Jag skriver detta inlägg som en vädjan efter stöd och hjälp.
Jag är så pass ny inom "drog-området" att jag inte längre vet vad som är normalt eller inte.
Problemet är att jag - sedan jag kanske var 13 år gammal - har en irrationell och stor längtan efter att vara påverkad av droger.
Observera att jag är över 18 år idag!
Denna önskan efter knark har skrämt mig länge, jag har alltid konstaterat att i framtiden kommer jag att vara en pundare som antagligen kommer att dö av en överdos i en container eller något liknande.
Det är en hemsk tanke som jag fortfarande inte kan få ut ur huvudet.
Men det är inte förrän de senaste åren jag har blivit väldigt paranoid efter min önskan efter knark.
Detta beror på att jag testat en del droger:
- Lustgas.
- Benso.
- Datura (änglatrumpet).
- Alkohol (självklart, jag vet).
Det började med Datura - och ja, jag visste om riskerna allt för väl. Trots detta bestämde jag mig för att testa denna dödsplanta. I desperation efter en adrenalinkick svalde jag blad efter blad, bara för att få bli påverkad. Nu i efterhand förstår jag hur dumt det var, man jag hade inget val som tonåring, jag hade varken kontakter eller andra mindre farligare droger till hands.
Sedan gick det över till alkohol rätt så naturligt och jag började bruka denna drog med jämna mellanrum, tills jag blev trött på bakfyllan.
Nu var det dags för benso och lustgas, första gången jag skulle begå ett brott mot svensk lag och adrenalinet flödade genom mig!
Blott spänningen räckte för kicken, men den känsla jag fick från lustgasen blandat med benso var obeskrivlig.
Idag har jag extremt stor ångest för vad jag gjort, jag har ångest eftersom jag vet att jag kommer att göra det igen.
Det värsta är att efter denna benso/lustgas-tripp så är inte alkohol som det en gång varit. Den har blivit tråkig, och det är absolut inte värt bakfyllan.
Sålunda söker jag nya droger, mer tyngre och farligare droger - och jag är livrädd.
Jag måste också erkänna att alla dessa droger (förutom alkohol) har jag brukat i min ensamhet, eftersom jag saknar vänner och jag gillar att vara ensam.
Jag vill inte bli en missbrukare, men allt pekar på detta.
Jag vädjar efter hjälp, är detta normalt?
Kommer jag att bli en missbrukare om jag inte botar min extrema längtan efter knark?
Är mitt knarkande i ensamheten och längtan efter adrenalinkickar ett tydligt tecken på missbruk?
Jag ber om ursäkt om jag inte är tydlig nog eller om jag postat detta i fel forumdel.
Jag är så pass ny inom "drog-området" att jag inte längre vet vad som är normalt eller inte.
Problemet är att jag - sedan jag kanske var 13 år gammal - har en irrationell och stor längtan efter att vara påverkad av droger.
Observera att jag är över 18 år idag!
Denna önskan efter knark har skrämt mig länge, jag har alltid konstaterat att i framtiden kommer jag att vara en pundare som antagligen kommer att dö av en överdos i en container eller något liknande.
Det är en hemsk tanke som jag fortfarande inte kan få ut ur huvudet.
Men det är inte förrän de senaste åren jag har blivit väldigt paranoid efter min önskan efter knark.
Detta beror på att jag testat en del droger:
- Lustgas.
- Benso.
- Datura (änglatrumpet).
- Alkohol (självklart, jag vet).
Det började med Datura - och ja, jag visste om riskerna allt för väl. Trots detta bestämde jag mig för att testa denna dödsplanta. I desperation efter en adrenalinkick svalde jag blad efter blad, bara för att få bli påverkad. Nu i efterhand förstår jag hur dumt det var, man jag hade inget val som tonåring, jag hade varken kontakter eller andra mindre farligare droger till hands.
Sedan gick det över till alkohol rätt så naturligt och jag började bruka denna drog med jämna mellanrum, tills jag blev trött på bakfyllan.
Nu var det dags för benso och lustgas, första gången jag skulle begå ett brott mot svensk lag och adrenalinet flödade genom mig!
Blott spänningen räckte för kicken, men den känsla jag fick från lustgasen blandat med benso var obeskrivlig.
Idag har jag extremt stor ångest för vad jag gjort, jag har ångest eftersom jag vet att jag kommer att göra det igen.
Det värsta är att efter denna benso/lustgas-tripp så är inte alkohol som det en gång varit. Den har blivit tråkig, och det är absolut inte värt bakfyllan.
Sålunda söker jag nya droger, mer tyngre och farligare droger - och jag är livrädd.
Jag måste också erkänna att alla dessa droger (förutom alkohol) har jag brukat i min ensamhet, eftersom jag saknar vänner och jag gillar att vara ensam.
Jag vill inte bli en missbrukare, men allt pekar på detta.
Jag vädjar efter hjälp, är detta normalt?
Kommer jag att bli en missbrukare om jag inte botar min extrema längtan efter knark?
Är mitt knarkande i ensamheten och längtan efter adrenalinkickar ett tydligt tecken på missbruk?
Jag ber om ursäkt om jag inte är tydlig nog eller om jag postat detta i fel forumdel.
__________________
Senast redigerad av Nivovic 2015-01-07 kl. 04:09.
Senast redigerad av Nivovic 2015-01-07 kl. 04:09.
