Citat:
Inte alls. Illusionen är att du måste lägga minst halva din vakna tid på att tjäna ihop pengarna. Maximal datorisering och robotisering skulle göra att man kunde införa medborgarlön och kanske max två eller tre timmars arbete i veckan, där man turades om att underhålla datorerna och robotarna eller jobbade med det fåtal saker som datorer och robotar inte ensamma kan betros med eller klarar av.
Ett svårhanterligt problem med den "nya" formen av planekonomi som bygger på automatisering med datorer och robotar är ju att det finns högst reella ideologiska åsiktsskillnader gällande dels vad som skall produceras och dels vem som skall ha rätten till det producerade. Om man tycker att socialism är den enda rätta vägen så hoppar man lätt direkt till slutsatsen att alla medborgare skall få en lika stor andel av det som datorerna planerat och robotarna producerat, möjligtvis med undantag för det gamla vanliga bivillkoret om "åt var och en efter behov".
I verkligheten skulle man dock få räkna med dels att kostnaderna för att producera datorerna och robotarna inte nödvändigtvis skulle betalas lika av alla (och därmed skulle det troligtvis framföras anspråk på att det som robotarna producerat inte heller skall delas lika, vilket är fullt rimliga anspråk om man inte är socialist), och dels att det som sagt med all sannolikhet kommer att finnas betydande åsiktsskillnader gällande vad som skall produceras (utöver uppenbara saker som mat, kläder och bostäder).
Vidare har man ju frågan om vem som skall programmera de planerande datorerna och vilka anspråk det medför på programmerarnas eventuella förtur till det producerade. Man har ju en uppenbar källa till korruptionsmöjligheter i programmeringsledet.
Zeitgeistfilmerna och de människor som inspirerats av dessa gör det ju alldeles för enkelt genom att helt hoppa över dessa ganska uppenbara frågor.