Livets menigslöshet....

Amen vafan, Skit i tipsen om att käka tabletterna. När fan blev DROGER lösningen på problem(?).



Ta de andra tipset istället, flytta ut till landet och klappa kor. Det ger dig mer glädje.

En hund?


Lev för dina barn, hitta på saker med dom. Få dom att se på livet på ett annat sätt än vad du själv gör, det kan bli ditt mål, DIN MENING.


MVH Dreggell

Förstår inte riktigt vad du vill ha sagt. Är det mot mig eller TS du riktar dig nu?

Oavsett så är grunden till psykisk ohälsa inte endast brist på cash, boning, partner, vänner och ungar. Även om du tillskrev dina problem denna orsak så är inte du och TS samma person.

Att inte vilja svälja SSRI eller bensodiazepiner tycker jag är lika förståeligt som att inte vilja använda sig av någon annan substans för att uppnå symptomlindring. Det rör sig inte om rena "mediciner" som gör en helt normal. Jag är själv nyfiken på hur det känsliga samspelet mellan barn och förälder påverkas när föräldern använder SSRI. Vi får dock avvakta något decennium innan vi får se de eventuella konsekvenserna av denna nya folkdrog.

Jag kan ge dig en poäng i att det ibland kan hjälpa mer med ett "ryck upp dig" istället för att bara "tycka synd om".

Förstår inte varför så många har uppfattningen att piller är jättedåligt?

Ni är rädda och fördomsfulla, ni har inte kunskap utan ser alla piller som samma sak.

Antidepressiva är inte droger, det fungerar dessutom långsiktigt och återställer balansen mellan signalsubstanserna i hjärnan. Det är inget som bara fungerar när man tar tabletterna utan det byggs upp långsiktigt. Raka motsatsen mot hur droger inkl alkohol som fungerar för stunden men efter känns det ofta värre.

Är man nedstämd och inte orkar göra något eller ta itu med något så bör man prova antidepressiv medicin, samma om man lider av ångestsjukdomar.

Sen bör man bruka droger inkl alkohol med måtta om man lider av ångest eller depression.

^ This

I Amerika heter Apotek 'Drugstores', av en anledning, medicin är droger.
Läkemedelsföretagen vill att du skall vara på droger, men detta gäller enbart om det är deras droger.

Återställer balansen? Enbart om en person lider av brist på Serotonin, SSRI medicin stoppar Serotonin ifrån att brytas ned så fort som det gör och på sikt finns där mer Serotonin i synapsen att tillgodose sig själv med, självklart är detta ett sätt för personer som lider av brist på signalsubstansen att få leva som en vanlig människa. Men dessa droger skall vara sista vägen ut när ingenting annat fungerar och/eller när man är för jävla lat för att testa andra vägar.

Det finns att gå många stigar, jag rekommenderar att man mediterar, läs om meditation, lära sig meditera, det tar jävligt lång tid men medför goda egenskaper och med detta träna, röra på sig och äta bättre. Varför förslava sig under läkemedelsföretagens arm? Det är ingen nyhet att de tjänar biljonbelopp på deprimerade människor i världen, om vi inte hade konsumerat deras jävla tabletter utan sökt för svar inom oss för jag är nästan helt säker på att de mesta går att lösa utan om man är illvillig disciplinerad och verkligen når sig själv på djupet men det tar flera år, hur hade världen sätt ut då?

Det finns t.ex idag inte så mycket vetenskapliga studier att tillgå runt LSD, ayahuasca och psilocybin(verksamma ämnet i svamp) men på senare tid har det lossat lite och nu får en del forskare forska och se vad det kan vara bra för och det är en möjlighet att psilocybin kan bota depressioner och likaså ayahuasca, som jag säger; innan man börjar knapra myndigheternas tabletter så använd internet för helvete, sök, var öppensinnade, läs om meditation, läs om ayahuasca ceremonier som förs av shamaner i latin amerika, läs om personers erfarenhet av detta, läs om allt ni kan hitta som kan vara till nytta för ert bekymmer, läs om de studier som gjordes på 60talet om LSD, läs om de studier som görs nutid om psilocybin m.m, det finns hur mycket som helst om allt möjligt det är viktigt att vara öppensinnad och internet är era portal att nå information om precis allting ni aldrig kunde föreställa er kan vara till nytta - det jag har nämnt i mitt inlägg är enbart det jag vet som kan vara till nytta, tänka er då stora hela i internet? Det måste finnas gränslöst med information och olika sätt.

Du nämner fördomsfull och rädsla, ändå försvarar du sista vägen - tabletterna skall vara en sista väg ut.

Att dessa preparat skulle "återställa" en naturlig balans är i snällaste fall en grov förenkling eller, med ett litet stänk cynism, en myt som marknadsfört för att patienter mer oreserverat skall acceptera att experimentera med sitt medvetande. De flesta preparat har också rapporterade utsättnignssymptom. Det känns alltså, likt andra droger, ofta värre när man slutar.

Jag är inte principiellt emot droger - tvärtom - men att hävda att ett dagligt användande av en substans, i detta fall SSRI, skulle vara en lösning på problem med psykisk ohälsa är både osant och uppgivet. Det jag stör mig på är just detta omhuldande och det onyanserade påståendet att det inte skulle röra sig om en drog. De kan definitivt vara ett alternativ för den lidande individen, men att köpa myten om balanser som återställs till något naturligt innebär stora oöverskådliga risker för vårt samhälle.

Vet inte riktigt vad som ska diskuteras i tråden, men att livet känns meningslöst kan jag hålla med om.

Jag är 19 år, tog studenten i somras och har nyss flyttat hemifrån. Jobbar en hel del, och när jag är ledig blir jag alltid så jäkla rastlös. Då måste jag träffa folk för att inte allt ska kännas så tråkigt. Träffar jag ingen så längtar jag bara efter att få jobba igen.. Är det såhär det ska kännas livet ut?

Ja, så kommer det att se ut om du inte finner inre ro i att bara vara.
Du kan ju försöka hitta dig en hobby eller två.

Dags för mitt bidrag då. Är 37 år nu, inga barn och har aldrig i livet ens planerat på att skaffa några. Precis som TS skriver så gräms jag över jordens överbefolkning och allt negativt vi gör som drabbar djur och natur. Invandringspolitiken stör mig otroligt också, jag ser många invandrare som pesten med all kriminalitet de bidrar med och de summor pengar som vi skattebetalare måste gneta ihop för att bekosta dessa parasiter, mänskligt avskum.

Vissa i tråden kommer med tipset "skaffa en hobby", under många år tänkte jag också så för att göra åt misären men det senaste året har jag fått det klart för mig att problemet med alla hobbies jag skaffar mig är att intresset snabbt dör ut. Jag har tränat Brasiliansk ju jutsu en tid, skaffade dykcertifikat, tog jägarexamen, skaffade pilbåge och tränade skyttet men jag tröttnade på allt det här. Ingenting får mig att säga wow längre. Jag har sedan tonåring varit fysisk aktiv i många olika saker. Sedan ett halvår tillbaka har jag slutat gå till gymmet, känner ingen motivation alls. Varje vinter de senaste åren har jag alltid tagit långa semestrar till antingen sydostasien eller sydamerika för att jag verkligen hatar vintermörkret. Men under den senaste resan till Colombia (3 nov-12 dec) så kände jag mig inte speciellt road. Vid ett tillfälle köpte jag kokain som jag konsumerade upp under kvällen och hade jävligt bra sex på, även på morgonen dagen där på. Jag reste mycket med buss och såg fantastiska landskap och tänkte varför blir jag inte förundrad av detta? Jag kan lika gärna se sånt här på youtube

Man kanske blir avdankad med åldern? Jag minns när jag var ung 20 åring då jag bodde vid medelhavet. Vi brukade hoppa från höga klippor ner i havet vilket gav en jävla adrenalinrusch. Jag snorklade varje dag under somrarna, simmade djupt och lekte ofta med gränserna.

Antidepressiv medicin använder jag inte och eftersom jag arbetar inom trafiksäkerhet så tar jag inga droger heller förutom på semestrar då. Den här senaste resan blev dock drogkonsumtionen begränsad av respekt för tjejen jag umgicks med. Självmord har jag pratat om med andra personer, men det kommer jag att begå vid 60 års åldern när kroppen börjar få ont. Vi får se om jag gör det när tiden kommer, det som hindrar mig från att göra det i dag är syskon och syskonens små barn.

Det enda som ger mig någon form av spänning nu för tiden är att komma i kontakt med nytt kvinnofolk som jag kan supa och knulla med.

Tycker att det är för jävligt att en familjefar har liknande känslor, och jag hoppas att TS finner en lösning. Det är alltid jobbigt att se barn drabbas negativt pga detta.

Att mediciner är droger är inget jag ifrågasätter, du har helt rätt. Men hade du varit lite smartare hade du förstått mitt inlägg. Jag säger den typen av droger som för stunden får dig må bra(Benso, alkohol, kokain) är inte samma typ av droger som antidepressiva mediciner typ SSRI/SNRI.

För någon som inte kan fungera i vardagen så är att "förslava sig under läkemedelsföretagens arm" inte något som kostar individen något, staten subventionerar dessa mediciner. Jag säger inte att medicin är lösningen på problemet, jag ifrågasätter bara er som jämför "piller" med satan och tror på någon slags konspirationsteori om hur onda läkemedelsbolagen är.
Det finns flera vägar bort från depression och ångest, att testa olika antidepressiva mediciner är knappast en snabb lösning.

Jag är öppen, tro mig jag är nog mer öppen än vad de flesta här är. Håller med om att Psykadeliska substanser borde det göras mer forskning på, har förmodligen kollat på alla dokumentärer du sett.

Det är långt ifrån alla människor som blir medvetna eller ens vill bli medvetna på det sätt du beskriver, du har förmodligen inte haft en depression på riktigt, för då skulle du veta att man tänker inte så, du kan ha en miljon på banken och inte komma upp ur sängen på morgonen för allt känns meningslöst.
Att då inte ge SSRI eller liknande en chans, mediciner som det förövrigt finns massor av forskning på är bara dumt, jag säger inte att det är det första man ska prova, men dina argument för att inte prova är skrattretande löjliga.

Säger inte att det är lösningen och att det inte kommer med biverkningar. Ifrågasätter varför alla har inställningen att "Piller" är något dåligt när det inte alls behöver vara det.

Sen att samma misstag som alltid när något nytt "mirakelmedicin" kommer, när det tio år senare visst visar sig vara beroendeframkallande och svårare att sätta ut än vad det hävdades i början är en annan sak.
Personligen så hade jag samma inställning till SSRI som ni andra här. Men inga problem med insättning och inga problem med utsättning ÖHT! Samt att delar av mina problem blev lättare att hantera. Föredrar det framför benso eller andra droger där man alltid mår dåligt dagen efter när det lämnar kroppen. Flera år efter SSRI så sitter effekten i.
Jag säger inte att det är det bästa för alla, men för mig var det just då det bästa jag kunde göra, att ge vetenskapen en chans. För hittar du rätt medicin så kan du få hjälp, det är verkligen ingen quick fix utan man måste fortsätta jobba med sig själv varje dag.

Samtidigt förespråkar jag legalisering av alla "droger" och jag är nog bra mycket mer öppen än vad ni säkert tror. Försök alltid att tänka själv, inget är svart eller vitt.

Då tror jag våra åsikter ligger relativt nära varandra.

Jag ser dock "motståndsrörelsen" gentemot SSRI som en svagare kraft än den som oreserverat tror att det är just en "vetenskap" att de skulle återställa en kemisk obalans i hjärnan. Däri ser jag en risk att det som är gott ur ett individuellt perspektiv, tillfällig symptomlindring, möjlighet att "komma på banan" igen m.m. kan leda till en allmänningens tragedi ("tragedy of the commons"). Vi normaliserar och individualiserar psykisk ohälsa istället för att se det som ett tecken på att någonting är fundamentalt onormalt på det kollektiva planet.

Edit: gillar dock inte ordet "normalt", men jag tror du förstår vad jag syftar på i detta fall.