Halloj kära medmidmissbrukare.
Så vad gör jag nu åt mig själv som har kommit till insikt över hur jag egentligen fungerar?
Jag är i övre 20-någontingsåldern, och har så länge jag kan minnas missbrukat vad jag än har kommit över.
Första ciggen (som jag inte fick av farsan vid 4 års ålder för att avskräcka d.v.s.) och ölen tog jag i typ 8-årsåldern när de lite äldre grabbarna på gården tyckte att det var kul att de en av de yngre lite folköl, snus och cigg.
Jag har sedan dess gjort det mesta, bortsett från koks och brunt (i ren rädsla för att bli hårdtorsk har jag inte ens provat). Jag har missbrukat tjack, arbete, alkohol, nikotin, mat, weed, sex, fludder, koffein, datorspel, porr, vad jag än har kommit över och relationer.
Jag har dock inte mer än i perioder gått ner mig hårt i något. Generellt sett har jag hunnit tröttna och gått över till ett annat missbruk när det väl har börjat ge riktigt dåliga effekter.
Jag lessnar och går över till något annat som jag tror att jag kommer kunna hantera. Knarka för mycket - spela spel istället. Inget liv på grund av spelande - börja festa tills jag är bakis på jobbet. Börja rycka upp mig och jobba hårt - hårdtorska på energidryck, stress och skräpmat. O.s.v., o.s.v.
Bokstavligt talat min jävla släkt, bortsett från morsan som är klassisk medberoende, är alkisar.
Jag verkar ha hittat så jävla många saker att missbruka att jag aldrig riktigt går ner mig, utan bara byter ut saker konstant. Räknar dock med att dö vid ~55 i.o.m. mitt leverne.
Jag har tagit mig till AA sen tidigare (3 år sen) och kände mig inte riktigt hemma. Slutade med ett rejält återfall, typ för att bevisa att jag faktiskt var alkis.
Grejen är att jag inte riktigt passar in varken hos AA, NA eller någon av de andra A-grupperingarna. Jag är helt enkelt för mångfacetterad och kortlivad i vardera missbruk för att passa in och känna samhörighet. Deras problem är till viss del mina, men inte fullt ut, och inte heller fullt innegripande mina problem.
Jag efterfrågar därför någon sort vård eller samhörighet för oss med beroendepersonligheter. Jag kan absolut tänka mig att betala för att gå till någon typ av ensamvård hos någon som är bra på att hantera människor som mig, men också att bilda någon typ av gemenskap för oss som inte riktigt vet hur en gör saker på ett lagom sätt.
Nej, nu sitter jag onykter och ska upp till jobbet om 6 timmat, så dags att pömsa. Räknar dock med att jag inte är ensam om upplevelsen och att min WOT inte var allt för avskräckande.
Puss och kram.
Så vad gör jag nu åt mig själv som har kommit till insikt över hur jag egentligen fungerar?
Jag är i övre 20-någontingsåldern, och har så länge jag kan minnas missbrukat vad jag än har kommit över.
Första ciggen (som jag inte fick av farsan vid 4 års ålder för att avskräcka d.v.s.) och ölen tog jag i typ 8-årsåldern när de lite äldre grabbarna på gården tyckte att det var kul att de en av de yngre lite folköl, snus och cigg.
Jag har sedan dess gjort det mesta, bortsett från koks och brunt (i ren rädsla för att bli hårdtorsk har jag inte ens provat). Jag har missbrukat tjack, arbete, alkohol, nikotin, mat, weed, sex, fludder, koffein, datorspel, porr, vad jag än har kommit över och relationer.
Jag har dock inte mer än i perioder gått ner mig hårt i något. Generellt sett har jag hunnit tröttna och gått över till ett annat missbruk när det väl har börjat ge riktigt dåliga effekter.
Jag lessnar och går över till något annat som jag tror att jag kommer kunna hantera. Knarka för mycket - spela spel istället. Inget liv på grund av spelande - börja festa tills jag är bakis på jobbet. Börja rycka upp mig och jobba hårt - hårdtorska på energidryck, stress och skräpmat. O.s.v., o.s.v.
Bokstavligt talat min jävla släkt, bortsett från morsan som är klassisk medberoende, är alkisar.
Jag verkar ha hittat så jävla många saker att missbruka att jag aldrig riktigt går ner mig, utan bara byter ut saker konstant. Räknar dock med att dö vid ~55 i.o.m. mitt leverne.
Jag har tagit mig till AA sen tidigare (3 år sen) och kände mig inte riktigt hemma. Slutade med ett rejält återfall, typ för att bevisa att jag faktiskt var alkis.
Grejen är att jag inte riktigt passar in varken hos AA, NA eller någon av de andra A-grupperingarna. Jag är helt enkelt för mångfacetterad och kortlivad i vardera missbruk för att passa in och känna samhörighet. Deras problem är till viss del mina, men inte fullt ut, och inte heller fullt innegripande mina problem.
Jag efterfrågar därför någon sort vård eller samhörighet för oss med beroendepersonligheter. Jag kan absolut tänka mig att betala för att gå till någon typ av ensamvård hos någon som är bra på att hantera människor som mig, men också att bilda någon typ av gemenskap för oss som inte riktigt vet hur en gör saker på ett lagom sätt.
Nej, nu sitter jag onykter och ska upp till jobbet om 6 timmat, så dags att pömsa. Räknar dock med att jag inte är ensam om upplevelsen och att min WOT inte var allt för avskräckande.
Puss och kram.
