0,001 mikrogram THC i blodet - är det en hög mängd?

Fundersam på detta också då polisen stoppade mig i bilen och beslöt att jag skulle med och lämna urin- och blodprov. Fick positivt på urin och nu har blodanalysen kommit tillbaka. Det påvisade 0,0004 mikrogram vilket är löjligt lite. De hade dessutom i rapporten ljugit (vilket verkar vanligt bland poliser) att jag hade blanka ögon, blodsprängda ögonvitor etc vilket inte alls stämmer. Polisen gjorde till och med ett ögontest på mig (vilket heller inte nämns i förundersökningen) där jag klarade testet och polisen sa att jag inte verkar påverkad, han påpekade även detta för den andre polisen som stod upptagen med min vän. Sedan ändrar han sig 5 minuter senare och delger mig först då att jag plötsligt är misstänkt för drograttfylleri, jag sa till honom att han nyss gjorde ögontest på mig och sa att jag inte uppträdde påverkat. Då sa han att hans kollega tyckte att jag uppträdde nervöst och påverkat, han var ju inte ens närvarande. Kan man ens uppvisa sådana symptom på den lilla mängden? Mycket som känns konstigt i det här måste jag säga, sättet de stoppade mig på etc.

Nej, för att kunna mäta mängder i storleksordningen 0.1 nanogram måste man göra en masspektrometri eller dylikt, det finns mig veterligen inget kemiskt test som kan påvisa det. Som jag redan har skrivit i tråden går gränsvärdet för vid 6 µg/l blod. I ditt fall antar jag att de testade urin vilket leder till ännu sämre känslighet. De har således inget bevis för att du skulle ha haft narkotika i dig och du bör bestrida detta.

Hur ska jag bestrida det då? För det är väl ändå nolltolerans på att sitta i en bil med minsta spår av narkotika i blodet eller? Det är väldigt förvirrande allt det här. Är det rekommenderat att använda sig av en offentlig försvarare kanske?

Att klaga på polisens uppträdande vid ingripandet framstår som en klassisk distraktionstaktik. Det är helt utan relevans för det du undrar och därtill framstår det som helt osannolikt att polisen av en ren slump väljer ut dig bland alla människor för att ljuga om att du uppträder påverkat/misstänkt och att det sedan helt slumpmässigt visar sig att du har THC i blodet.

Kan man uppvisa symptom på en så liten mängd? Ingen aning. Vissa visar inga symptom på bruk men blir nervösa när narkotika kommer på tal eller uppger rentav själva att de brukat och då ska de givetvis kroppsbesiktigas ändå. Spelar det någon roll? Nej, eftersom du inte kan överklaga beslutet att kroppsbesiktiga dig.


Nu har ju polisen ett analysresultat på 0,0004 µg från Rättsmedicinalverket så då väger det nog lite tyngre än vad någon slänger ur sig på Flashback. Eller hade du någon källa?


Du får väl förneka och se till att det prövas i domstol. Offentlig försvarare kan du ju begära men det får du aldrig för ett ringa narkotikabrott. Du får snarare anlita en privat försvarare om du anser det vara värt.

https://polisen.se/Global/www%20och%20Intrapolis/FAP/1/FAP420_3_RPSFS2006_1.pdf

Duger polisen som källa? -_-

50 ng/ml har de som gränsvärde för urinprover.

För blodprover är det inte lika väl definierat, men det här är tex vad Sahlgrenska använder (när de gör tester åt RMV/polisen):
https://www2.sahlgrenska.se/upload/NU/Laboratoriemedicin/labmeddelande/2015/151007%20%C3%84ndring%20av%20gr%C3%A4nsv%C3%A4rden %20vid%20droganalyser.pdf

Alltså 10 ng/ml för verifikation.

När prover har skickats till RMV för verifikation använder de masspektrometri. Felmarginalerna på dessa är dock relativt höga i praktiska fall*, tex här en studie där mätvärden på 0.25 ng/ml visserligen har uppmätts, men felmarginalerna är på 0.7 ng/ml. Utan att gräva mig ned i det för mycket nu, så skulle jag nog säga att felmarginalerna helt enkelt är för stora när man försöker mäta så här låga koncentrationer. Det är just därför gränsvärdena är rekommenderade till just 10 ng/ml, för att inte riskera att få falska positiva utslag, speciellt när det gäller passiv rökning.
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2784185/

Personen vi pratar om nu fick besked om 0.4 ng, men han anger inte volymsenheten. Vanligtvis är det /ml eller /l, i vilket fall hans resultat skulle hamna klart inom felmarginalerna för metoden, samt två storleksordningar under det rekommenderade gränsvärdet för verifikation. Kanske är dock svaret angivet i ng/µl, eller så har de råkat skriva för många nollor, vilket då skulle kunna innebära att han faktiskt var över gränsen.

* De absolut bästa GS-MS kan nå upp till en precision på fg (femtogram), vilket är en miljon gånger bättre än ng. Detta gäller dock under perfekta förhållanden, med perfekt analysmaterial beståendes av en gas, innehållandes rätt kemikalier som instrumentet är kalibrerat för etc. I praktiken kan man aldrig uppnå i närheten av sådan precision.

Absolut. Men det minsta man kan begära av en statlig myndighet är väl ändå att de förhåller sig till regler och talar sanning - eller? Det är väl ganska relevant om en polis utfört ett test och sagt att jag inte uppträder påverkat, men sen skriver att jag ser påverkad ut i förunedrsökningen vilket inte alls stämde? Det var så långt från en slump att jag blev stoppad, det är därför allt detta är märkligt och jag ifrågasätter det. Förmodligen pga den vän jag hade med i bilen som har ett brokigt förflutet, som dock nu rett upp sitt liv.



Sorry, missade det. Det var alltså 0,0004 µg/g blod som stod i rapporten.

Det är ju även drograttfylleri. Varför skulle jag inte få en offentlig försvarare då? De frågade mig ju redan i bilen om de ville att jag skulle få en.

Absolut. Men med tanke på att analysresultaten anges per gram blod kan vi släppa det. Det är möjligt att mäta upp den THC-halt som RMV mätt upp hos frågeställaren.


Det har ingen relevans alls i förhållande till ansvarsfrågan. Det spelar ingen roll om du uppträdde påverkat eller inte eftersom du objektivt sett gjort dig skyldig till rattfylleri. Vill du klaga på polisernas uppträdande eller besked kan du klaga till JO och det lär nog vara behäftat med betydande bevissvårigheter för dig.


Detta är bötesbrottslighet. För sådan får man som mycket stark huvudregel inte offentlig försvarare. Att polisen frågar om du vill ha offentlig försvarare ska tolkas som en fråga om du begär offentlig försvarare, inte som att du har rätt till en. Men det är en vanlig missuppfattning att man har rätt till en försvarare för alla brott och att man därtill inte behöver betala något för försvararen. De flesta är inte så intresserade av sådan hjälp när de får förklarat för sig att de vid fällande dom ska ersätta staten för försvararkostnaderna.

Nej, vi kan inte släppa det. Det innebär isf att de har uppmätt 0.4 ng/ml blod, precis som jag antog (det är en faktor ~1.06 mellan /ml blod och /g blod). Detta ligger klart under vad sjukhusen, de som utför testerna åt RMV, själva säger att de använder som gränsvärde för verifikation, SAMT så ligger det inom felgränserna i de vetenskapliga studier jag hittade vid en snabb googling rörande detta. Det kan möjligtvis vara så att de har ännu bättre utrustning samt lägre felmarginaler än i de studier jag hittade, och visst, då kan man säga att de har uppmätt det, MEN, om de faktiskt inte har så hög precision i sina mätningar så vore det rent av ovetenskapligt att döma personen för detta eftersom det inte går att avgöra om mätvärdet var pga fel i mätningen eller pga att TS verkligen hade det i blodet. Bara det faktum att det inte står någon felmarginal i analysbeskedet, som personen har fått kopia på, antyder att den som skickade ut kopian inte har någon aning om vad han sysslar med.

Jag räknar inte med att våra domstolar skall förstå sig på vetenskap, men det är också därför det är viktigt för personen att argumentera för detta i rättegången. Där har RMV, eller snarare de som utförde testet, en skyldighet att tillhandahålla felmarginalerna, ty annars går det här inte att bedöma.

EDIT

Efter lite mer grävande så hittade jag bland annat följande tråd, där det hänvisas till en bruten länk hos RMV:
https://swecan.org/forum/viewtopic.php?t=66467
"Där kvantifieringsvärdet framgår till 0,0003 mikrogram thc/ gram blod enligt metoden M20. "

Jag lyckas dock inte hitta den här informationen direkt hos RMV, men om det stämmer så låg frågeställaren över den gräns som dessa tillämpar, dock väldigt knappt. Några felmarginaler har jag ännu inte kunnat hitta (ett mätvärde utan felmarginaler har noll betydelse i vetenskapliga sammanhang).

Jag hittade också följande i en dom om passiv rökning: "I normal vistelsemiljö förefaller det omöjligt att uppnå koncentrationer av cannabismetaboliter i urinen som överstiger 0,007 mikrogram/ml urin"
https://lagen.nu/dom/rh/1996:100

Hur detta överförs till blod vet jag inte, men gissningsvis bör det ligga inom samma storleksordning.

Om jag vore frågeställaren skulle jag därmed:
1. Begära ut felmarginaler på den analysmetod som har tillämpats.
- Om felmarginalen överlappar verfikationsvärdet på 0.3 ng/g skulle jag argumentera för att det är ovetenskapligt. Om frågeställaren vill kan jag beräkna exakt med vilken sannolikhet det faktiska värdet var under 0.3, men uppmättes till 0.4, om han kan ge mig felmarginalerna.

2. I andra hand argumentera för att det var passiv rökning. Här beror det dock lite på, om det tex uppmättes i urinet, och sedan den där väldigt knappa mängden i blodet, så går det inte att hävda passiv rökning. För att passiv rökning skall synas i blodet kräves det att man har blivit exponerad ganska kort innan blodet tappades, och då bör det inte ha hunnit komma ut så mycket i urinet än.

Skulle ett sådant test kunna ge ett (mycket svagt) falskt positivt resultat även om provet i verkligheten är 100% negativt?

Eller måste det finnas viss mängd narkotika i blodet för att ”felmarginalerna ska ha något att spela med”?

Eller med andra ord, måste det finnas något skit i blodet från början för att det ska kunna mätas felaktigt, eller kan det bara poppa upp en felaktig narkotikamätning helt ur tomma intet?

Om du förstår hur jag menar?

Nu är jag ingen expert på just denna typ av instrument, men principen kan sammanfattas:
1. Blodet gasifieras och skjuts med en inert drivgas genom ett rör med en speciell ytbehandling, olika kemikalier (dvs olika molekyler) interagerar olika starkt med detta rör vilket gör att de färdas olika snabbt igenom röret, därmed separaeras de olika kemikalierna
2. Kemikalierna kommer in i en kammare som joniserar dem fullt, varpå atomkärnorna böjs av av ett elektriskt eller magnetiskt fält och träffar någon form av skärm, på olika platser beroende på atomkärnans massa
3. Elektronmultiplikatorer förstärker signalerna som dessa kollisioner ger.
4. Resultatet blir att för varje olika kemikalier får man en signal för varje olika typ av atomkärna, och genom den relativa storleken av dessa signaler kan man avgöra hur förhållandet mellan de olika atomerna är

Det finns flera svårigheter:
1. Kemikalierna måste separeras tillräckligt mycket i tid. Har man kemikalier som interagerar likvärdigt i första kammaren, så kommer de inte separareras tillräckligt för att man skall kunna särskilja de olika signalerna tillräckligt väl i tid.
2. Man får inte diskreta signaler, utan de har en viss spridning som beror på hur länge elektronmultiplikation samt utläsning pågår. Om man då tex har kemikalie A som kommer först och ger ett väldigt starkt utslag på atom a, och sedan nära inpå en kemikalie B som kanske bara ger ett utslag på atom b, så kan man ändå läsa det som att atom a finns i kemikalie B också
3. Olika kemikalier kan ha samma typ av atomer i samma proportioner
4. Det finns alltid noise i mätutrustningen som influerar mätningarna, signal to noise ratio måste vara tillräckligt hög för att man ens skall kunna se någonting
5. Med tanke på hur känsligt instrumentet är (kan under perfekta omständigheter mäta ned till pikogram), så är kraven på förberedelse av proverna också extremt känsligt (lätt att kontamineras)