Citat:
Ursprungligen postat av
PiusXIII
Jag tror att många har problem med den pompösa sidan av sådan här musik. Det gäller i alla fall mig.
Stämmer nog att det är en turn-off för relativt många idag - å andra sidan får man nog säga att U2 ofta har klarat av att balansera den här rock'n'roll-hymniskt pampiga sidan med mer ironiska, prövande och intima sånger - deras 90-tal handlade ju till stor del om den spänningen.
Och omvänt, för många som inte gillar Rihanna, Snoop Dogg eller liknande "klubbartister" så är det monotona och övertydliga med deras musik (och de eh, mycket mediokra vokala insatserna) ett stort hinder.
Apropå Elvis Costello, den här enda låten (som inte ens var någon hit) är för mig tillräcklig för att visa hans genialitet som låtskrivare och sångare. Briljant text och musik (det är synnerligen meningsbärande att Steve Nieves pianoslinga bygger på Beethovens
Månskenssonaten, eftersom texten handlar om plågade manliga genier, klyftan mellan att lyckas och misslyckas och kopplingen mellan manlighet och ascension i vår kultur)
https://www.youtube.com/watch?v=afjkN_0RM3Y Elvis Costello - Poor Fractured Atlas