Vad är flugan på universiteten nuförtiden?

Som jag hört var strukturalismen, post-strukturalismen, Foucault - den franska armadan i största allmänhet flugan under 70-90:talet.. Vad är den stora grejen nuförtiden? Chomsky - politiska filosofer i allmänhet? Eller möjligtvis någon form av nostalgiskt hopkok?

Någon här som studerar filosofi akademiskt och har ett känn på detta?

Finns det särskilt mycket enhetliga (som om poststrukturalism eller Foucaults avkommor någonsin varit enhetliga) ismer nuförtiden som är trendiga? Har de ens någonsin varit det? För just strukturalism, postmodernism eller annan fransk/kontinental filosofi har haft större inflytande inom ämnen som sociologi, cultural studies och litteraturvetenskap (queerteori, semiotik, postkolonialism, diskursanalys etc) än inom den akademiska filosofin.

Jag tycker de är rätt pluralistiska på universiteten, bara att de är lite överdrivet åt det analytiska hållet vilket i viss mån försummar det kontinentala tänkandet. I varje fall här i Sverige.

Annars så finns det ju kritisk realism som varit rätt populärt inom sociologin den senaste tiden.

Inom filosofin är språkanalytisk filosofi allena rådande. Den dog iofs på femtiotalet, utanför den svenska filosofiska verkligheten, men lever vidare som ett slags den socialt isolerade och efterblivnes levande död. De enda som får orgasm av svensk teoretisk filosofi är psykologiska missfall.

Inom humanismen är det ingen specifik filosofi som råder, snarare ett slags schamanistiskt självspäkandets triumf inför det lidande man kan tänkas fantisera fram ur saker man inte begriper.

Inom statskunskaperna är det bara ett vattenkammat och illaluktande horeri som gäller, precis som vanligt.

Om man listar alla frågor som kartlades av antikens filosofer och därefter systematiskt söker svar i senare skrifter, så finner man ingenting.
Det man finner är inveckling snarare än utveckling. Behållningen ligger i att hitta de fåtal giganter som förmått klargöra en del av problemen.
Det är väl där den akademiska filosofin kommer till sin rätt, att hjälpa en hitta kornen i sandlådan.

Just min egen erfarenhet, plus att humanisterna överlag är kommunister. Visserligen är moderaterna halvkommunister i min värld, men jag menar att humanisterna verkligen är röda sossar och vänsterut för det mesta.

Håller med här också. 99% trams och 1% vettigt material har producerats sedan antiken, eventuellt mer än 99% trams. Ska man vara riktigt elak men ändå uppriktig har alla universitetsfilosofer efter de antika varit rövslickare åt kyrkan, staten eller den politiska åskådningen på modet.

"Trams" är ju inte en särskilt exakt term. Jag skulle vilja säga att det ligger i vad jag ser som filosofins roll, att vara just första vetenskapen, att röra sig på de ställen där man inte kommit ned till de tjusiga svaren. Där blir det spekulativt, lite som första faserna i ett industriellt projekt. Det finns människor som blir skitnödiga om de inte får exakta beskrivningar genast, och vill komma fram snabbt, men det funkar inte., Man får vada lite i osäkerhet och felaktiga tankegångar innan man hittar rätt.

Då det blir helt fel är då man förväntar sig exakta, riktiga beskrivningar av filosofin. Som man kan oja sig över svart och gul galla, men det var otroligt genialiska tankar som låg bakom, många av dessa tankar ledde in på vetenskapen. Bland annat just vetenskapandet. Men då man tog Aristoteles för något slags facit mot slutet av medeltiden ville man ha enkla snygga svar, och då blev det förstås fel.

Att den akademiska filosofin fått sån snyting av vetenskap och teknik, och sökt sig till nån slags billig kopia av vetenskapen i det här logiskt-språkliga är rätt tragiskt. Men väldigt mycket spännande skrivs och sägs även av dessa nu aktiva akademiska filosofer, då de inte skall fixa papers för sin lön.

Det må vara stort och bra att tänka rätt, men det börjar inte där.