"För att betecknas som lögn krävs ett uppsåt, till skillnad från att i god tro framföra en osanning som personen själv tror är sann."
källa; wikipedia.
Att "allt har ett samband som gör allt till 1" låter däremot rimligt och tillräckligt egoistiskt för att kunna tillfredställa vem som helst...
Har vi således nått fram till slutskedet där vi "stolt kan lägga fram sanningen om allt"?
Allt är 1. Det är sanningen om allt. Punkt slut.
Men å andra sidan kanske det är någon annan som har något annat att bidra med.
Men å andra sidan kanske det är någon annan som har något annat att bidra med.
Mycket bra...case closed!
Sign. Fullcircle bidrog ju f.ö. med "Truthcontest", men eftersom jag själv inte betraktar mig som en tävlingsmänniska kan jag även från min synvinkel rekommendera Jeremy Griffith's i Australien åsikter... (han tillhandahåller f.ö. den långa förklaringen) http://www.worldtransformation.com/
När det kommer till i tiden mer närliggande spörsmål om vad som är "sanning" i bibliskt/koraniskt religiösa sammanhang (vilket det oftast gör IMO), så anser jag även att Gabriel Sawma's tankegångar bör ägnas uppmärksamhet. http://syriacaramaicquran.com/index....es/#comment-10
__________________
Senast redigerad av studentroland 2015-01-15 kl. 16:01.
Tar jag samma ursprungsregler varje gång jag skapar mitt universum så kommer det alltid bli exakt likadant, förutsatt att jag valt bort all form av indeterminism. Tillför jag något som kan ha exempelvis två olika slumpartade tillstånd ( eller varianter ) till varje möjligt förmodad partikel i universum så tillför jag en illusion av indeterminism eftersom jag tillåter en slags slump eller fri vilja. ( Äkta determinism bör inte existera annat än i matematiska specialfall. )
Detta gör dock bara att antalet möjliga universa som historiskt ( olika händelser ) kan existera ökar till ett över-astronomiskt antal. Alla dessa universa existerar likväl som vårt eftersom möjligheten finns, bara det att vi inte längre kan se dessa historiska universa eller framtida universa. Vi rör oss förmodligen mellan olika universa hela tiden likt en rallybana genom ett i det närmaste oändligt antal sådana.
( Men existerar alla på samma plats samtidigt fast ur fas med varandra eller är det bara en enda tidslinje för varje historia som utspelas för ett enda universa, det är också en fråga. )
Vissa mer sannolika än andra och därmed mer välbesökta i den matematiska logikens verklighet, vilket skiljer sig från vår verklighet på det sätt att vår verklighet bara är en enda verklighet vid en given tidpunkt, medan matematiska logikens verklighet innefattar alla möjliga verkligheter som överhuvudtaget kan beskrivas med samma grundregler.
( Det vill säga alla möjliga historier av samtliga möjliga universa som överhuvudtaget går att beskriva och därmed existerar i den matematiska logikens verklighet. )
Exempel:
( Ad hoc premiss att vår verklighets definition av matematikens logik är någon egenskap som står utanför skapelsen och är ett grundläggande gemensamt regelverk för alla universa
( Det behöver dock inte exkludera andra regelverk skapade av andra regelverk eller varandras regelverk etc etc )
)
För vår verklighet så bör existens förmodligen ses strikt matematiskt. Då existerar egentligen samtliga lösningar på en ekvation samtidigt. Det beror helt på vad jag slänger in för variabler i ekvationerna så att säga för att kunna se resultatet, vilket bara är en ögonblicksbild av den totala form/struktur som ekvationen faktiskt beskriver.
( Det står mig fritt att välja en lösning eller alla lösningar beroende på hur många jag vill se samtidigt och om jag som betraktare har egenskap att kunna uppfatta så mycket på en och samma gång. )
Exempel: matte + 1 = 0
I vårt universum är matte = -1. Detta är matematikens fundament här och jag antar att denna regel gäller för samtliga undergrupper av universa jag ska exemplifiera nedan:
f(x) = x^2 + 1 = y
( Valet av ekvation är godtyckligt och kan vara vilken som helst egentligen men är anpassad för spekulationen nedan. )
Låt säga att i vårt universa är x ( = matte ) = -1, det ger svaret f(-1) => y = 2.
Men funktionen beskriver faktiskt en graf på det plan som bildas av vektorer bildat av skalärerna x och y. Det finns således inte bara en lösning på y om x är en variabel.
På samma sätt kan införandet av ytterligare okända variabler öka på antalet universa enormt, tillsammans bildar de förmodligen ett oerhört komplext "plan" av existens där vi bara kan uppfatta de allra enklaste sambanden relaterat till de fyra mest uppenbara variablerna, nämligen dimensionerna av rumtid.
Tar jag min ad hoc premiss att samtliga partiklar i universum har två upplevt slumpartade tillstånd så kommer den ekvation som skall beskriva universum bli över-astronomiskt stort och därmed icke hanterbart för en begränsad mängd inom ett av dessa universa, vilket vi människor kan beskrivas som.
Om jag däremot gör om större domäner av detta universum till sannolikheter för specifika utfall kan jag simulera delmängder av detsamma. Jag kan se empiriska data och ställa en sannolikhetshypotes och därefter försöka matcha in något enkelt matematiskt samband i efterhand. Visar sig detta stämma väl in på empiriska data kan jag anta detta som en för tillfälligt fungerande teori. ( Känns detta igen? Är det inte så här det mesta inom vetenskapen går till ? )
Anta att dessa två tillstånd hos varje partikel i universum är Materia och dess Anti-materia ( Vilket väl behöver vara varianter av en och samma partikel eller två olika egenskaper hos samma partikel. Det finns utrymme för att definiera om detta. ). Skapas de vardera 50% av gångerna, eller båda samtidigt, blir det ganska enkelt att göra en sannolikhet av dess tillstånd då dessa då förmodligen tar ut varandra och blir ingenting.... ( mountains of mountains of text rumbling in the background )...
Slutsats av denna del:
Regelverket för skapandet av alla universa har således alltid funnits och alla universa som överhuvudtaget kan komma att existera eller har existerat inklusive vårat universa, har alltså alltid funnits. Därtill inte sagt vad som exakt händer vid skapandet och utvecklingen av händelser vilket bildar historia för just vårt universa i just denna tidslinjen.
Fortsatt monolog kommer bli ett antal encyklopedier med varierande hypotetiska antaganden vilket jag för denna stund inser att jag inte får rum med i ett enda inlägg.
__________________
Senast redigerad av Hull 2015-01-15 kl. 16:30.
Tar jag samma ursprungsregler varje gång jag skapar mitt universum så kommer det alltid bli exakt likadant, förutsatt att jag valt bort all form av indeterminism. Tillför jag något som kan ha exempelvis två olika slumpartade tillstånd ( eller varianter ) till varje möjligt förmodad partikel i universum så tillför jag en illusion av indeterminism eftersom jag tillåter en slags slump eller fri vilja. ( Äkta determinism bör inte existera annat än i matematiska specialfall. )
Detta gör dock bara att antalet möjliga universa som historiskt ( olika händelser ) kan existera ökar till ett över-astronomiskt antal. Alla dessa universa existerar likväl som vårt eftersom möjligheten finns, bara det att vi inte längre kan se dessa historiska universa eller framtida universa. Vi rör oss förmodligen mellan olika universa hela tiden likt en rallybana genom ett i det närmaste oändligt antal sådana.
( Men existerar alla på samma plats samtidigt fast ur fas med varandra eller är det bara en enda tidslinje för varje historia som utspelas för ett enda universa, det är också en fråga. )
Vissa mer sannolika än andra och därmed mer välbesökta i den matematiska logikens verklighet, vilket skiljer sig från vår verklighet på det sätt att vår verklighet bara är en enda verklighet vid en given tidpunkt, medan matematiska logikens verklighet innefattar alla möjliga verkligheter som överhuvudtaget kan beskrivas med samma grundregler.
( Det vill säga alla möjliga historier av samtliga möjliga universa som överhuvudtaget går att beskriva och därmed existerar i den matematiska logikens verklighet. )
Exempel:
( Ad hoc premiss att vår verklighets definition av matematikens logik är någon egenskap som står utanför skapelsen och är ett grundläggande gemensamt regelverk för alla universa
( Det behöver dock inte exkludera andra regelverk skapade av andra regelverk eller varandras regelverk etc etc )
)
För vår verklighet så bör existens förmodligen ses strikt matematiskt. Då existerar egentligen samtliga lösningar på en ekvation samtidigt. Det beror helt på vad jag slänger in för variabler i ekvationerna så att säga för att kunna se resultatet, vilket bara är en ögonblicksbild av den totala form/struktur som ekvationen faktiskt beskriver.
( Det står mig fritt att välja en lösning eller alla lösningar beroende på hur många jag vill se samtidigt och om jag som betraktare har egenskap att kunna uppfatta så mycket på en och samma gång. )
Exempel: matte + 1 = 0
I vårt universum är matte = -1. Detta är matematikens fundament här och jag antar att denna regel gäller för samtliga undergrupper av universa jag ska exemplifiera nedan:
f(x) = x^2 + 1 = y
( Valet av ekvation är godtyckligt och kan vara vilken som helst egentligen men är anpassad för spekulationen nedan. )
Låt säga att i vårt universa är x ( = matte ) = -1, det ger svaret f(-1) => y = 2.
Men funktionen beskriver faktiskt en graf på det plan som bildas av vektorer bildat av skalärerna x och y. Det finns således inte bara en lösning på y om x är en variabel.
På samma sätt kan införandet av ytterligare okända variabler öka på antalet universa enormt, tillsammans bildar de förmodligen ett oerhört komplext "plan" av existens där vi bara kan uppfatta de allra enklaste sambanden relaterat till de fyra mest uppenbara variablerna, nämligen dimensionerna av rumtid.
Tar jag min ad hoc premiss att samtliga partiklar i universum har två upplevt slumpartade tillstånd så kommer den ekvation som skall beskriva universum bli över-astronomiskt stort och därmed icke hanterbart för en begränsad mängd inom ett av dessa universa, vilket vi människor kan beskrivas som.
Om jag däremot gör om större domäner av detta universum till sannolikheter för specifika utfall kan jag simulera delmängder av detsamma. Jag kan se empiriska data och ställa en sannolikhetshypotes och därefter försöka matcha in något enkelt matematiskt samband i efterhand. Visar sig detta stämma väl in på empiriska data kan jag anta detta som en för tillfälligt fungerande teori. ( Känns detta igen? Är det inte så här det mesta inom vetenskapen går till ? )
Anta att dessa två tillstånd hos varje partikel i universum är Materia och dess Anti-materia ( Vilket väl behöver vara varianter av en och samma partikel eller två olika egenskaper hos samma partikel. Det finns utrymme för att definiera om detta. ). Skapas de vardera 50% av gångerna, eller båda samtidigt, blir det ganska enkelt att göra en sannolikhet av dess tillstånd då dessa då förmodligen tar ut varandra och blir ingenting.... ( mountains of mountains of text rumbling in the background )...
Slutsats av denna del:
Regelverket för skapandet av alla universa har således alltid funnits och alla universa som överhuvudtaget kan komma att existera eller har existerat inklusive vårat universa, har alltså alltid funnits. Därtill inte sagt vad som exakt händer vid skapandet och utvecklingen av händelser vilket bildar historia för just vårt universa i just denna tidslinjen.
Fortsatt diskussion kommer bli ett antal encyklopedier med varierande hypotetiska antaganden vilket jag för denna stund inser att jag inte får rum med i ett enda inlägg. Återkommer sannolikt.
Allt är logiskt för allt är exakt som det skall vara. Ingenting är inte som det borde vara. Ingenting existerar inte och allt är någonting. Så har det alltid varit och så kommer det alltid vara. Allt som existerar är någonting och passar perfekt in i bilden. Bilden som föreställer Allt - Universum. Evig och logisk. Allt är 1.
Allt är logiskt för allt är exakt som det skall vara. Ingenting är inte som det borde vara. Ingenting existerar inte och allt är någonting. Så har det alltid varit och så kommer det alltid vara. Allt som existerar är någonting och passar perfekt in i bilden. Bilden som föreställer Allt - Universum. Evig och logisk. Allt är 1.
Allt kan omöjligt vara 1.
För där allt är samma finns inga perspektiv. För allt är samma.
Och jag ser massor med saker som inte är samma. Våra åsikter till exempel.
Vilket styrker min tes.
Att säga att allt är 1 är att förneka perspektivet vi har.
Och att förneka det som är känns som helt fel väg att gå.
Allt kan omöjligt vara 1.
För där allt är samma finns inga perspektiv. För allt är samma.
Och jag ser massor med saker som inte är samma. Våra åsikter till exempel.
Vilket styrker min tes.
Att säga att allt är 1 är att förneka perspektivet vi har.
Och att förneka det som är känns som helt fel väg att gå.
Jag påstår inte att allt är samma. Det jag menar är att allt har ett samband. Allt passar ihop och föreställer Allt vilket är Universum. 1.
Jaha. Du säger att allt är allt.
Ja då håller jag med.
Men det säger absolut inget.
Det beror på att ni båda är grabbar...grabbar kommer aldrig längre än till 1...kvinnor däremot, vilka kan representeras med 0 gör att 1+0=10, och konversationen expanderar exponentiellt...riktigheten i detta förhållande exemplifieras även av majstänger om sommaren...
Sanningen är den att medvetandet upphör aldrig.
Var och en kommer att känna av ett medvetande efter döden.
Dock behöver inte nödvändigtvis identiteten överleva döden.
Sanningen är den att medvetandet upphör aldrig.
Var och en kommer att känna av ett medvetande efter döden.
Dock behöver inte nödvändigtvis identiteten överleva döden.
Varför inte fler förstår det är en gåta för mig.
Håller med. Identiteten tror jag inte överlever döden, om den inte efterlevs av någon som låtit sig inspireras eller varit närstående. Anden kan dock bestå i form av efterlämnade verk, minnen etc. Detta är dock filosofier om de som ännu vandrar jordens yta. Medvetandet kommer alltid att leva i den eviga själen.
__________________
Senast redigerad av MrGreyspoon13 2018-03-16 kl. 01:46.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
