Siddharta Gautamas uppväxt, varför skapade han buddismen

vad var hanns tankesätt om världen, och varför skapade han buddismen utifrån de?. Vet att han levde väldigt bra och på hanns senare år fick reda mer och mer på hur den riktiga världen såg ut för många människor. Men varför valde han den vägen? några idéer? lite filosofi!?

Som en medelväg mellan extrem asketism och hedonism. Även om det kanske för en modern västlig betraktare kan vara svårt att se denna dikotomi, eftersom vi nog ser buddhismen som tämligen asketisk också.

knappast nån som vet VARFÖR eftersom det mesta tyder på att det inte finns/funnits nån buddha men jag håller det inte för omöjligt att Satan själv kan ha lagt orden i Siddharta's mun efter att han fick tillåtelse av Gud att besätta honom.

Här är du sannerligen vrickad.

Du kan omöjligtvis vara frälst, du fick enbart lite "sköna mediciner" du.

Slå upp vilken text som helst om Siddharta Gautama så finner du svaret.
Den gyllene medelvägen.

Jag tror inte han gjorde det. Buddismen är endast skapt av hans läror.

Man kan definitivt dra slutsatsen att han inte var nöjd med hinduismen eller de andra lärorna i Indien. Buddhismen är lite anti eller reviolutionär gentemot hinduismen eftersom siddharta testade på det mesta o vände ryggen mot det senare.

Självklart har det inte funnits någon Buddha, på samma sätt som Jesus aldrig har existerat

När Buddha låg döende och älsklingslärjungen Ananda grät över att han skulle mista sin mästare, sade Buddha till honom : Läran och ordningen ska vara er mästare när jag är borta.

Buddha ville inte själv vara en frälsare, men blev det...

Buddhism avstår i stor utsträckning från tanken på det överjordiska och drar fram i Mahayana, via läran.. han fann en väg, en metod och lära räckte.

Dessutom är Buddha är inget egennamn, utan en äretitel. (den uppväckte, den upplyste)

Riktlinjer för ett meningsfullt liv - utan gudsfixering, att lossa detta, som kan sägas ingå i samsara/kretsloppet , av begär att jaga)

Om man läser tex Lotus sutran så får man känslan av att Shakyamuni fått en mer "gudomlig roll".

Han levde gott men insåg tomheten i att bara söka njutning, och insåg att det finns lidande och död i världen. De skulle även komma att drabba honom tillslut. Så därför drog han från fru och barn för att söka sanningen om livet som en asket. Från början tycks hans motiv alltså varit helt egoistiska, han ville rädda sej själv från lidandet.