Försöka igen eller inte ? det är frågan!

Hej flashback, detta blir mitt första inlägg någonsin på ett internetforum. Så va lite snälla va!

Nu är det så att jag orkar inte dra världens längsta historia här. Det får ni förstå. Men kort sagt har jag "dejtat" en tjej seriöst i lite mer än tre månader nu. Skulle inte kalla oss för att vi är tillsammans, men inte långt från det. Till saken hör att jag för ett tag sedan råkade ut för en mindre personlig tragedi. Jag var inte mig själv på flera veckor, sov inte osv. osv. Vad gör tjejen då ? jo hon lämnar mig och (har mycket säkra källor på detta) går ut på krogen och börjar leta andra killar..

Nu ett par veckor senare när jag mår bättre så kommer hon tillbaka, som inget har hänt. Och vill så klart fortsätta där vi slutade. Jag har inte bestämt mig om jag vill det eller inte. Men en sak är säker, där vi slutade kan vi inte starta. Jag har tappat en hel del av det förtroende jag hade för henne, hon har visat att hon inte är att räkna med när jag väl behöver henne. Klart det kanske går att bygga upp igen, men jag är tveksam till om jag ska ge henne en chans till eller inte. Vad tycker ni ? seriösa inlägg tack!
Visst, det är en bra tjej på många sätt, näst intill perfekt om jag bortser från att hon inte fanns där för mig när jag behövde henne som mest..

Varför försöka igen med en person som du omöjligen kan befästa den minsta tillit till? Nej, gå vidare.

En bra tjej som du kan bygga ett långvarigt förhållande gör inte sådär. Jag förstår inte ens hur du kan vilja ha tillbaka en tjej som inte stöttade dig när du hade det som svårast.

Mitt råd är att du raderar henne totalt ur ditt liv. Det kommer att bespara dig ifrån att bli sårad framöver.

Det har jag inte sagt att jag inte kan, men jag säger att vi är inte där vi slutade.

Räkna inte med att en annan tar hand om dig utan se till att du har en egen backup hela tiden. Du kommer att stå där själv förr eller senare. Du är där själv på natten när du ska sova utan en kvinna vid din sida. Känslorna du bär inom dig, bär du inom dig. Se till att bygga upp ditt liv och var lycklig med dig själv, sedan så är det lätt att släppa taget om en annan ifall denne inte hjälper dig bygga upp ditt liv. Även om någon hjälper dig att bygga upp ditt liv så är det ditt jobb, du har ingen anställd utan du är själv där. Du kommer alltid återkomma till att stå själv där utan en annan förr eller senare, så testa att själv göra det du vill och sedan så får en annan göra som den vill. Samstämmer det ni vill så är allt väl, gör det inte det så är det ändå allt väl, eftersom du bejakar dig själv och byggt upp ditt eget tempel. Du bor i din kropp, det är ditt tempel att bygga, det utanför templet skiftar men om du byggt stabilt så består ditt tempel. Allt blir väl om du bygger själv först, även om det tar tid att komma dit. Tålamod broder, tålamod, när templet är färdigt så finns det alltid fred och ro att finna däri. Må väl.

Dessutom, om en försöker riva ditt tempel du bygger, stäng dem ute tills templet är stabilt för att stå självt. Öppna sedan dörrarna när du är klar, kommer de som försöker riva ditt tempel åter, stäng dem ute, de som försöker nedgöra ditt tempel hör ej hämma däri, men du märker med tiden hur du än gör. Minns då detta. Fred.

Du ska ju kunna räkna med att hon ska vilja hjälpa och stötta dig när du behöver det, men ha förståelse för henne också. Var alltid ödmjuk även fast du kanske inte tycker hon gjorde rätt. Om ni inte pratat om det vet du inte heller hennes historia. Ur hennes perspektiv kanske du förändrades vilket hon kan ha trott varit riktat mot henne som exempel. Det är väldigt vanligt. Jag har bollat länge med återkommande depressioner och i stundens hetta känner man sig bortglömd och ensam fastän man har så många fina personer som bryr sig och just då tror man att man har haft fel om dem man alltid räknat med. I efterhand har jag insett att det har varit jag själv som tagit avstånd och då är missförstånd givet. Det har fått mig att förstå att mina nedgångar har påverkat de också utan att jag har dragit ner de med mig.

klipp din kuk om du tar henne tillbaks :-)

Jag får en känsla av att hon blev skrämd över det faktum, att du blev deprimerad & sårad.
Du blev förmodligen reserverad & stötte bort henne "omedvetet" eller så fick hon svårt att förhålla sig till ditt ledsna beteende, d.v.s. att osäkerheten över hur hon skulle bete sig blev för stor, lättaste vägen därifrån, blev att lämna dig. Det rättfärdigar inte hennes beteende, men det ökar förståelsen för hennes agerande.
Prata med henne & försök att få fram, varför hon lämnade dig. Det kommer förhoppningsvis öka förståelsen för henne, lycka till..!

svarta ros, du är så fin! kram

Skulle helt enkelt prata med henne, om ni snackar med varandra får hon ju förklara sitt konstiga beteende. Men annars verkar hon helt cp just nu

Kärlek. Den svarta rosen är inom oss, såväl dig som mig som alla andra. Låt ljuset skina på dig så att din må blomma genom dig. Vattna den varje dag och ge den gott om ljus så är den evig, även när kroppen har vissnat så är rosen kvar. Må väl.