Citat:
Ursprungligen postat av
SmokeyNegroni
Och tittar man på riktiga omröstningar (och bortser från superdelegaterna),
http://www.thegreenpapers.com/P16/D-PU.phtml, så är inte Hillarys ledning så stor, bara 1266 mot 1038.
Detta tillsammans med att vi vet, sen 2008 från kampen Hillary vs Obama, att superdelegaterna kan byta sida och tippa det hela åt andra hållet, gör att det demokratiska primärvalet har blivit mer intressant nu. Om Bernie visar i kommande primärval att han går hem hos fler olika demografiska "nyckelgrupper", och dessutom i slutändan slår Hillary, så kan han mycket väl vinna över tillräckligt med superdelegater på sin sida.
Här är en intressant artikel, från tidigt i räjset, m.a.p. superdelegater:
http://fivethirtyeight.com/features/superdelegates-might-not-save-hillary-clinton/
Citat:
If you’re a Sanders supporter, you might think this seems profoundly unfair. And you’d be right: It’s profoundly unfair. Superdelegates were created in part to give Democratic party elites the opportunity to put their finger on the scale and prevent nominations like those of George McGovern in 1972 or Jimmy Carter in 1976, which displeased party insiders.
Så själva idén med superdelegater är att stoppa sådana som Sanders.
Citat:
Here’s the consolation, however. Unlike elected delegates, superdelegates are unbound to any candidate even on the first ballot. They can switch whenever they like, and some of them probably will switch to Sanders if he extends his winning streak into more diverse states and eventually appears to have more of a mandate than Clinton among Democratic voters.
Clinton knows this all too well; it’s exactly what happened to her in 2008 during her loss to Barack Obama. According to the website Democratic Convention Watch,1 Clinton began with a substantial advantage in superdelegates, leading Obama 154 to 50 when New Hampshire voted on Jan. 8, 2008. Obama narrowed his deficit in February and March, however, and overtook Clinton in superdelegates in mid-May. By the time Clinton ended her campaign on June 7, 2008, Obama had nearly a 2-to-1 superdelegate advantage over her.
Men likväl, så här långt i resonemanget ser det ut som att Sanders har en rimlig chans att få över tillräckligt många superdelegater på sin sida. Men nu kommer slutklämmen:
Citat:
For the most part, these superdelegates had not previously been linked with a candidate when they pledged their support to Obama, but there were also several dozen superdelegates who switched from Clinton to Obama, including some high-profile ones such as Rep. John Lewis of Georgia and former Vice President Walter Mondale.
Back to bad news for Sanders supporters: Clinton begins with a far larger superdelegate lead over Sanders than she ever had over Obama. It’s easy to imagine why they might resist switching, furthermore. Unlike Obama, who was perhaps roughly as “electable” as Clinton, Sanders is a 74-year-old self-described socialist. Unlike Obama, who had the chance to become the first black president, Sanders is another old white guy (although he would be the first Jewish president).
Mot bakgrund av detta ser det inte längre alls lika troligt ut att Sanders skulle kunna locka över tillräckligt många av den överväldigande majoriteten av superdelegater som redan har annonserat sitt stöd för Hillary, ens om han vinner totaliteten av de riktiga omröstningarna.
Men det är likväl fortfarande intressant om Sander står som omröstnings-vinnare den 7:e juni, med flest delegater från de riktiga omröstningarna, och sen Hillary vinner ändå genom att majoriteten av superdelegaterna ger bort vinsten till henne. Detta liknar situationen vi pratar om för Republikanerna, med möjligheten av en brokered convention, där partitoppen med rävspel snor nomineringen från Trump, och hur detta har potential att djupt splittra partiet. På samma sätt torde en sådan Sanders-framgång ha potential att djupt splittra det Demokratiska partiet.
Vi skulle alltså i sommar kunna stå i en situation där både Bernie och Trump har vunnit det som i det amerikanska folkdjupets rättskänsla ses som de riktiga vinsterna i fair play, men att båda blir snuvade på sina nomineringar av respektive partiledningar. Som det heter i den gamla sången, att då kan man tänka sig en situation där det "dånar uti rättens krater”, och enligt sången är ju detta försteget till hur “utbrottets timma slår”.
]).