Acceptera situationen.

Jag försöker berätta men det är få som verkligen lyssnar.

Du förstår att du förstår ingenting.
Det är som att säga att det inte finns en absolut sanning. Det i sig är en sanning, alltså en paradox. Det må vara sant men påstående hävdar också att det är falskt.

Vad är det frågan om då?


Vad jag än gör så kommer jag till slutsatsen att jag inte riktigt förstår vad jag sysslar med. Undermålig trådstart. Den kan fara åt helvete.

Under all kritik. Helt klart kränkande!

Vi kommer aldrig att kunna nämna oss själva.
Alla benämningar är 1 steg utanför vad vi är.
Så fort benämningen lämnar tanken, munnen eller vad som är, så är den utanför.
I ett försök att beskriva sig själv.
För att beskriva oss så nära som möjligt måste vi vara oss själva.
Inte nämna.
En beskrivning förblir alltid en beskrivning och aldrig vad det egentligen är.

Det går inte att förstå ingenting (inte förstå någonting alls).

För då har du förstått något. På direkt.

Slutsats: Det går att förstå.

Frågan är då vad vi förstår?

Äsch då. Vad finns det att förstå?

Att tillägga; ta orden.

-Jag förstår inte vad du säger.

Lite roligt tycker jag.