Ni som tycker att det är viktigt att jobba- har ni självmordstankar?

Jag har jobbat heltid en större delen av mitt liv. Jag är universitetsutbildad och jobbar inome ett yrke som har oändligt mycket utvecklingsmöjligheter. Likväl kommer jag aldrig jobba mer än 50%. En del tillbringar helas sitt liv med att jobba- Ja det finns till och med dom son jobbar ihjäl sig

"man måste ha något att göra om dagarna" säger en del människor. Ja, livet är kort och därför gäller det ju att hitta på massa roliga saker. Om inte jobbet fanns, har ni det inte roligt då? och om jobbet är det roliga i livet så kan det kvitta. Jag tycker förvisso att min arbete är intressant, men värderar ändå min egentid högre. Med andra ord så tycker jag inte att man för sig själv har något existensberättigande om man lever för jobbet. Vad tycker ni?

Alla är olika är grundtanken man får utgå ifrån. Vissa blir rastlösa om de inte hänger på jobbet, visst kan man gymma, promenera, resa osv men det är svårt att ha ihjäl lika mycket tid som jobbet faktiskt har. Varför har man inget existensberättigande för att man lever för jobbet, tycker du? Förstod inte riktigt det..

Du är väl i så fall en av de få lyckligt lottade som har valmöjligheter med din universitetsexamen, säkert hade du föräldrar som älskade för dig och inte för vad du kan prestera och dylik. Majoriteten lider i det testa och det är så de föredrar att ha det. Jag skulle inte säga aktivt självmord, utan mer passivt självmord. Man drönar på tills man kollapsar.

Man känner sig mer rättfärdigad av att gå runt och känna sig kränkt än att gå ut och göra något åt sin egen misär, där man spelar huvudrollen.

Gäller det ICA-jobbet som din farsa fixade åt sin 40-åriga son eller ditt jobb på McDonald?
(FB) Jag är 41 år och jobbar på Donken (ställ era frågor)
(FB) Jag trivs inte på sommarjobbet, kan jag sluta efter 2 dagar?

Personligen jobbar jag för att få pengar till mat, hyra och nöjen. Dock så finns det den fördelen med ett jobb att det kräver att man skaffar och upprätthåller rutiner i sitt dagliga liv så jag har full förståelse för de som ser det som viktigt att jobba.

Och nej jag har inga självmordstankar, skulle dock få det om jag tog med en dejt på IKEA och tog fram medhavd pulverkaffe...
(FB) Dejt skyller mig för att vara ekonomisk, lyxsökerska?

Du får gärna förklara logiken till varför rätten för den enskilde att existera är kopplad till dennes uppfattning i den här specifika sakfrågan.

Har förklarat det här tidigare. Folk är jävligt svåra att få kontakt med och har man inte världens kamratsskapskrets sedan tidigare (vilket är osannolikt när man är 25-30+) så kommer man bara sitta hemma som ett fån om man är arbetslös...
Arbetar man däremot får man en social krets och man får något sammanhang. Arbetar man inte är man utanför samhället och fastän man har mycket tid till saker så nyttjar man sällan en bråkdel av tiden till något vettigt ändå.

Så egentid i all ära, men ledig på heltid nej tack.