Börjat nojja om vägglöss i min soffa o säng

Senaste veckorna har varit hemska när jag lägger mig för att sova.
Det känns som att insekter kryper på mig ibland, men när jag rycker upp täcket för att kolla så finns inget där.

Samma i min soffa, om jag lägger mig där en stund så känns det ibland som att det kryper på mig, men det finns inget där.

Jag vet orsaken. Vi (jag bor med två rumskompisar) har haft vägglöss två gånger tidigare, fast ingen av gångerna i dessa två områden.
Så nu nojjar man väl över att det har kommit tillbaka.

Anticimex har kollat min säng och soffa och konstaterat att det INTE finns vägglöss i dem, men av någon anledning kan min kropp inte släppa det.
Speciellt soffan kan den inte släppa då det är något i den som gör att jag får kliande utslag (förmodligen något i tyget som min rygg inte gillar, haft problemet i flera månader och eftersom att vägglöss blir fler och fler på väldigt kort tid hade man liksom vetat att det fanns.).

Vad kan jag göra för att få kroppen att släppa detta?
Jag tror att traumat kan ha börjat pga. att jag hade varit på ett kafé en morgon innan jag gick till jobbet, och sedan hittade en vägglus på min arm senare, som måste ha kommit därifrån.

Då bör man även minnas att man i stort sett aldrig känner om en nymf eller liknande går på en. Jag vågar dock inte svära på det när de gäller de sista utvecklingsformerna hos dem, för jag tror jag har känt en sådan (trots namnet, så är vägglöss skalbaggar och inte löss).

Det du beskriver är den vanligt förekommande reaktionen hos många som får vägglöss. Väldigt många som har drabbats av vägglöss vittnar om det psykiska illamåendet över det (långt ifrån alla reagerar fysiskt på betten med de typiska symptomen med svullander och kraftigt kliande), samt störs hela tiden av tanken eller känslan av att något kryper på dem. Det kan även leda till svårigheter att sluta tänka på dem och ge generella koncentrationssvårigheter, åtminstone när man ännu inte har blivit av med dem.

Jag har själv varit med om vägglöss en gång och fortfarande ett litet tag efter att vi hade blivit av med dem, så kunde jag närmast reflektivt reagera på känslor av att något skulle krypa på mig. Detta skedde även några gånger senare, samt jag kunde även börja få klåda (dock utan de typiska svullnaderna), om jag började låta mig tänka nojiga tankar om att det kanske skulle kunna finnas några kvar när jag någon gång gick igenom gamla saker av textil i förrådet o.s.v.

Jag tror din bedömning om att ha hittat en vägglus på armen kan ha triggat igång det igen kan mycket väl stämma. Jag vet faktiskt inte riktigt vad du borde göra, förutom att fixa ett överkast eller liknande till soffan, om det nu vore så att du faktiskt reagerar på materialet och det inte bara är psykiskt. Jag skulle nog ha frågat råd hos öppenpsykiatrin om det inte släpper. Kanske är det något för KBT, kognitiv beteendeterapi, som verkar ha en viss inverkan på fobier, tvångshandlingar o.s.v.? Behandlingen utgår snarast utifrån erfarenhet av vad som fungerar, än utifrån några pseudovetenskapliga teorier som t.ex. inom psykoanalys, så personligen har jag mer förtroende för den behandlingen än andra terapibehandlingar.