Relativitetsteorin i praktiken?

Tid går väldigt bra att förändra i den fysiska världen. Som Hippie redan har sagt så är tiden relativ, inte subjektiv.

Här har du en härlig video på lite över 8 minuter som är värd att se ifall du är intresserad av tidsdilation https://www.youtube.com/watch?v=kGsbBw1I0Rg
Den tar även om något som du kanske tycker är lika stört, att avstånd också är relativt.

Vadå, hur kan du vara säker på att svarta hål inte har en atmosfär?
om de hade en atmosfär borde den dessutom ligga på eller i marken?

En atmosfär är egentligen det motsatta till ett svart hål. En atmosfär är gaser som med hjälp av en lagom stark gravitationen skapar ett behagligt eller obehagligt hölje runt sfären medans ett svart hål har som syfte att implodera allt i sin väg pga den starka gravitationen.

Hastigheten man fördas i ändrar inte förloppet i sig utan kan endast ändra hastigheten med vilket saker sker.
Ditt exempel med supernovan gäller inte eftersom du aldrig kan gå tillbaka i tiden, endast stanna den. Du kan faktiskt inte stanna den heller men det beror på att andra faktorer att du kan färdas i ljudhastigheten.

Du kan inte färdas bak i tiden och därmed kan du inte förändra några skeenden.
Du kan endast färdas framåt.

Jag tror inte detta skulle vara möjligt; våra sinnen kan endast uppfatta det tredimensionella rummet fastän vi omges av ett fyrdimensionellt där just tiden är den fjärde dimensionen.

Det här hjälpte ju inte. Hans exempel är ju helt värdelöst och gör det hela ännu mer subjektivt. Tåget är antingen längre än tunnel, eller inte. Hur folk uppfattar det påverkar inte utgången, precis som jag känner när det gäller att färdas i ljusets hastighet: Bara för att saker upplevs olika så är inte utgången olika?!

Jag kan vara så säker eftersom gravitationen i det är så hög att inte ens fotoner kan lämna det.
Faktum är att densiteten är så hög att det är meningslöst att diskutera ens materia som vi känner det; än mindre "marken".

Okej. Kan du ge mig en förklaring på frågan i mitt tidigare svar? Betyder det då att ett händelseförlopp är enbart möjligt med ljus inblandat?

Haha, jag undvek medvetet att blanda in längdkontraktionen i det hela eftersom den är om möjligt ännu svårare att förstå.
Det handlar än en gång inte om subjektivitet utan om relatitivitet.
Tåget i tunneln är ett klassisk exempel; det handlar om referensramar där inte bara tidens hastighet och längden förändras utan att även punkter i tiden förändras vilket illustrerades med giljotinerna.

Jo faktisk kan tåget både vara längre än tunneln och kortare än den. Det hela beror på vilket system du befinner dig i.
Det är inte för inte det kallas tidsdillationens paradox.

Vad som gör det svårt för oss att förstå detta är att vi inte kan observera det samtidigt, samt naturligtvis att vi inte kan färdas i de hastigheter där effekten visar sig. Ännu.

Det är ungefär som fotoner; de är både vågor och partiklar men vi kan endast visa på en egenskap åt gången.

Nej, händelseförlopp är möjliga så länge tid finns. Ljus har inget med detta att göra.

Ljusets hastighet är bara en begränsning som finns i hastighet.
Effekterna av relativism uppstår först då vi ökar hastigheten och ju större hastighet desto större effekter.

Okej då hänger jag med. Alltid haft ett intresse för fysik men aldrig riktigt orkat ta mig tiden att utforska detta. Som ateist har jag alltid låtit forskarna förklara det mesta för mig. Men ju djupare man kliver in i detta träsk ju längre och längre glider jag mot att bli agnostiker. Det är överväldigande och förklaringarna är inte alls tillfredsställande haha. Hippie stort tack för tiden du tog dig att försöka trycka in detta i huvudet på mig. Jag kan inte hävda att jag är helt med, men jag förstår resonemanget iaf!

Men jag frågar mig om ett sådant sinne vore möjligt, inte om just vi kan erhålla ett sådant. D.v.s. är tiden, i sig själv, ett fenomen som går att avläsa direkt och skapa en inre representation av? Vore det teoretiskt möjligt?