Vem har egentligen bestämt att man måste vara ''medmänniska''?

En del av störningen som orsakar myrornas krig, ja. Allt brus beror dock inte på detta.


Samtidigt får du ha i åtanke att värmedöden är ett koncept som återfinns i det mänskliga förhållningssättet till världen. Utan kognition, utan sinnen, utan en subjektiv tolkning av det som ytterst existerar, finns bara det grundläggande brus som utgör materien själv.

'Brus' är förstås ett mänskligt koncept även det, men det är den bästa beskrivningen jag kan komma på för hur jag som människa föreställer mig existensen bortom min tolkning av den.

"Slutet" är inte ett bevisat koncept. Tvärtom faktiskt, det mesta pekar på att universum kommer att fortsätta expandera exponentiellt ad infinitum (som följd av rummets troligtvis "platta" krökning), hur konstigt det än må låta (fråga inte mig om detaljerna).

Problemet med diskussioner kring detta är att vi endast kan "veta" genom att uppleva tiden då "slutet" teoretiskt sett skulle hända, så man får stå ut med viss osäkerhet.

Nietzsches "eviga återkomst" låter allt mer intressant...

Värmedöden är ju inte en egentlig utplåning av universum, utan snarare ett tillstånd där all energi blivit jämt utspridd och obrukbar. Det finns inte så mycket tid, förändring, att tala om i en tillvaro där allt är kalt, tomt och allmänt ointressant.

Fast fluktuationer som orsakar nya världar, skulle såklart kunna uppstå, eventuellt.


Det är mer ett tankeexperiment som visar att man inte lever så som man skulle vilja leva om tanken är outhärdlig, tänker jag mig.

Värmedöden är väl bara en av många teorier för världsalltets öde. Jag vill även påpeka att jag inte är särskilt intresserad av att beblanda mig i följderna av olika sorters "slut", för de har alla gemensamma drag i.o.m. att de signalerar "slutet".

Kanske är vårt nuvarande universum ett av en otroligt lång kedja tidigare kollapsade universum som spontant återuppstått efter deras "slut"?
Jag är väl medveten om det, men kunskapen om världen förändras och således förändras även den praktiska betydelsen av vissa tankeexperiment.

I en värld med oändlig "tid", oändligt med förändring så ter sig inte "återupplevandet av samma liv" som en omöjlig händelse, trots att man själv inte kommer att vara medveten om att man lever ett redan levt liv.