2014-12-12, 15:51
  #1
Medlem
PKJuristens avatar
Jag har inte några som helst tidigare bilder från min barndom än den gången jag vaknade upp på sjukhus i en spjälsäng.
Mamma hade kvällen innan tagit mig och min syster till vår granne som bodde på gården bakom.
Jag minns att det var 2 stora rottweilers där.
Min mamma ville köpa en.
Jag minns att de drack och att mamma var väldigt konstig.

Min syster och jag hade tydligen fått i oss nåt. Som var farligt.
Därför vaknade jag i en spjälsäng på ett sjukhus när jag var 3 år.

Mamma och pappa hade precis skilt sig.
Min pappa krävde att mamma skulle sluta dricka.

De skiljde sig.

Min mor har inte arbetat på 20 år nu.
Hon var verkligen intelligent och hade framtiden för sig.
Men hennes struma, som satte avbrott för hennes sista år..
Hon som var så vacker tidigare såg bara sjuk ut.

Jag jobbar i Norge.
Får ett sms från min mor där det står: Hej "felstavat" namn är du i Sverige nu?1
Överdosering av medicin förstår jag.
Blir ändå orolig.

Hon har bränt upp 4 kök och blivit tvingade att flytta sammanlagt 9 ggr mellan mina år från första klass till hela nian.
Med helt skollade händer med bränd hud som börjat gulna får jag skölja min mors händer rena.

Lillasyster..
Min lilla syster so bara vill leka.
Min älskade syster!

Pappa då.
Eftersom att jag valde mamma, att bo hos mamma när jag var elva år så ville inte min pappa träffa mig mer.
11 år levde jag utan far.

Jag både hatade honom och saknade honom.
Han förbjöd mig att gråta!
Jag var 7 år när han köpte en sån där pulka med ratt.
Fick öroninflammation den natten.
Slutade jag inte gråta fick jag inte leka med min leksak näst kommande dag.

Men jag hedrar de! Så bäst det bara går!

Jag knarkar knappt längre!
Mitt sätt att bedöva smärta.

Att snorta subutex. Mums.
Borta!

Jag ska klara av att hedra min mor och far.

Genom att ta hand om mig själv och göra mig själv lycklig!

Det har varit extrem ångest de gånger jag fick chansen att läka mig själv.

Att gå in i minnet av när jag satt i Görans knä..
Han håller i mig så hårt att jag inte kommer loss, framför min mor!
Blåser rök i ögonen på mig och askar mig på armen..

Det har krävts ett enormt mod ifrån min sida, att återuppleva detta.
Att gå tillbaka till de minnena och sen byta plats med pojken.

Där jag nu med min tränade kropp hade tvingat ner Göran på golvet med min fot ståendes på hans hals. Han vill inte vara kvar längre. Jag visar honom vägen ut.

Nu ska jag snart till min syster.
Mamma är där.
Där sköter vi oss!

Mina syskonbarn eller mina barn ska aldrig få uppleva den barndom vi hade.

Jag är född i slutet av 80 talet.

Vad betyder "hedra din fader och din moder?
Citera
2014-12-12, 16:01
  #2
Medlem
Bogomils avatar
Visst ger din anekdotiska självbiografi belägg för att det inte finns anledning till blint att hedra sina förälder. Men inte mycket mer.

Så förhoppningsvist kommar det nån bibel-cherrypickande fanatiker med motsatt åsikt till tråden så du har en riktig opponent du kan diskutera svart/vitt med.
Citera
2014-12-12, 16:10
  #3
Medlem
PKJuristens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Bogomil
Visst ger din anekdotiska självbiografi belägg för att det inte finns anledning till blint att hedra sina förälder. Men inte mycket mer.

Så förhoppningsvist kommar det nån bibel-cherrypickande fanatiker med motsatt åsikt till tråden så du har en riktig opponent du kan diskutera svart/vitt med.

vad händer om jag inte hedrar min far och mor?
Med mitt liv?
Citera
2014-12-12, 16:43
  #4
Medlem
MeanMEs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av PKJuristen
vad händer om jag inte hedrar min far och mor?
Med mitt liv?
Du kan ju hedra och bevara de evt bra minnena du har.
Inget kräver i budorden du måste älska dem om du inte vill.
Inget kräver du måste umgås med dem som vuxen.
Citera
2014-12-12, 16:52
  #5
Medlem
PKJuristens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av MeanME
Du kan ju hedra och bevara de evt bra minnena du har.
Inget kräver i budorden du måste älska dem om du inte vill.
Inget kräver du måste umgås med dem som vuxen.

Otroligt svårt.
Men knappt kännbart längre.

Jag tror budet talar till att alltid sträva efter att göra sig själv lycklig, det enda som min far och mor egentligen delar.

Jag tror också budet talar om att alltid tala sanning, för sina föräldrar.
Alltid!

Men det är nog klart det tuffaste budet att följa..
Citera
2014-12-12, 16:59
  #6
Medlem
Bogomils avatar
Citat:
Ursprungligen postat av PKJuristen
vad händer om jag inte hedrar min far och mor?
Med mitt liv?

Det beror på situationens parametrar. Desutom är jag inte i profet-branschen, så det kan jag omöjligt svara på för din del.

Men generellt kommar du nu nog att bli klarare i hjärnkontoret om du släppar fanatisk religions-doktrinalism.
Citera
2014-12-12, 17:00
  #7
Medlem
MeanMEs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av PKJuristen
Otroligt svårt.
Men knappt kännbart längre.

Jag tror budet talar till att alltid sträva efter att göra sig själv lycklig, det enda som min far och mor egentligen delar.

Jag tror också budet talar om att alltid tala sanning, för sina föräldrar.
Alltid!

Men det är nog klart det tuffaste budet att följa..
Jag tror du ska tolka det budet så det funkar för dig bäst i livet, tror du behöver det.
Om det finns en Gud så inser hen nog det med om hen är så allvetande som det sägs.
Det viktigaste är att du är ärlig mot dig själv.
Är du det brukar det mesta lösa sig så småningom.
Citera
2014-12-12, 17:25
  #8
Medlem
PKJuristens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Bogomil
Det beror på situationens parametrar. Desutom är jag inte i profet-branschen, så det kan jag omöjligt svara på för din del.

Men generellt kommar du nu nog att bli klarare i hjärnkontoret om du släppar fanatisk religions-doktrinalism.

Hedrar du din far och mor?
Talar du om de anonymt på detta forum?

Menar du verkligen:

Citat:
Ursprungligen postat av Bogomil
Men generellt kommar du nu nog att bli klarare i hjärnkontoret om du släppar fanatisk religions-doktrinalism.
Citera
2014-12-12, 17:46
  #9
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av PKJuristen
vad händer om jag inte hedrar min far och mor?
Med mitt liv?
Inget speciellt troligtvis.
Att bli hedrad är ingen rättighet,det förtjänar man....
Citera
2014-12-12, 17:48
  #10
Medlem
PKJuristens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av kiss74
Inget speciellt troligtvis.
Att bli hedrad är ingen rättighet,det förtjänar man....

Bra svar!

Det handlar om att tro!
Tack
Citera
2014-12-12, 17:53
  #11
Medlem
Bogomils avatar
Citat:
Ursprungligen postat av PKJuristen
Hedrar du din far och mor?

Iblant minnet av dom, ja. Dock inte med en svart/vit religiös doktrin som underlag.

Citat:
Talar du om de anonymt på detta forum?

Jag förstår inte frågan. Skulle jag komma med person-identifikation om dom?

Citat:
Menar du verkligen:

Om vad?
Citera
2014-12-12, 18:29
  #12
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av PKJuristen
Jag har inte några som helst tidigare bilder från min barndom än den gången jag vaknade upp på sjukhus i en spjälsäng.
Mamma hade kvällen innan tagit mig och min syster till vår granne som bodde på gården bakom.
Jag minns att det var 2 stora rottweilers där.
Min mamma ville köpa en.
Jag minns att de drack och att mamma var väldigt konstig.

Min syster och jag hade tydligen fått i oss nåt. Som var farligt.
Därför vaknade jag i en spjälsäng på ett sjukhus när jag var 3 år.

Mamma och pappa hade precis skilt sig.
Min pappa krävde att mamma skulle sluta dricka.

De skiljde sig.

Min mor har inte arbetat på 20 år nu.
Hon var verkligen intelligent och hade framtiden för sig.
Men hennes struma, som satte avbrott för hennes sista år..
Hon som var så vacker tidigare såg bara sjuk ut.

Jag jobbar i Norge.
Får ett sms från min mor där det står: Hej "felstavat" namn är du i Sverige nu?1
Överdosering av medicin förstår jag.
Blir ändå orolig.

Hon har bränt upp 4 kök och blivit tvingade att flytta sammanlagt 9 ggr mellan mina år från första klass till hela nian.
Med helt skollade händer med bränd hud som börjat gulna får jag skölja min mors händer rena.

Lillasyster..
Min lilla syster so bara vill leka.
Min älskade syster!

Pappa då.
Eftersom att jag valde mamma, att bo hos mamma när jag var elva år så ville inte min pappa träffa mig mer.
11 år levde jag utan far.

Jag både hatade honom och saknade honom.
Han förbjöd mig att gråta!
Jag var 7 år när han köpte en sån där pulka med ratt.
Fick öroninflammation den natten.
Slutade jag inte gråta fick jag inte leka med min leksak näst kommande dag.

Men jag hedrar de! Så bäst det bara går!

Jag knarkar knappt längre!
Mitt sätt att bedöva smärta.

Att snorta subutex. Mums.
Borta!

Jag ska klara av att hedra min mor och far.

Genom att ta hand om mig själv och göra mig själv lycklig!

Det har varit extrem ångest de gånger jag fick chansen att läka mig själv.

Att gå in i minnet av när jag satt i Görans knä..
Han håller i mig så hårt att jag inte kommer loss, framför min mor!
Blåser rök i ögonen på mig och askar mig på armen..

Det har krävts ett enormt mod ifrån min sida, att återuppleva detta.
Att gå tillbaka till de minnena och sen byta plats med pojken.

Där jag nu med min tränade kropp hade tvingat ner Göran på golvet med min fot ståendes på hans hals. Han vill inte vara kvar längre. Jag visar honom vägen ut.

Nu ska jag snart till min syster.
Mamma är där.
Där sköter vi oss!

Mina syskonbarn eller mina barn ska aldrig få uppleva den barndom vi hade.

Jag är född i slutet av 80 talet.

Vad betyder "hedra din fader och din moder?

Enligt ett Family Guy avsnitt så säger budordet att man inte behöver älska sina föräldrar, bara respektera dem. Jag tycker inte det är helt galet faktiskt. Family Guy kanske upplyser sina white trash tittare på sitt sätt. (jag tittar inte! såg det för flera år sen av misstag)

Personligen resonerar jag över budordet... "hedra din fader och moder så att det ska gå dig väl"...
Kanske "hedrar" man sina föräldrar bäst genom att bli en bra människa, kärleksfull, framgångsrik, vänlig...
Man behöver inte besöka dem mer än nödvändigt. Eller ens tycka om dem.

Enligt bibelns berättelse så lät man stena de ungdomar som öppet gick emot sina föräldrar. Jag skulle påstå i ett annat perspektiv kan man inte gå emot sina föräldrar om ens föräldrar inte vill en väl, inte bryr sig, inte ger en råd och stöd i livet. Det är min syn på detta budordet.
Citera
  • 1
  • 2

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in