nere som vanligt

jag har haft depressionen i 2 år nu och jag berättade att jag hade det för min morsa ca 7 månader sedan. inget har hjälpt utan allt blir bara värre. vilket jag inte tänker säga för nu har jag 220 mediciner allt som allt (140 medikinet 60 mg per kapsel, atarax och setralin 2 kartor av varje). jag kan ta livet av mig när som helst men jag vet inte om jag klarar av att sätta min mamma i den skiten. min farsa tog livet av sig med medeciner och alkohol när jag var 3 år gammal och mammas ex dog efter en hjärt operation och jag vet inte om hon klarar att jag försvinner också. jag vet inte hur jag ska göra längre. innan hade jag allt planerat sen gick det åt helvete. först var det planerat att jag skulle ta jaktlicens, vapenlicens och sen möblera om huvudet med ett hagelgevär. nu vet jag inte längre men dö måste jag för jag kan inte leva. det finns inget i denna världen för mig. jag väger 161 kg, läspar, mumlar och är oskuld, kommer nog vara oskuld hela mitt liv. alla som träffar mig tycker jag är rolig och snäll men jag kan inte se det i mig själv även om jag vet att jag sätter all före mig själv (vilket bara skadat mig ännu mer). är det dags att bara tänka på mig själv och bara få det överstökat? när jag tänker på att ta livet av är den ända gången jag mår bra för då vet jag vad jag ska göra med mitt liv...ska jag bara göra det eller ska jag plåga mig ännu mer för att alla runt om kring mig ska må bättre även om dom behandlar mig som skit när jag lever?

Jag kan inte säga att jag vet hur du känner, men jag vet hur jag har känt när jag har varit nere och allt som kan gå fel gör det och man bara vill ge upp..man hittar inte något värt att leva för.
Men man kan komma ur det, vi alla ska dö men alla får inte välja att leva. Om man väljer att ta sitt liv så kan man aldrig veta vad man inte får uppleva. Det finns så mycket att se och uppleva, känslor och uppenbarelser som kanske kommer senare i livet.
Man vill se om det blir bättre, om det kommer att vända och vissa saker kan man ta tag i själv och andra måste man få hjälp med. Försök att sätta upp små kortsiktiga mål, det kan vara vad som helst lära sig laga nya maträtter, måla tavlor, producera musik, gå ner i vikt...något som får en att fokusera sina tankar på något annat för en stund och när du hittat något som intresserar dig så kommer de att bli lite viktigt och intressant och sen kan man utveckals och det är den känslan man måste hitta.
När man senare i livet ligger inför döden så vill man kunna känna att man gjorde saker man tyckte om, att man inte missat för många saker, gjort något bra för andra, man vill ha en bra livshistoria och det finns djupa dalar i de flestas liv.
Ingenting spelar roll om 100år, men det vi har just nu kan vi försöka att förbättra.

Jag håller på dig!

Jag förstår kan jag säga.
Anledningen till varför jag ens läser det här inlägget är för att jag söker runt på olika hemsidor om hur man tar livet av sig osv.
Livet suger ofta. Det är inte rättvist. Det är en kamp.
Jag tipsar dig att varje gång du hatar på livet... tvinga dig själv att dricka så mycket vatten tills du slutar tänka så. Det hjälper.

Varför skriver din läkare ut både atarax och sertraline?

Jag tycker nog du ska rå om dig och pyssla med dig själv och försöka gå kvällskurser där det finns massor av människor som också är sugna på att hitta något roligare än att cirkla inåt inåt inåt inåt, för det är alltid mörkare och mörkare ju längre inåt man cirklar... för alla... eftersom det inte finns någon endaste individ som inte kan hitta något gammalt som var såååå orättvist såå... som gjorde så ont så ont såååå... och till slut hittar du inget mer än en massa urtrista historier att fullständigt hänga upp dig vid... det är LÄTT GJORT!!

Om du börjar räkna antal människor på jorden, skulla andra som kämpar ha kämpat förgäves och vara malliga utifrån att ha funnit ljuset? det finns inte där i inälvornas stinkande gömslen, utan i samhörighet i samkväm.. i roliga stunder som du måste börja söka dig till, om du inte har en enda som kan dra på dig en sele och dra iväg dig, så finns bara en väg, att börja leta efter kurser att pyssla med ihop med mer än dem som sätter sig och sörjar in sig i grötsmeten, för 2 år är lång tid.

Ta en danskurs, läskurs kommuniaktionskurs dag eller kväll, gärna 2 dagar i veckan men 1 dag också bra, som är helt annorlunda mot vad du har nu.. för du antagligen romanticerar minnen som är enormt destruktivt ihop med sådan skitmedicin du har nu, så du byter ut offerkoftesörjan med fräscha vyer!! och därmed tränger undan medicinen så den inte får sådan kompakt förstärkning av skiten du maler.



Sedan.. efter något år med roliga kurser, kan du snabbare hitta vad det värderfulla i livet består av, iaf inte att sitta och råsörja på det sättet - samt.... att du khar ena bra underliga läkare också... kanske har du fatnat för att medicinerna låser dig... men föregående medlem ställde ju den exakta frågan, är det du själv som sitter och ber om mediciner sedan klagar över att inte må som en prinsessa? sitter du och bläddrar en massa ytligt crap? kvällskurser kan råda bot på sådana ovanor.


har du övriga smärtor? isff ska du ha massage! men kvällskurser är billigare än massage, efter ett kanske oftare... du ska också stretcha!! kan man göra utan massör det går på enbart 5 minuter, jätteviktigt! det frigör dålig energi, men att träffa nytt folk för nya utmaningar kan bryta av ditt självömkandemönster där du verkar varm i kläderna...




DAGLIGEN, inte varannan, varje dag, helst morgon middag kväll och dansa mycket!! eftersom dans lossar fastkletad gammal energi som inte ska vara där och gro... men du behöver också gå kurser... att skaffa energi, inget man får.. du måste ta dig den. men du kanske blivit rädd... därför en god idé är att ta kurser (minst en) i något favoritämne. Sedan din ålder, är du yngre kan du inte sitta med äldre tanter... och du behöver öppna truten när du ringer och tar reda på lite om kurserna INNAN du börjar. Och ställa KRAV. Tips, kurs i främmande språk, t.ex franska eller spanska...

Du kan ju faktiskt då, inom bara två år kanske... bli helt fri från helvetiska ömkandet som du redan ogillar -med en språkkurs får du annat att bita i, och in tränger helt nya främmande UPPGIFTER.


Men då ska du välja ett språk som du tycker är trevligt, och lite svårt också så hjärnan blir lite ställt.. och stannar upp, med de lata bekväma rundorna. Du behöver ju helt klart utmaning.





Eller så är du kär i sängen och kudden bäste vännen? bryt och ring kursanordnare direkt! investera i ALLT SOM LYFTER DIN KROPP TILL EN BÖRJAN, så di också kan tydligt se, att den gamla du inte längre är med på skiten, du behöver troligtvis nytt folk att bli ställd av,! sitta och gröta in sig med sjuk smörja är destruktivt. Ni gottar er åt skiten, så bryt sådant pseudocrap så fort det bara går.

Hr du inte råd, så gå ÄNDÅ NER FYSISKT till kursanordnarna, och ställ krav att du måste ta en ROLIG kurs. Lägg om så sista pengarna på det. Eller spara. Egentligen behöver du kanske bara åka till Spanien, vad vet man om det... de flesta dör på sitt dramatiska sätt.....

.... om de inte får sin årsresa, det är bortskämda tider med en del orättvisor, ja.

Om du är rolig, snäll och empatisk (väljer att inte ta ditt liv eftersom du inte vill såra människor runt omkring dig) så har du mycket mer att erbjuda än många andra här i världen som finner kärlek. Du är inte ett hopplöst fall. Jag tror att du egentligen vill leva, bara inte livet du lever nu och du ser ingen väg till ett annat liv. Men man kan förändra sig själv och sin livssituation, och ofta behöver man inte förändra lika mycket som man tror för att man ska börja må bättre.

Jag tycker att det låter som att du behöver prata med någon, så om du har möjlighet att söka hjälp hos en psykolog så tror jag att det kan hjälpa dig.

Pja... Varför inte? Sertraline mot depression och atarax som vid behovsmedicin mot ångest antar jag.

Idiot jag är. Jag menade såklart Sertraline OCH Medikinet (Concerta).
Det jag ville komma till är att man skall vara oerhört försiktig med att äta Sertraline och Medikinet då dessa tillsammans "oftast" utlöser självmords handlingar. Liknande handlingar som TS uppvisar.

Concerta är ju en horribel medicin mot AdHd, så jag förstår inte riktigt varför TS äter den ihop med Antidepp. Signalsubstanserna i TS hjärna måste ju gå på högvarv.

medikinet är för att minska viktuppgången

har fått en asperger liknande diagnos nu men det gör inget bättre. alla som känner mig och träffar mig säger att jag inte är i närheten av asperger och jag ser heller inget i det så nu ska jag hamna inom LSS. tyvärr så är det inte något om jag ska leva eller dö utan nu är det bara när jag ska ta livet av mig. det var iallafall bra att se folk som bryr sig fast ni inte får betalt för det! tack!

Ja, men kanske det är just det som skapar självmordstankarna?

Gör som jag, gå och köp godis