Män njuter av att bli misshandlade!

Yes, det var synnerligen en osanning av grövsta sorten. Mäns liv är mestadels ombytliga och tragedi finner man enbart när barn och kvinnor hittas bland offren. Något jag finner helt naturligt och inte klandrar kvinnor för.

Undantaget är status män som dör, då är det än mer tragiskt.

Eller så är det helt enkelt bara jävligt skönt att bli av med översittarasen.

Jag ser det marginellt annorlunda och lite mer sexistiskt. Att många män har attityden "lös problemet" klandrar jag inte män för, men svenska kvinnor skulle gott kunna ta fram sin empati på samma sätt som kvinnor i resten av världen gör. Tyvärr verkar de psykiskt förstörda.

Fast varför talar man då mest om kvinnomisshandel när mansmisshandel är mycket allvarligare? Uppenbarligen så anser man att männen antingen får skylla sig själva eller att de tycker om att bli misshandlade.

Ta ett exempel, en kille blir nedslagen på krogen, vad är det första folk tänker på? Jo, att killen muckade gräl och förlorade så han får skylla sig själv. Enda anledningen till att folk döms i misshandelsfall är för att det är mycket lättare att påvisa brott och uppsåt än vid våldtäkt, inte för att folk har någon som helst sympati för offret.

Vilken jävla hög med skitsnack! Jag är en man som har varit i rätt så många slagsmål och det är inte roligt. Visst är det roligt att vinna men själva slagsmålet är inte lika kul. Jag har aldrig fått kickar av att bli slagen eller att ge slag själv. Det är knappast kul att bli sparkad i pungen eller klubbad på käften. Har du aldrig varit i ett slagsmål?

Jag tycker det skiljer sig lite beroende om man blir misshandlad av en grupp eller en ensam person. Och hurdan situationen varit. De gånger man verkligen tror man skall dö kan man uppleva en härlig eufori när chocken släpper efter nån timme och man inser att man faktiskt kommer överleva. Men precis som med våldtäkt så tycker jag att man inte skall skuldbeläggas även om man känt saker som kan tolkas som positiva under övergreppet. Man hinner känna väldigt många saker under en traumatisk händelse.

Snälla ignorera, Scottwalter klagar på babianen och skapar denna tråd i trots.
Dags för ban på allihopa Mods?????

Utan att ens öppna tråden så tänkte jag, ärkefeminizten Scott Walter. Tråkigt ha rätt.

Skaffa dig ett jobb, en man är mitt tips till dig TS. Om du inte är för hatisk för IRL-relationer...

Att män gillar att slåss, speciellt i våra yngre år är väl knappast någon hemlighet. Jag, liksom många med mig, har aldrig tvekat att kliva upp i en ring( eller jo, rädsla och tvekan har jag känt för att vara ärlig, men det har inte hindrat mig) för att möta en motståndare som har som högsta önskan att slå mig medvetslös.
Att åka på däng är förnedrande och smärtsamt, att vinna skänker en känsla av att man är kung av hela världen men bägge utgångarna ger ändå unga män tillfredställelse därför att man fått ge utlopp för sina mer djuriska instinkter. Varför vi njuter av att slåss och varför vi inte har något emot att knappt kunna gå på tre veckor efter det att lårmuskeln tagit emot dussinvis med rundsparkar har jag däremot inga säkra svar på. De svaren får du leta bland de som forskar på människans biologi och beteende men troligen har det att göra med att vi är ättlingar till de som genom årtusenden haft en genetiskt betingad aggressivitet som varit tillräckligt stark för att inte tveka att slåss för att skaffa sig fördelar men inte starkare än att den tagit överhanden och dödat individen innan denne hunnit fortplanta sig.

Att det skulle tyckas speciellt synd om män som åker på lite stryk under ordnade former eller i ett barslagsmål stämmer inte, däremot väcker våld mot kvinnor, våld där offret(manligt som kvinnligt) redan från början är chanslöst och onödig brutalitet sympati med offret och avsky mot förövaren.

Allt det här vet du redan, det förekommer i alla kulturer och på alla nivåer över hela vår jord. Det finns två väldigt enkla metoder för att erhålla makt, våld och martyrskap. Vad feministen valt för recept råder det knappast någon tvekan om.

Jo, jag har varit i slagsmål när det har gett mig en kick. Inte så konstigt dock eftersom det var jag som klubbade den andre efter att ha tagit emot en del slag i ansiktet med följande sår och svullnad. Brännvin underlättar dessutom för känslolivet. Men du har rätt i övrigt. Säger inte alls emot dig.

Jag tror som sagt att undantaget då misshandel känns bra, är när man inte hade någon chans för att börja med. Någon promille av vad Leonidas måste ha känt vid slaget i Thermopyle, när pilbågar trängt in i alla lemmar och blod rann över hela kroppen efter dagar av batalj.

I alla fall när man tagit ett aktivt beslut att gå in i fight trots att man inte har en chans, smärtan de kommande veckorna blir en bitterljuv påminnelse om det man varit beredd att betala, och därmed en påminnelse om ens egen mod.

Det hela är totalt irrationella manliga tankegångar, men det gör detsamma.

Varför är du så förbannat jävla vidrig och vänder "män gillar att slåss" till "män gillar att misshandlas"
Du är så förbannat jävla vidrig som människa, jävla hora.