.

Sedan ger de olika drogerna olika konsekvenser, men det finns likheter.

Den vanligaste är väl att man tycker sig egentligen inte ha något problem, man har koll. Man har ju klarat att vara utan i perioder. Vita veckor och kanske någon enstaka svettig månad. På ren vilja.

Sedan har man glatt börjat med favorit-drogen, på lördagen först kanske. För att verkligen visa att man minsann har koll.

För mig slutade det alltid med missbruk, som ledde till beroende och misär återigen.
Ny vecka eller två drogfri, sedan en ny likadan omgång. Kropp och själ tog mer stryk för varje gång.

Var till och med drogfri i 2 år när jag var ung, men då var jag ju riktigt duktig och jag var frisk. Trodde jag...

Vad jag vill säga är att det faktiskt finns människor som kan bruka droger, dom är i klar majoritet.

Sedan finns det såna som jag, och jag tror även du, som om vi försöker bruka så övergår bruket till missbruk och sedan beroende.

Är man en sådan person är det bara att acceptera detta och inte använda droger. Aldrig någonsin mer, om man vill slippa det kaos ett fortsatt missbruk innebär.

Inte så bara förstås. Det kräver mycket arbete, självrannsakan, svett och tårar för att nå ett drogfritt liv som är värt att leva.

Men det går! Tycker du ska välja den vägen och lycka till!
Citera
2015-02-07, 14:25
  #7
Avslutad
Hej! Mitt namn är Alexander.

Jag har sedan 12 års ålder varit pappa till min egen pappa, hittat honom livlös på golvet, på stan, i buskage, ringt ambulans, setat i väntrum på akuten i timmar, och tagit ett mycket stort ansvar. nu har jag en fästmö och två egna grabbar på 2,5 år och en på en månad.

Jag bestämde mig för att börja dokumentera allt som händer.
Här är verkligheten.

<link>https://www.youtube.com/watch?v=loMcJDir3Ks</link>
<link>https://www.youtube.com/watch?v=bffw0tg0hEw</link>
<link>https://www.youtube.com/watch?v=dM8l8Jb_ab8</link>
Citera
2015-02-07, 15:52
  #8
Medlem
Coolt jobbat det är fan inte lätt, har själv haft en liknande resa på 8år och allt jag kan säga är var fri och ren iaf 1mån innan du börjar pröva dig fram igen! Jag brukar köra 1-2dagar i månaden nu och det har funkat bra! Blir då ca 3g spice under dom dagarna och sen stopp, tycker allt fungerar bra men man märker vilken skit spice är egentligen!

Orkar bara inte sitta och nojja på urinprov och kör därför det lagliga lite sämre alternativet!
Citera
2015-02-07, 18:20
  #9
Moderator
Morfar-52s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av AlexxHooker
Hej! Mitt namn är Alexander.

Jag har sedan 12 års ålder varit pappa till min egen pappa, hittat honom livlös på golvet, på stan, i buskage, ringt ambulans, setat i väntrum på akuten i timmar, och tagit ett mycket stort ansvar. nu har jag en fästmö och två egna grabbar på 2,5 år och en på en månad.

Jag bestämde mig för att börja dokumentera allt som händer.
Här är verkligheten.

<link>https://www.youtube.com/watch?v=loMcJDir3Ks</link>
<link>https://www.youtube.com/watch?v=bffw0tg0hEw</link>
<link>https://www.youtube.com/watch?v=dM8l8Jb_ab8</link>
Tack för att du delade med dig Alexander!

En medberoende lider nog mer än den som är beroende många gånger. Ett av många skäl till att det kan vara så svårt att bli drogfri.

Kan låta konstigt för dig, men någonstans innerst inne skäms man så jävligt över vad man ställt till med.

I nyktra stunder kommer då denna ångest tillsammans med abstinensen och det är inte alla som har kraften att möta detta.

Enklare då att fortsätta sin resa mot den totala förnedringen både för sig själv och sina nära.

Många klarar sig aldrig ur greppet, medans andra lyckas.

Den som lyckas har en lång väg tillbaka för att återfå tilliten från nära och kära. Inte så konstigt efter åratals lögner och svek...

Hoppas du och din familj klarar er ur detta på något vis, några råd känns meningslösa här.
Kan bara sända medkänsla.

Tog mig friheten att göra klickbara länkar.

Del1:

https://www.youtube.com/watch?v=bffw0tg0hEw

Del2:

https://www.youtube.com/watch?v=dM8l8Jb_ab8

Del3:

https://www.youtube.com/watch?v=loMcJDir3Ks
Citera
2015-02-07, 19:10
  #10
Medlem
rotfrukts avatar
Jag slutade för ca 7 månader sen med dagligt rökande kombinerat med blandmissbruk som pågick i ca 2-3 år. Jag bestämde mig bara en dag för att det var nog. Jag läste på om cannabis och hur man slutar* och gick verkligen in för det. Mitt mål var aldrig att sluta för alltid utan att jag kände att jag behövde leva nykter ett tag. Nu har det som sagt gått 7 månader utan att jag tänkt så mycket på det. Ska såklart snart börja röka igen, dock mer ansvarsfullt denna gång.
I början är det såklart svårt att bara sluta tvärt. Ställ in dig på att inte röka mer. Om du röker ändå, fine. Se till att njut av det och ta nya tag nästa dag!

*http://droginfo.com/pdf/guidese.pdf
Denna text hjälpte mig väldigt mycket. ta tiden och svara på frågorna ärligt och reflektera över hur du vill ha det.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in