Vilken svensk kung var den bäste krigaren?

Karl XII var ett taktiskt geni med utmärkta ledaregenskaper som fick folk att följa honom in i närapå omöjliga situationer (bara igenom att använda hans namn så lyckades ett befäl få ett par tusen svenskar att stanna och slåss istället för att fly vid Poltava tex), och Gustav II Adolf var ett militärt geni som hade sprillans nya ideér om användandet av kanoner i fält med goda ledaregenskaper, så det är lite svårt att säga.

Gustav II Adolf, tveklöst.

Hur många andra kungar i Sverige har fått epitetet "Den Store" och hur många andra svenska kungar har varit med och revolutionerat krigföringen som G2A? Napoleon anses ju av många som den störste i Europa, och han beundrade dessutom Gustav Den Store.

Räknar man goterna som svenskättlingar, som endel gör, så borde ju Theoderik den store eller Alarik I platsa rätt bra. Jag räknar inte dem som svenskar dock av samma anledning som Abraham Lincoln inte räknas som engelsman, eller Julius Caesar som fransman.

Karl IVX Johan.
En selfmade man som först blev Fransk Marshalk och sen Svensk kung.

Den utan konkurrens mest framgångsrike svenske krigarkungen var Karl X Gustav.

Under honom hittar vi Karl XIV Johan (underskattad), Karl XII (först överskattad, sen underskattad) och Gustav II Adolf (något överskattad som militär men underskattad som politiker).

Priset som mest överskattad går till Karl XI, en skicklig propagandist som historikerna har varit alldeles för snälla emot. Han var inte mer framgångsrik än Gustav III (största svenska sjösegern någonsin vid Svensksund), exempelvis.

Den mest misslyckade krigarkungen då? Karl IX förde personligen befälet vid Kirkholm. Det är svårt att slå det.

Men vem var egentligen den bästa krigaren, alltså vem var skickligast på att slåss?

Precis så, det är ju en sak att vara god strateg, en annan att fysiskt lyfta sitt svärd.

Överskattad som "krigarkonung" kanske, men som hans roll som reformerar av krigsmakten och iståndsättare av den karolinerarme som Kalle dussin sedan rände runt Europa med ska väl inte nedvärderas?

Haha, hur ska du kunna avgöra det?

Om vi ändå ska försöka så deltog bevisligen Gustav II Adolf och Karl X, XI och XII alla med liv och lust på slagfältet och borde kunna freda sig. Karl XIV Johan jobbade sig upp från menig samtidigt som han deltog i en massa fälttåg och borde kanske till och med vara favorit.

Men vem vet, någon totalt ickekrigisk kung kanske var ett fysiskt praktexemplar och MMA-naturbegåvning? Min gissning blir dock 100 kilo halvtysk kavallerist med rövarmustasch (Carl Gustav, Pfalzgraf bey Rhein) eller eldspottande drillsergeant och Grande Armée-veteran (Jean Bernadotte).

(Ska tilläggas att jag nöjde mig med kungarna från Gustav Vasa och framåt. Medeltidsmonarkerna skolades som riddare och var givetvis kompetenta med diverse vapen.)

Visst, Karl XI ska ha all heder av sin insats som organisatör (även om det var ett lagarbete) och för att han drog slutsatsen att krig inte lönade sig efter sin nära katastrofen-upplevelse som ung.

Han var dock en storartad propagandist var alster inte har granskats särskilt noga i sömmarna. Skånska kriget var som sagt nästan en katastrof, som bara avvärjdes med en stor portion tur och hot om franskt ingripande. Det förvandlades dock till ett segermonument som historikerna av någon anledning inte har vela hacka ner, till skillnad från Karl XIIs och i viss mån Karl Xs krig som synats med lupp.

"Gråkappan" och "Gamle kung Gösta" är två kungamyter som har tillåtits överleva, samtidigt som Karl XII har dragits i tjära och fjädrar och övriga kungar också har tagits ned ett antal pinnhål. I Gustav Vasas fall handlar det förmodligen om behovet av någon sorts historisk landsfader och att han gick att förvandla till en proto-Gunnar Sträng. Gråkappans öde är mer mystiskt, men även där kan man kanske ana en kompatibilitet med neutralitetspolitiken och resten av det. Spekulativt givetvis, men inte mer än vad som är brukligt inom historisk mythbusting. :-)

Vad man inte får glömma gällande Karl XII var att han stod i krig mot sex länder på en gång, av vilka inget han startat själv. Han mötte ett minst sagt övermäktigt motstånd. Givet omständigheterna får man nog klassa honom som en duktig och kompetent krigarkung.

Gustav II Adolf brukar internationellt ses som en av tidernas absolut största härförare.

Fast Gustav II Adolfs framgångar har blivit rätt rejält överdrivna egentligen.

Det han är mest känd för är trettioåriga kriget, där den svenska stormakten bildades och protestantismen utgick som vinnande och motreformationen stoppades.
Ett av de kanske viktigaste krigen i Europas historia av just det skälet.


Fast Kriget pågick från 1618 till 1648.
Och Sverige blev inte aktiva i det förräns 1630....och G2A dog 1632.....

De stora svenska generalerna som verkligen avgjorde kriget till svensk fördel var snarare Karl X Gustav samt de icke-kungliga generalerna Wrangel, Torstensson, Horn och Banér.
Torstensson kanske tar priset som Sveriges skickligaste härförare någonsin....

Fast det handlar om odds. Att vinna med massivt övertag i manskap och utrustning är inte särskilt svårt eller meriterande.
Däremot är det mycket meriterande att göra det när man är den underlägsne.

Och Karl XII kämpade konstant mot oddsen, han var utnumrerad i antal fiender både rent generellt sett men även i mer eller mindre varenda slag han deltog i (där han dessutom vann ett minst sagt imponerande antal).

Hade Karl XII haft resurser och samma fiender som säg Karl X Gustav, hur mycket hade han då kunnat åstadkomma?


Var andra världskrigets skickligaste general verkligen Georgi Zjukov? En man som vann varenda slag han deltog i.
Fast han hade extremt övertag i manskap, stridsvagnar, artilleripjäser etc i varenda slag* men trots det "lyckades" med att ta större förluster än sin fiende i alla dessa slag....
Vann han för att han var en skicklig general, eller helt enkelt för att han hade ett enormt övertag och vem som helst hade kunnat göra detsamma? Eller till och med betydligt bättre?


*Enda undantaget var Chalcin Gol, mot japanska styrkor med totalt underlägset pansar mot det ryska.

Jo. G2A var en stor innovatör inom det strategiska och operativa tänkandet. Och mycket av de svenska framgångarna var mer beroende på dessa än på G2As direkta deltagande.
Samt de minst sagt imponerande svenska generalerna som uppstod under samma tid, som jag nämnt ovan.

Tack för upplysningen ska läsa om det när jag får tid. Jag återberättar det jag minns från historielektionerna i skolan.