Tecken på att mitt psyke håller på att balla ur?

Kan tipsa dig om att meditera på omvärlden i "uppetid". Påminn dig konstant under dagen att hålla ditt medvetande och fokus på den stimuli som är utanför din kropp. När man får syner eller liknande så är man "inne" och tänker. För att motverka detta måste du alltså vända fokus utåt.
När du kommer på digsjälv dagdrömma/tänka för helt enkelt tillbaka ditt medvetande på vad du ser i ditt synfält ex. ett glas eller golvet eller dörren. Detta kan vara extremt svårt att göra om man håller på och gå in sig själv hela tiden tillsynes automatiskt. Men man måste verkligen tvinga sig göra detta om och om och om igen varenda gång man håller på och gå in i tänkandet/dagdrömmandet.

Att ögonen zoomar ut är ett tecken på att du defocuserar vilket är ett tecken på trance=dagdrömmeri=visioner=fokus vänd inåt.

Träna upp din förmåga att ha fokus ute hela tiden på omgivningen är mitt råd. Mycket utmanande som sagt men håller du på få syner är det prioritet 1 att göra detta dagarna i ända annars kan det bli värre i värsta fall.
Se även till att promenera och vara utvilad osv så du inte sitter inne utan stimuli. Stirra på kala väggar är exempelvis en sämre ide.

(Ej viktigt för någon som inte drabbats av hallucinationer eller liknande)

Jag förstår vad du menar, men att vända fokus utåt är missledande, då det är den inre konflikten man behöver sluta fred med. Det är väl bra att distrahera sig från den inre världen om den inre världen blir för mycket för en, men man ska inte vara alltför snabb att fly från den utan i alla fall försöka känna och kanske analysera känslan som äger rum inombords. Är den en känsla av sorg? Saknad? Ensamhet? Eller kanske av frustration? Hur stark är den från en skala på 1-10? Osv. Men helt klart kan man behöva en paus från det ibland och då kan det vara bra att distrahera sig, men man ska inte vara alltför snabb till att fly, som sagt.

Jag snackar om man känner att man börjar bli scizzo, då är mitt förslag nog väldigt passande. För att ta itu med personliga problem är ditt förslag naturligtvis bättre.

Även en schizo behöver sluta fred med den inre konflikten, faktiskt mer än gemene man. Men det är ju ett större berg att bestiga. Det viktiga är att man känner efter själv hur mycket man orkar och inte bränner ut sig och tappar motivationen.