Ja, efter en så allvarlig skandal som den här, en skandal av en aldrig tidigare skådad art, så är det väl bara för oss förnuftiga mellanmjölkssvennar att packa ner flosklerna, de färdigtuggade argumenten, alla falska antaganden och förgivettaganden, kioskaforismer om livet och mänskligheten, och snällt återvända till M, FP, KD, S (kött-tsunami från tredje världen fram till 2018 enligt Folkmordsverkets prognoser) och så vidare? Jag menar, vi är väl inte män? Vi är väl, trots allt, får? Det är ju inte landets framtid som är av betydelse, utan våra plånböcker.
En sedan många år tillbaka hysteriskt svenskfientlig pissmedia (som ljuger om allt och inte kan överleva utan statlig hjälp) gör en höna av en fjäder, eller en elefant av ingenting alls, och sverigedemokrater, av den mer typiskt borgerliga "förnuftiga"

räddhågsna sorten, skiter på sig och gör sig beredda att underdånigt slicka på svenskhatarnas omskurna påle. Ni är en skam för Sverige och Europa.
För det första: av vad jag kan se, så har inte Björn Söder sagt någonting som inte överenstämmer med partiets åsikter i frågan. Är det inte SD:s, enligt min mening förstås absurda, ogenomförbara och orealistiska önskan att assimilera de horder av utomeuropéer som numera befinner sig i vårt sedan flera tusen år etniskt homogena land, prisa Mammon?
För det andra: varför är det så svårt, i den parlamentariska plutokratin, att vara uppriktig? – att tala klarspråk? – att säga det alla, innerst inne, vet och tänker? Säg inte vad du tycker, säg vad andra förväntar sig att du ska tycka. Slagordspingis och floskelgymnastik, där har ni svensk politik i ett nötskal.
Det är tusen gånger lättare att assimilera en neger som uppfostrats av rovdjur i Afrikas djupaste vildmarker, än det är att assimilera en jude.