Snabbisfroga om darwinism

Har tyvarr ingen lemplig litteratur att kolla upp frogan i just nu, men jag blev lite konfunderad ner min lerare sa nogonting i stil med: "aporna anpassade sig till de nya forhollandena, och utvecklades so smoning om till menniskor."

Men hur var det egentligen? Utvecklas (muteras) arter, enligt den darwinistiska leran, till sin omgivning, eller var det inte so att mutationer ar fullkomligt slumpmessiga? Och alltso inte beroende av omgivningen?

For i so fall so borde ju begreppet "anpassa" vara helt felaktigt(?).

Mutationerna är helt slumpmässiga, men de muterade gener som ger en liten
fördel vad gäller överlevnad och barnafödande har en större chans att spridas
bland populationen. Jämför man individ A, med den förbättrade genen, och
individ B, utan den förbätttrade genen, kommer A ha lite bättre
förutsättningar att föra sitt genetiska arv vidare. Alltså: mutationerna är inte
beroende av omgivningen men urvalet är det eftersom det som avgör
huruvida en mutation är positiv eller negativ ofta är miljöfaktorer.

Precis!

Mutationer är ju bara en av hörnstenarna i darwinismen, man får inte glömma bort det naturliga urvalet. Faktum är att de allra flesta mutationer INTE är gynnsamma för individen, antingen försämrar mutationen eller så märks den inte alls (alla människor bär på en handfull mutationer i snitt som aldrig märks), men de gallras ju bort. De intressanta mutationerna är de ack så sällsynta fall där de faktiskt förbättrar någon liten grej.

Och det är heller inte så att arten hela tiden blir bättre och bättre. Den anpassas bara efter de rådande omständigheterna. Det är exempelvis inget som säger att dagens människor skulle vara extra lämpade att leva under trias (bortsett då från vår utvecklade hjärnkapacitet som alltid är en tillgång oavsett de yttre förutsättningarna, fast den bränner å andra sidan en hel del energi).

Om man låter bakteriekulturer som krigar med varandra mutera och slåss så får man fram olika generationer med olika egenskaper, men det är inget som säger att inte en generation 4 kan tvåla till en generation 25 ganska rejält... det är lite som sten-sax-påse. 25:an överlevde för att den var effektivare på att döda 24:an, men det är inte detsamma som att den var bättre än alla tidigare generationer.

För att tillämpa lite filosofiska frågor i "evolutionen" och vi människor så kan vill jag nästan påpeka att vi knullar oss dumma. Eftersom en "korkad" individ skulle ha problem att klara av dem enklaste uppgifterna i naturen, så skulle dessa falla bort. Men eftersom vi redan är överbefolkade och har överskott på dessa, och även att dessa personer får stöd av personer i våran omgivning, så för dem vidare många dåliga gener också.

Någon lite mer kontroversiell fråga är även varför det finns homosexuella. För det strider mot alla naturens lagar som jag ser det. Jag accepterar att det finns människor av samma kön som finner varandra och känner sig lyckliga av det. Men jag skulle ha ångest över att det är emot min natur, mot hela principen i naturen att fortplanta sig och föra sina gener vidare. Jag tror nästan homosexualitet är ett stadie i evolutionen där det inte är meningen längre att den människan skall få föra sina gener vidare. Hoppas verkligen inte att ni tror jag har nått emot homosexuella, finner dem lycka i det så bryr inte jag mig mer i det. Men det får mig inte att fundera mindre över vart mänskligheten håller på och ta vägen...

Nej, Varför vi är så många har inget med att det är lättare att leva nu än då.
Det är för att vi är bofasta och det var gynsammt att ha många barn på bondetiden. Nu börjar vi att föda mindre barn.

"Dåliga" gener existerar inte. Det du snackar om är socialdarwinism, vilket är total skitsnack. Homosexuallitet finns i många arter på vår jord. Att man samma kön har inget att göra med ens fortplantningsförmåga.

Vad menar du med det?
Är man av samma kön så har man ju absolut ingen fortplantningsförmåga...

Homosexualitet är relativt vanligt, eller åtminstone välkänt hos dessa arter, bland pingvinger och stenbockar.
Homosexualiteten där utgörs av deras val av livspartner - i vilken grad de sätter på varandra vet jag inte. Efter att parat sig och fått ungar jagar bögpingvinerna eller bögbockarna bort honan och tar hand om ungarna själv.
Eftersom det är två stora bockar har de en fysisk överlägsenhet gentemot andra par vad gäller försvar av revir, och deras ungar överöever faktiskt i högre grad än heteropar.

Men det betyder inte att aldrig man tar en hona och parar sig.

Att sega att arter anpassar sig till sin omgivning ska alltso ses som nogon form av sprok-/syftningsfel.

Men ner ar en avvikelse en mutation? Om vi tar Einstein som exempel. Det ar vel bevisat, kanske inte vetenskapligt, men endo empiriskt, att han hade en intelligens som var utover det vanliga - Skall hans ovanligt hoga intelligens alltso ses som en mutation (eftersom den ar nogonting som inte alla menniskor fods med). Eller moste man kunna herleda mutationen till DNA:t eller en Specifik kromosomavvikelse/forendring for att det ska ses som en mutation?

Anpassningen är ju nog oftast inte mutationer, de kommer slumpmässigt och ger någon boost här och där. Anpassningen går enligt principen om tillgång och efterfrågan, dock går anpassningsprocessen väldigt långsamt(för allting som inte förökar sig som bakterier)

Pratar du evolutionsteori skall du helt skippa snacket om "mening". Det finns ingen högre plan eller mening i det naturliga urvalet. Sådant hör hemma inom religionen.
Homofrågan kan man angripa på olika sätt. Till att börja med kan man ju konstatera att det finns gott om homosexuella föräldrar, så det verkar inte som att deras sexualitet hindrar dem vare sig från att vilja eller kunna fortplanta sig. Dessutom är jag personligen ytterst tveksam till att homosexualitet handlar om genetik i någon större utsträckning. Jag vet att det är högsta mode just nu att leta efter "böggenen", men det säger nog mer om de nuvarande trenderna i forskarvärlden än om bögars genetik.

Så om det inte ligger i generna så ligger det i själen menar du? Om du nu tror på en själ vill säga.