Svara
- Ämnesverktyg
- Visa första olästa
- Hitta inlägg efter datum
Akkadiska var ett östsemitiskt språk, arameiska är ett västsemitiskt. Detta betyder att akkadiskan är närmre släkt med arabiska än med hebreiska och feniciska, medan arameiska är närmre släkt med hebreiska och feniciska än med arabiska. Akkadiska dominerade som lingua franca i Mesopotamien under perioden 2300 f. Kr. - 800 f. Kr., och arameiskan därefter, under perioden 800 f Kr -650 e. Kr. Den sista bevarade akkadiska texten är från cirka 100 f. Kr. Eventuell påverkan från akkadiska skulle under de omständigheterna rimligen ha påverkat arameiskan i dess helhet, och redan för mer än tvåtusen år sedan - vilket alltså innefattar den arameiska som t ex Jesus talade. Det är alltså inte rimligt att tala om assyriska/syrianska som ett arameiskt/akkadiskt blandspråk, och uppfattningarna om att i synnerhet assyrisk nyarameiska skulle var starkt påverkad av akkadiska är med all sannolikhet en historiserande myt, vars syfte är att få assyrier/syrianer att framstå inte bara som de arvtagare till kristna arameisktalade under romarrikets tid som de obestridligen är, utan som specifika och exklusiva arvtagare till i princip hela Mesopotamiens forntid. Ett sent östsemitiskt inflytande specifikt på mesopotamisk arameiska är med all sannolikhet orsakad av kontakteffekter med arabiskan snarare än med den sedan tvåtusen år utdöda akkadiskan.
Citat:
Akkadiska var ett östsemitiskt språk, arameiska är ett västsemitiskt. Detta betyder att akkadiskan är närmre släkt med arabiska än med hebreiska och feniciska, medan arameiska är närmre släkt med hebreiska och feniciska än med arabiska. Akkadiska dominerade som lingua franca i Mesopotamien under perioden 2300 f. Kr. - 800 f. Kr., och arameiskan därefter, under perioden 800 f Kr -650 e. Kr. Den sista bevarade akkadiska texten är från cirka 100 f. Kr. Eventuell påverkan från akkadiska skulle under de omständigheterna rimligen ha påverkat arameiskan i dess helhet, och redan för mer än tvåtusen år sedan - vilket alltså innefattar den arameiska som t ex Jesus talade. Det är alltså inte rimligt att tala om assyriska/syrianska som ett arameiskt/akkadiskt blandspråk, och uppfattningarna om att i synnerhet assyrisk nyarameiska skulle var starkt påverkad av akkadiska är med all sannolikhet en historiserande myt, vars syfte är att få assyrier/syrianer att framstå inte bara som de arvtagare till kristna arameisktalade under romarrikets tid som de obestridligen är, utan som specifika och exklusiva arvtagare till i princip hela Mesopotamiens forntid. Ett sent östsemitiskt inflytande specifikt på mesopotamisk arameiska är med all sannolikhet orsakad av kontakteffekter med arabiskan snarare än med den sedan tvåtusen år utdöda akkadiskan.
Håller inte med om det fetade. Arabiska är precis som hebréiska, araméiska m.m. ett västsemitiskt språk. De östsemitiska språken, dvs. akkadiska och dess efterföljare som klassisk assyriska är utdöda idag. Akkadiska stod därför inte närmare arabiskan än något av de andra västsemitiska språken.
Sedan är det en annan sak att det araméiska språk som talas av en del kristna i dagens Irak sannolikt har plockat upp en del östsemitiska uttryck och låneord från den klassiska assyriskan/akkadiskan. Detta är mycket riktigt något som dagens assyrier gärna framhåller - och kanske ibland överdriver - för att stärka sin historiska identitet. Det är dock inte alls någon orimlig teori med tanke på att det skedde ett språkbyte från ett östsemitiskt språk till ett västsemitiskt språk i området. Det vore ju konstigt om detta språkbyte inte lämnat spår efter sig.
__________________
Senast redigerad av Regulus 2014-12-22 kl. 21:47.
Senast redigerad av Regulus 2014-12-22 kl. 21:47.
Citat:
Båda är assyriska dialekter, västassyriska (som du kallar syrianska) och östassyriska. På modersmålet så heter språken Surayt respektive Sureth.
Citat:
Är assyriska/syrianska en hybrid av arameiska och akkadiskan, eller hur är det? Och om det är så, är den "rena" arameiskan utdöd eller talas den fortfarande någonstans.?
Och ktobonoyo som är en dialekt av syrianska som man använder i kyrkan, som de påstår är den mest bevarade av alla arameiska dialekter, är den också en arameisk/akkadisk hybrid?
Och ktobonoyo som är en dialekt av syrianska som man använder i kyrkan, som de påstår är den mest bevarade av alla arameiska dialekter, är den också en arameisk/akkadisk hybrid?
Dagens assyriska ny-arameiska dialekter är inte ett blandspråk mellan arameiska och akkadiska, men den är dock influerad av det akkadiska språket. Det vill säga att det finns ord som helt klart har akkadiskt ursprung.
Kthobonoyo är bara en av många östarameiska dialekter och är därmed också influerad av akkadiska, hur mycket vet jag inte. Men jag antar i liknande nivå som övriga östarameiska-dialekter.
Citat:
Trams. Både arabiska och arameiska tillhör den centralsemitiska-grenen, varav inom den centralsemitiska så finns det den nordvästra-grenen som bl.a. arameiska tillhör. Därav är arameiska och arabiska mer besläktade med varandra än vad akkadiskan är med arabiska. Akkadiskan tillhör sin egna separata gren - östsemitiska.
Citat:
Akkadiska dominerade som lingua franca i Mesopotamien under perioden 2300 f. Kr. - 800 f. Kr., och arameiskan därefter, under perioden 800 f Kr -650 e. Kr. Den sista bevarade akkadiska texten är från cirka 100 f. Kr. Eventuell påverkan från akkadiska skulle under de omständigheterna rimligen ha påverkat arameiskan i dess helhet, och redan för mer än tvåtusen år sedan - vilket alltså innefattar den arameiska som t ex Jesus talade. Det är alltså inte rimligt att tala om assyriska/syrianska som ett arameiskt/akkadiskt blandspråk, och uppfattningarna om att i synnerhet assyrisk nyarameiska skulle var starkt påverkad av akkadiska är med all sannolikhet en historiserande myt, vars syfte är att få assyrier/syrianer att framstå inte bara som de arvtagare till kristna arameisktalade under romarrikets tid som de obestridligen är, utan som specifika och exklusiva arvtagare till i princip hela Mesopotamiens forntid. Ett sent östsemitiskt inflytande specifikt på mesopotamisk arameiska är med all sannolikhet orsakad av kontakteffekter med arabiskan snarare än med den sedan tvåtusen år utdöda akkadiskan.
Att dagens ny-arameiska dialekter som har sitt ursprung i Mesopotamien inte är ett arameiskt/akkadiskt-blandspråk är korrekt. Däremot är det ett lingvistiskt faktum att dagens ny-arameiska som talas vid området har ett akkadiskt substratum och att en hel del ord har sitt ursprung i det akkadiska språket. Allra mest noterbart är den egna etnonymen Suroyo/Suraya som är deriverad från det akkadiska ordet Assurayu, vilket betyder assyrier.
http://www.nineveh.com/parpola_eng.pdf
.1 The Neo Assyrian Origin of Syriac and Modern Assyrian Sūryōyō/ Sūrāyā
The word Aššūrāyu is an adjective derived from the geographical and divine name
Aššur with the gentilic suffix -āyu. The name was originally pronounced [Aššūr], with a palato-alveolar fricative, but owing to a sound shift, its pronunciation was turned to [AӨӨūr] in the early second millennium BC. The common Aramaic word for Assyria, ĀӨūr, reflects
this pronunciation and in all probability dates back to the twelfth century BC, when the
Aramean tribes first came into contact with the Assyrians. Towards the end of the second
millennium, another sound shift took place in Assyrian, turning the pronunciation of the name
into [Assūr] (Parpola 1974; Fales 1986, 61-66). Since unstressed vowels were often dropped
in Neo-Assyrian at the beginning of words (Hameen-Anttila 2000, 37), this name form later
also had a shorter variant, Sūr, attested in alphabetic writings of personal names containing the
element Aššur in late seventh century BC Aramaic documents from Assyria .20 The word
Assūrāyu, "Assyrian", thus also had a variant Sūrāyu in late Assyrian
times.
This variant is hidden behind standard orthography in Assyrian cuneiform texts, but its
existence is confirmed by the classical Greek words for Assyrians and Assyria, which display
a corresponding variation between forms with initial A- (Assúrios/Assuría) and ones without it
(Súrios/Súros/Suría; see Table II). The Greeks, who were in frequent contact with Assyria in
the eighth and seventh centuries BC (Rollinger 2001), would not have borrowed the word
without the initial A-, had the Assyrians themselves not omitted it, since omission of initial
vowels is not a feature of classical Greek phonology. careful speech, since it instinctively sounds incorrect in view of the classical Syriac Sūryōyō (Yildiz 1999, 24; Frye 1997).
Since omission of initial vowels is not a feature of Aramaic
phonology, the lack of the initial A- in Sūrāyā/Sūr(y) ōyō cannot be due to internal Aramaic
development but must go back directly to Neo-Assyrian.
The phonology of Sūrāyā (Sūrōyō) thus implies that this term, which is crucial to the
identity of the present-day Aramaic-speaking peoples, entered the Aramaic language in the
seventh century BC, when the Arameans already were a fully integrated part of the Assyrian
nation. In contrast to the word ĀӨūr, which was borrowed into Aramaic when Assyria still
was an alien society, it cannot be regarded as a loanword but as an indigenous selfdesignation,
which the Aramaic-speaking Assyrians shared with their Akkadian-speaking fellow citizens.
.1 The Neo Assyrian Origin of Syriac and Modern Assyrian Sūryōyō/ Sūrāyā
The word Aššūrāyu is an adjective derived from the geographical and divine name
Aššur with the gentilic suffix -āyu. The name was originally pronounced [Aššūr], with a palato-alveolar fricative, but owing to a sound shift, its pronunciation was turned to [AӨӨūr] in the early second millennium BC. The common Aramaic word for Assyria, ĀӨūr, reflects
this pronunciation and in all probability dates back to the twelfth century BC, when the
Aramean tribes first came into contact with the Assyrians. Towards the end of the second
millennium, another sound shift took place in Assyrian, turning the pronunciation of the name
into [Assūr] (Parpola 1974; Fales 1986, 61-66). Since unstressed vowels were often dropped
in Neo-Assyrian at the beginning of words (Hameen-Anttila 2000, 37), this name form later
also had a shorter variant, Sūr, attested in alphabetic writings of personal names containing the
element Aššur in late seventh century BC Aramaic documents from Assyria .20 The word
Assūrāyu, "Assyrian", thus also had a variant Sūrāyu in late Assyrian
times.
This variant is hidden behind standard orthography in Assyrian cuneiform texts, but its
existence is confirmed by the classical Greek words for Assyrians and Assyria, which display
a corresponding variation between forms with initial A- (Assúrios/Assuría) and ones without it
(Súrios/Súros/Suría; see Table II). The Greeks, who were in frequent contact with Assyria in
the eighth and seventh centuries BC (Rollinger 2001), would not have borrowed the word
without the initial A-, had the Assyrians themselves not omitted it, since omission of initial
vowels is not a feature of classical Greek phonology. careful speech, since it instinctively sounds incorrect in view of the classical Syriac Sūryōyō (Yildiz 1999, 24; Frye 1997).
Since omission of initial vowels is not a feature of Aramaic
phonology, the lack of the initial A- in Sūrāyā/Sūr(y) ōyō cannot be due to internal Aramaic
development but must go back directly to Neo-Assyrian.
The phonology of Sūrāyā (Sūrōyō) thus implies that this term, which is crucial to the
identity of the present-day Aramaic-speaking peoples, entered the Aramaic language in the
seventh century BC, when the Arameans already were a fully integrated part of the Assyrian
nation. In contrast to the word ĀӨūr, which was borrowed into Aramaic when Assyria still
was an alien society, it cannot be regarded as a loanword but as an indigenous selfdesignation,
which the Aramaic-speaking Assyrians shared with their Akkadian-speaking fellow citizens.
Informativt inlägg: (FB) Assyrier och Syrianer
Citat:
Jag hade fel och backar. Fast det verkar som om man kallar västemitiska språk för centralsemitiska nuförtiden, när jag kollar upp.
Citat:
Min invändning är snarast att detta, i den utsträckning det har skett, har skett för så länge sedan att det borde ha påverkat arameiskan i dess helhet, med tanke på att arameiskan efterträdde akkadiskan som lingua franca i området, och att det således knappast kan vara rimligt att specifikt beteckna nordostliga dialekter av arameiska som blandningar av arameiska och (för mer än tvåtusen år sedan utdöd) akkadiska. Man kan också konstatera att informationen på wikipedia är inkonsekvent - under Akkadian står det A fair number of Akkadian loan words, together with the [sic!]Akkadian grammatical structure, survive in the Mesopotamian Neo Aramaic dialects spoken in and around modern Iraq by the indigenous Assyrian (aka Chaldo-Assyrian) Christians of the region, medan inga som helt inflytelser av akkadiska listas under North-Eastern Aramaic, där det i stället skrivs så här om inflytelser från främmande språk: The NENA languages contain a large number of loanwords from their surrounding languages: Kurdish, Arabic, Persian, Azerbaijani and Turkish language.
De östsemitiska språken, dvs. akkadiska och dess efterföljare som klassisk assyriska är utdöda idag. Akkadiska stod därför inte närmare arabiskan än något av de andra västsemitiska språken.
Sedan är det en annan sak att det araméiska språk som talas av en del kristna i dagens Irak sannolikt har plockat upp en del östsemitiska uttryck och låneord från den klassiska assyriskan/akkadiskan. Detta är mycket riktigt något som dagens assyrier gärna framhåller - och kanske ibland överdriver - för att stärka sin historiska identitet. Det är dock inte alls någon orimlig teori med tanke på att det skedde ett språkbyte från ett östsemitiskt språk till ett västsemitiskt språk i området. Det vore ju konstigt om detta språkbyte inte lämnat spår efter sig.
Sedan är det en annan sak att det araméiska språk som talas av en del kristna i dagens Irak sannolikt har plockat upp en del östsemitiska uttryck och låneord från den klassiska assyriskan/akkadiskan. Detta är mycket riktigt något som dagens assyrier gärna framhåller - och kanske ibland överdriver - för att stärka sin historiska identitet. Det är dock inte alls någon orimlig teori med tanke på att det skedde ett språkbyte från ett östsemitiskt språk till ett västsemitiskt språk i området. Det vore ju konstigt om detta språkbyte inte lämnat spår efter sig.
Citat:
Trams. Både arabiska och arameiska tillhör den centralsemitiska-grenen, varav inom den centralsemitiska så finns det den nordvästra-grenen som bl.a. arameiska tillhör. Därav är arameiska och arabiska mer besläktade med varandra än vad akkadiskan är med arabiska. Akkadiskan tillhör sin egna separata gren - östsemitiska.
Precis. Observera att jag använde det äldre uttrycket västsemitiska språk för centralsemitiska språk i mitt inlägg ovan, men oavsett etiketten - och hur man ser på de sydarabiska språkens ställning - så är ju de östsemitiska språken (akkadiskan) en tidig och separat gren på trädet.
Citat:
Det där hänger nog samman med att man numera ser de sydsemitiska språken som en egen gren på trädet. Tidigare klumpade man ihop allt som inte var östsemitiska språk i gruppen västsemitiska språk.
Citat:
Min invändning är snarast att detta, i den utsträckning det har skett, har skett för så länge sedan att det borde ha påverkat arameiskan i dess helhet, med tanke på att arameiskan efterträdde akkadiskan som lingua franca i området, och att det således knappast kan vara rimligt att specifikt beteckna nordostliga dialekter av arameiska som blandningar av arameiska och (för mer än tvåtusen år sedan utdöd) akkadiska. Man kan också konstatera att informationen på wikipedia är inkonsekvent - under Akkadian står det A fair number of Akkadian loan words, together with the [sic!]Akkadian grammatical structure, survive in the Mesopotamian Neo Aramaic dialects spoken in and around modern Iraq by the indigenous Assyrian (aka Chaldo-Assyrian) Christians of the region, medan inga som helt inflytelser av akkadiska listas under North-Eastern Aramaic, där det i stället skrivs så här om inflytelser från främmande språk: The NENA languages contain a large number of loanwords from their surrounding languages: Kurdish, Arabic, Persian, Azerbaijani and Turkish language.
Nu är jag inte någon expert på syrianska/assyriska men såvitt jag förstår så finns det betydande dialektala skillnader som talar för ett akkadiskt substratum i Irak men inte Syrien. Sedan var väl den klassiska assyriskan inte heller lingua franca i Syrien, utan där talade man alltid västsemitiska språk, även om man använde akkadiska/assyriska som skriftspråk i hela regionen.
Språkbytet från östsemitiska språk till araméiska är för övrigt intressant då araméiskan slog igenom så snabbt och fullständigt. En teori är att det var den mycket enklare bokstavsskriften i araméiskan som var den drivande kraften i språkbytet.
__________________
Senast redigerad av Regulus 2014-12-22 kl. 22:50.
Senast redigerad av Regulus 2014-12-22 kl. 22:50.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera