Citat:
Ursprungligen postat av
Redoxreaktion
Det är inget rop på hjälp utan bara ett sorgset beklagande av hur meninglöst och uselt allt är.
Nä, det är varken meningslöst eller uselt. Livet har inget mer värde än det vi tillskriver det, således är det varken positivt, uselt eller meningslöst. It's life, det räcker. Huruvida du finner det meninglöst är upp till dig.
Som god stalinist får du gärna inbilla dig att du kan bestämma hur jag ska uppleva livet men då jag föredrar att själv komma till slutsats hur min existens ska tolkas av mig och göras meningsfull för mig så har dina totalitära ambitioner en väldigt futtig betydelse.
Citat:
Jag skulle inte ens kunna leva i ett universum med mening, eftersom det skulle fungera på ett helt annat sätt än jag är uppbyggd på. Det skulle inte finnas tid/rum, orsak/verkan, materia osv, eftersom just detta gör att allt bara är en idiotisk kosmisk karusell full av meningslös strävan och outsägligt lidande.
Du får vara lite mer specifik med vad du menar med "mening". I synnerhet med tanke på hur anal du är vanligtvis vad gäller etymologi och att alla andra ska vara noga med ordens ursprungliga mening (som enligt dig är den sanna meningen (hihi) med ordet, märkligt nog) så får du skriva vilken sorts "mening" det är du snackar om. Om du förstår vad jag skriver här så förstår du ju uppenbarligen någon slags mening. Hermeneutiskt sett så är livet full av mening. Att överhuvudtaget prata om livet som meningslöst är ett slags meningsskapande. Det är att göra livet meningsfullt i formen av sin meningslöshet.
Då jag anser att livet inte har någon transcendental mening -- av gud eller naturen given -- så kan jag inte köpa att livet ontologiskt absolut inte har någon mening alls eller är uselt och ett stort lidande. Om jag skulle göra det så skulle jag vara oärlig, då skulle jag ge livet ett transcendentalt teleologiskt värde vilket vore rent motsägelsefullt om jag inte tror på någon transcendental -- av gud eller naturen given -- mening.