Jag tror att det som vi uppfattar som universum är en liten del av ett större "föremål". Stjärnorna och stjärnbilderna har sin fasta punkt på stjärnhimlen vilket starkt antyder att de sitter fast i "någonting" ungefär som atomer sitter fast i materia.
Om människan är i en atom så måste man komma upp i samma storlek som "föremålet" för att se vad universum består av. På samma sätt kan vi inte se exakt vad som finns i en atom. Man kan klyva en atom då man rubbar på "stjärnsystemet" i atomen. Det som är större än "föremålet" kan klyva solsystemet.
Vi är för små för att se, det enda vi har är tanken. Tanken är det enda som kan vidgas till de nivåer som krävs för att förstå.
Stjärnor är inte fast någonstans. De rör sig i runt galaxens mittpunkt och hela galaxen rör sig utåt från universums mittpunkt. En del stjärnor jobbar i par och dansar runt varandra.
Atomer sitter inte fast i materia.. Det är ju materia. Dessutom vibrerar dem, och har ett spinnande elektronmoln.
Om vi är för små för att se, hur har vi lyckats fånga bilder i universums djup?
Stjärnor är inte fast någonstans. De rör sig i runt galaxens mittpunkt och hela galaxen rör sig utåt från universums mittpunkt. En del stjärnor jobbar i par och dansar runt varandra.
Atomer sitter inte fast i materia.. Det är ju materia. Dessutom vibrerar dem, och har ett spinnande elektronmoln.
Om vi är för små för att se, hur har vi lyckats fånga bilder i universums djup?
Jag tror vissa behöver läsa åtminstone alla gymnasiekurser innan de ger sig in i att börja hitta på saker. Man hör ofta folk vilt spekulera kring saker som redan är kända. Som ts gör här. Han har flera fel, de som du pekade ut.
Jag har märkt att detta är vanligt på filosofi-forumet. Folk som inte kan så mycket som börjar hitta på lite saker.
Jag tror vissa behöver läsa åtminstone alla gymnasiekurser innan de ger sig in i att börja hitta på saker. Man hör ofta folk vilt spekulera kring saker som redan är kända. Som ts gör här. Han har flera fel, de som du pekade ut.
Jag har märkt att detta är vanligt på filosofi-forumet. Folk som inte kan så mycket som börjar hitta på lite saker.
Gammal kunskap är likt ett fastgjutet cementblock runt våra fötter och hindrar oss att gå utanför rummet.
Jag uppskattar de som ännu inte lärt sig något och är själv en som lär mig nytt varje dag. Att anse andra inte kunna filosofera för att de saknar kunskap är aningen inskränkt och möjligtvis fördömande.
Gammal kunskap är likt ett fastgjutet cementblock runt våra fötter och hindrar oss att gå utanför rummet.
Jag uppskattar de som ännu inte lärt sig något och är själv en som lär mig nytt varje dag. Att anse andra inte kunna filosofera för att de saknar kunskap är aningen inskränkt och möjligtvis fördömande.
Så om någon säger, "fan, jag tror nog att jorden är platt i alla fall", ska vi uppfatta det som ett friskt ifrågasättande av gammal kunskap?
Det är ju bra att du lär dig nya saker varje dag. Dock måste det också vara väldigt jobbigt eftersom denna nya kunskap direkt förvandlas till "fastgjutna cementblock"...?
Så om någon säger, "fan, jag tror nog att jorden är platt i alla fall", ska vi uppfatta det som ett friskt ifrågasättande av gammal kunskap?
Det är ju bra att du lär dig nya saker varje dag. Dock måste det också vara väldigt jobbigt eftersom denna nya kunskap direkt förvandlas till "fastgjutna cementblock"...?
"Jag kliver på mina nya cementblock och bygger högre och högre på min pyramid av kunskap. Jag försöker att inte låsa fast fötterna när jag jobbar för annars kan jag ju inte fortsätta uppåt."
---
Det är fritt att ignorera och/eller styra vilsna/nya filosofer i "rätt" riktning. Men du får erkänna att deras åsikter är roande och faktiskt lite kittlande ibland. Kanske inte just att jorden är platt, men andra mer "out of the box" uttalanden som kan få en att tänka annorlunda och därmed hitta ny frågeställning eller vetskap där tidigare var endast en grå stelnad cementmassa.
Otäckt, jobbigt, störande och slöseri med tid? Sannolikt, men låt möjligheten ligga där och välj istället att ignorera eller instruera den svagare filosofen. Ödmjukhet är förmodligen ett rimligt tillvägagångssätt med mest optimal utgång.
En svag filosof som inte klarar att gå vidare med sunt förnuft och acceptera befintlig kunskap och inte går att instrueras bör lämnas ifred. Det finns fortfarande en minimal chans att dennes irrationella strävan kan resultera i någon form av ny vetskap trots allt.
Börjar densamme skriva läroböcker i ämnet som bevisligen inte är vetskap utan snarare tro och hypoteser bör man däremot sätta ett varnande finger i luften. Man behöver dock inte vässa pennan ännu.
Börjar folk ta detta som sanning är det dags för åtgärder för att rädda den vetenskapliga integriteten och därmed dess effektivitet att driva mänskligheten framåt på ett välgrundat och ödmjukt sätt med minimalt med konflikt längs vägen.
Detta gäller dock inte religiösa ärenden eftersom tro inte är kunskap och därmed irrelevant, men därmed inte sagt obetydligt, rent fysiskt.
Teister bör inte läsa den dolda texten nedan:
Teister kan ju annars anse sig vara de som skall "rädda sin vetenskapliga integritet" och därmed orsaka ännu mer elände och oreda.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
