__________________
Senast redigerad av RonJeremyClarks 2014-12-01 kl. 18:31.
Senast redigerad av RonJeremyClarks 2014-12-01 kl. 18:31.
Citat:
Skulle du kunna länka till alla videoklipp med Daniele Gansers med antingen engelskt tal eller engelska undertexter som du känner till? Annars skulle du kunna fokusera på historikern Daniele Gansers föreläsning som hölls på Baseluniversitet i Schweiz. Väldigt pedagogisk och stram.
http://www.youtube.com/watch?v=sDPtiR4EQ2A
http://www.youtube.com/watch?v=sDPtiR4EQ2A
Citat:
Mig veterligen finns det inte fler, Daniele Ganser undervisar på Basel-universtitet i Schweiz och anledningen till att just denna föreläsning var på engelska är att det var ett samarbete med Indianas universitet, där den sändes på videolänk.
(FB) Daniele Gansers 911-föreläsning på Baseluniversitetet (rubrik ändrad /mod)
Citat:
SSF: Executive Action (1973) | 🌑🌑🌓 |
En grupp mäktiga politiker, säkerhetsagenter och affärsmagnater håller hemliga möten där de diskuterar sitt missnöje med Kennedy-regeringen. JFK är alldeles för liberal för deras smak - han kämpar för civila rättigheter för minoriteter, planerar att dra USA ut ur Vietnam och vill till och med nedrusta kärnvapen. Helt oacceptabelt. Avrättning blir den allt tydligare lösningen för att få bort honom.
Det är ju ganska galet att endast tio år efter att JFK mördades så gjordes det en film med Burt Lancaster och andra storheter där de helt och hållet omfamnar en konspiration. De visar hur det kan ha gått till med flera team av krypskyttar som övade på rörliga mål i månader innan den 22 november, 1963, och dessutom i detalj hur Lee Harvey Oswald sattes upp till att bli syndabock. Uppenbarligen var många skeptiska till den officiella versionen som Warrenkommissionen kom fram till - det hindrade dock inte filmen från att vara extremt kontroversiell vid release och många biografer vägrade visa den.
Den arbetar lite i motgång hela tiden eftersom man vet hur det kommer sluta. Som Titanic (1997) men utan att underhålla fram till sista akten. Det är intressant rakt igenom. För mig alltså. För en genomsnittlig filmtittare... eeh, förmodligen för torrt och tråkigt. Den gör inte mycket för att överraska utan är väldigt formell i sitt berättande. Jag får dokumentärvibbar många gånger om. Dialogen är tung på exposition och jag får känslan att det är mer riktat till tittaren, inte karaktärerna.
Det mest intressanta finner jag scenerna med Oswald. Eller rättare sagt, hans dubbelgångare. För att bygga upp honom som mördaren används en dubbelgångare som går runt och gör väsen av sig. Till exempel den berömda incidenten då "Oswald" sköt på fel tavla på en skjutbana. För att verkligen inpränta namnet för vittnen så överdriver han så härligt: "mitt namn är Lee Harvey Oswald och glöm det inte!". Där hittar man lite komik i alla fall.
Är man intresserad av JFK-mordet och vill ha en detaljerad skildring av hur en konspiration kunde ha sett ut, kör på. Bara ute efter en konspirationsthriller? Då finns det bättre alternativ.
En grupp mäktiga politiker, säkerhetsagenter och affärsmagnater håller hemliga möten där de diskuterar sitt missnöje med Kennedy-regeringen. JFK är alldeles för liberal för deras smak - han kämpar för civila rättigheter för minoriteter, planerar att dra USA ut ur Vietnam och vill till och med nedrusta kärnvapen. Helt oacceptabelt. Avrättning blir den allt tydligare lösningen för att få bort honom.
Det är ju ganska galet att endast tio år efter att JFK mördades så gjordes det en film med Burt Lancaster och andra storheter där de helt och hållet omfamnar en konspiration. De visar hur det kan ha gått till med flera team av krypskyttar som övade på rörliga mål i månader innan den 22 november, 1963, och dessutom i detalj hur Lee Harvey Oswald sattes upp till att bli syndabock. Uppenbarligen var många skeptiska till den officiella versionen som Warrenkommissionen kom fram till - det hindrade dock inte filmen från att vara extremt kontroversiell vid release och många biografer vägrade visa den.
Den arbetar lite i motgång hela tiden eftersom man vet hur det kommer sluta. Som Titanic (1997) men utan att underhålla fram till sista akten. Det är intressant rakt igenom. För mig alltså. För en genomsnittlig filmtittare... eeh, förmodligen för torrt och tråkigt. Den gör inte mycket för att överraska utan är väldigt formell i sitt berättande. Jag får dokumentärvibbar många gånger om. Dialogen är tung på exposition och jag får känslan att det är mer riktat till tittaren, inte karaktärerna.
Det mest intressanta finner jag scenerna med Oswald. Eller rättare sagt, hans dubbelgångare. För att bygga upp honom som mördaren används en dubbelgångare som går runt och gör väsen av sig. Till exempel den berömda incidenten då "Oswald" sköt på fel tavla på en skjutbana. För att verkligen inpränta namnet för vittnen så överdriver han så härligt: "mitt namn är Lee Harvey Oswald och glöm det inte!". Där hittar man lite komik i alla fall.
Är man intresserad av JFK-mordet och vill ha en detaljerad skildring av hur en konspiration kunde ha sett ut, kör på. Bara ute efter en konspirationsthriller? Då finns det bättre alternativ.
Executive Action (1973) är en i raden av många såna spännande thrillers på samma eller liknande tema från den eran, finns en drös att se, bl. a följande(om man breddar årtiondet till ett kvartssekel):
The Manchurian Candidate (1962)
Seven Days in May (1964)
The Ipcress File (1965)
The Spy Who Came in from the Cold (1965)
Z (1969)
Investigation of a Citizen Above Suspicion (1970)
Klute (1971)
The Mattei Affair (1972)
Soylent Green (1973)
The Day of the Jackal (1973)
Chinatown (1974)
The Conversation (1974)
The Parallax View (1974)
Three Days of the Condor (1975)
Illustrious Corpses (1976)
Marathon Man (1976)
All the President's Men (1976)
Capricorn One (1977)
The Domino Principle (1977)
Twilight's Last Gleaming (1977)
Telefon (1977)
Coma (1978)
Good Guys Wear Black (1978)
Winter Kills (1979)
I... For Icarus (1979)
The China Syndrome (1979)
Hangar 18 (1980)
Blow Out (1981)
Cutter's Way (1981)
Blue Thunder (1983)
Dreamscape (1984)
No Way Out (1987)
The Running Man (1987)
Dock skulle jag rekommendera att man börjar med att se Stargate SG1-avsnittet Wormhole X-Treme! s05e12, finns en specifik dialog i det som kan få en att fundera över konceptet plausible deniability och varför vissa filmer görs.
Med tanke någon tidningsartikel i USA häromdagen om kannibalism så känns det i övrigt som att det är bara en tidsfråga innan Soylent Green-mat lanseras officiellt, inte som nu obegripligt dolt i innehållsförteckningarna.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera