Citat:
Ursprungligen postat av
Teliot
Läser filosofi 1 och behöver hjälp! Om ni tänker er följande:
Det var en gång en antroposof vid namn Colin Turnbull som berättade om ett pygméfolk i Kongo som levt hela sitt liv i skogarna och därför inte hade någon erfarenhet av att bedöma föremåls storlek på långt avstånd.
När en av dessa pygméer för första gången i sitt liv kom till stäppen fick han syn på några insekter några kilometer bort. Collin förklarade att detta inte var insekter utan bufflar, och pygmén skrattade.
Ju närmare dom kom och ju större insekterna blev ju räddare blev och mer förbryllad blev han – Det måste vara trolldom! var hans slutsats.
Vad skulle en empirist och en rationalist säga om pygméens upplevelse?
Det jag förstått är att en empirist menat att sinneserfarenheten är allt som behövs för att bilda sig en verklighetsuppfattning, medan rationalister menar att sinneserfarenheter är opålitliga.
Problemet är att jag inte vet hur jag ska binda dessa trå till berättelsen
Är det inte tvärtom? En rationalist drar väl logiska slutsatser utifrån hennes verklighetsuppfattning och kunskapsnivå. En empirist drar sina slutsatser utifrån upprepade observationer av verkligheten i förhållande till en teoretisk modell.
Som rationalist vore det fullt rimligt för pygméenn att dra slutsatsen att det rör sig om trolldom, det är den rimliga och logiska förklaringen utifrån pygméens verklighet, precis som vi i hela mänsklighetens historia har tillskrivit naturlagar och andra skeenden till verket av andar och andra övernaturliga processer.
Som empirist prövar man rimligheten av att det observerade är trolldom. Nollhypotesen eller utgångspunkten är att det är trolldom. Alternativhypotesen och det som pygméen nu måste ta reda på är om det kan röra sig om bufflar eller något liknande.
