Planerad avtänding på Subutex.

Hej alla!

Det är så att jag och min pojkvän/sambo planerar att tända av på Subutex efter nyår.
Vi har brukat Sub dagligen, ca 2 mg var, sedan ett år tillbaka. Innan dess så brukade vi enbart på helgerna, men efter en nära ståendes död så blev det mer och mer och nu "måste" vi ta en dos dagligen för att hålla oss friska. Jag förstod aldrig riktigt att jag var beroende tills jag var på besök hos släktingar för ett tag sedan och jag hade ingenting med mig, jag trodde ju såklart inte att jag behövde något. Men efter andra dagen så började jag må riktigt dåligt.
Den känslan som uppstod var så främmande, märklig och otäck, det var då jag förstod att jag hade avtändning. Jag sa till mina släktingar att det kändes som om det var influensa på gång och under de få dagarna som jag var där tillbringade jag i sängen och jag var helt otroligt kall och varm på samma gång, jag hade enorma krypningar i benen och då och då så krampade det i benen. Jag bara låg och vred och vände på mig, på och av med täcket. Jag kunde inte alls äta, gaffeln med lite mat på kändes otroligt tungt och det kändes som om maten fastnade i halsen och ville komma upp, som om kroppen stötte bort maten.
Det kändes en gnutta bättre när jag tog Alvedon kombinerat med Diklofenak och en dusch, men det höll inte i sig länge alls. Jag åkte hem tidigare än beräknat och resan tillbaka hem var inte rolig vill jag lova, och jag var så otroligt svag. Den kändes som att varenda muskel i kroppen hade brutits ned. När jag väl kom hem så tog jag en ordentlig dos Sub och jag kände att de sjukligt obehagliga rysningarna i kroppen rann av mig, det var så skönt, helt obeskrivligt, men det tog ett par dagar innan jag fick tillbaka kraften helt.

Nu är det så att vi verkligen vill göra någonting av våra liv.
Skaffa bättre bostad, plugga, jobba, resa och såklart - vara drogfria!

Men jag är så rädd. Rädd för den hemska avtändningen och att det tar så lång tid tills man kommer på fötter. Jag vet inte hur jag ska kunna undanhålla det för min familj så länge, jag kan absolut inte berätta om mitt/vårt missbruk, det är helt uteslutet! Därav så kan jag heller inte läggas in på rehab.. Därför vänder jag mig till er, som har erfarenhet och tips. Jag skulle vara väldigt tacksam om ni delade med er av allt ni vet. Tips på hur man kan underlätta avtändningen på något sätt.

När stunden är inne för avtändning så tänkte jag dokumentera händelseförloppen.

Tacksam för svar.
Vänliga hälsningar.

Ni ska börja med att trappa ner doserna, det kommer att underlätta väldigt mycket. Sen så kan ni köpa Loperamid på apoteket och äta i mindre doser. Det lättar symptomen en del och ni slipper bli lösa i magen.

Försök att röra på er så mycket som möjligt och se till att få i er mycket vitaminer och mineraler. Smoothie är enligt mig ganska lättdrucket, så det kan man mixa till för att få sig mycket nyttigt.

Om jag skulle bryta ett beroende så skulle jag se till att få i mig en dos Ketamin, eller någon annan hallucinogen, kanske LSD. Det kan underlätta avtändningen en hel del och även motivera en väldigt mycket. Men LSD kan bli väldigt smärtsamt, så det rekommenderar jag ofta inte någon i en sån situation.

Köp magnesium som kosttillskott, det hjälper till att stabilisera hjärnan och kroppen.

Hej!

Jag känner igen det du skrev om maten när man tänder av. Jag upplevde samma sak. Personligen så tycker jag det svåraste är att man inte kan få i sig någonting. För mig tog det 3-4 dagar. Efter 4:a dagar kunde jag dricka ett glas proviva utan bli spyfärdig, & då har jag inte brukat ens i närheten av 2mg / dag under ett år

Jag skötte visserligen min AT jävligt klantigt. Slutade med att jag stod och hånglade med tomma blister en vacker dag typ. Men riktigt sjuk blir man. Jag rekommenderar ett strängt, men ändå progressivt nedtrappningsschema. Så slipper man bli så jävla sjuk, illamående, skita på sig, känna sig derealiserad och ha ångest från dag 1.

Nu skriver du att du inte vill ha hjälp utifrån, eller lägga in dig/er. Då får man köra i hemmamiljö men det är ju svårare. Det går ju inte att utföra hushållsuppgifter när man giftar av buprenorfin. Det tar hårt, men det går absolut!
Se till att skaffa (om inte benso eller z-analoger för sömn) receptfritt arsenal att ha i början när den fysiska utsättningen tar fart. Postafen, ibuprofen. eventuellt något för magen också.

Subutex är fan underbart men det är inte kul att sluta med det. Jag tror inte jag har tagit min sista b:åtta i mitt liv. kanske nu några år iallafall.

Heja TS!

Det är lika enkelt som det låter, du trappar ner dosen sakta men säkert under en längre tid tills du hamnat på en så låg dos att du klarar av att sluta helt utan större komplikationer. Jag hoppas att du inte köper Subutex på den "svarta marknaden." Det finns att hämta gratis om du söker hjälp. Bara en liten inflikare för ekonomins skull.

Jag rekommenderar att du söker akut hjälp, det är anonymt och du får då den hjälp du behöver för att det ska gå så smärtfritt som möjligt. Du kan även få utskrivet annat "smått och gott" som oftast är till stor hjälp under avtändningen, t.ex. sömntabletter etc.

Det är inte hur enkelt som helst att få Subutex på recept. Jag känner en del från förr som inte fick det, och de var i mycket värre skick än TS.

Du kan ha rätt, läste dock för knappt två dagar sen om en kille här på flashback som i princip systematiskt gick till kliniken och utgav sig för att vara heroinist på avtändning. Han menade att dom då inte fick neka honom hjälp enligt lag och fick därför utskrivet bl.a. stora mängder Subutex under en viss tid (i utbyte mot ett drogtest 1 gång i veckan).

Nu vet jag inte hur sant detta är men det låter som att det ändå är värt att försöka.

Man måste ha ett dokumenterat missbruk om man ska få det på recept, och så måste man nog ha testat andra behandlingar först. Sen så finns det inte subutexprogram i alla kommuner. Mycket byråkrati att gå igenom innan man får sånt på recept.. Det låter som en mytare det där.

Fast jag tror inte han pratar om programmen utan om avgiftning, där kan det säkert vara lättare. Inte så att man får stora mängder utskrivet att ta med sig hem, man lär åtminstone vara tvungen att förtära på plats, eventuellt även andra aktiviteter.

Avgiftningen kan vara alternativ för många, fast knappast för TS, ska man avsluta ett 2mg/dag bruk är det knappast meningsfullt att göra en nedtrappning från typ 24mg till 2mg på några veckor först...

2mg är jobbigt, men samtidigt är det den lägsta dosen som erbjuds normalt (eftersom det inte finns mindre sublinguetter, temgesic och sånt räknas inte), de som tvingas sluta på programmen trappas ned till 2 mg innan de slängs ut. Avgiftningen går såvitt jag vet ned till 2 mg. Det går att överleva att sluta direkt där, det blir förstås något lättare om man trappar ned till lägre dos men jag tror inte det gör någon enorm skillnad egentligen.

Tack så hjärtligt för alla svar, och tack Ginfaxi för dina stöttande ord

Detta med att läggas in, gå till missbruksmottagningen överhuvudtaget, känns väldigt skrämmande då psykiatrin och missbruksmottagningen samarbetar ( om jag inte är helt ute och cyklar? ) och jag får nämligen Stilnoct utskrivet av psykiatrin då jag har problem med sömnen, det har jag haft i över 5 år. Skulle min läkare på psykiatrin få veta att jag missbrukar så kommer jag säkert inte ens få en endaste, sketen Alvedon utskrivet, haha.
Min sambo har försökt att komma in på Subutexprogrammet på missbruksmottagningen, och mycket riktigt, de krävde minst ett års dokumenterat missbruk. Vi vet, och har hört, om fler som sökt till programmet men i denna kommun som jag bor i så är det otroligt svårt att komma in på programmet. Man måste i princip vara 110% heroinist och ha dött 35 gånger för att komma in, om ens det räcker! Jag bor i en kommun där missbruksmottagningen, psykiatrin, ja vården överhuvudtaget, är sämst i hela landet ( det sa dom på nyheterna dessutom ) så jag vågar inte läggas in, inte bli bättre och sedan ha en stämpel i journalerna resten av livet. Jag vet inte om det stämmer, men jag har hört att man kan läggas in för avgiftning men blir utslängd efter 2-3 dagar, det är ju meningslöst.

När stunden är inne för avtändning så ska jag ladda upp med vitaminer och Dimor, för magen, har jag.
Så har jag Stilnoct och Mirtazapin så att man kan sova. Förhoppningsvis. Jag hoppas verkligen att jag kommer få fortsatt utskrivning av Stilnoct efter nyår. Jag litar verkligen inte på psykiatrin då jag alltid får träffa olika läkare, de vet inte ens varför jag ens är inskriven på psykiatrin, de vet oftast inte vad de ska ge mig för medicin, de har glömt att ge mig medicin flertal gånger, rycker mediciner bara sådär etc. Ja, listan kan göras mycket lång.

Sedan funderar jag på att ordna med exempelvis Xanor att ta när det känns som allra värst, eller är det en dålig idé? Samtidigt är jag rädd att byta ut ett beroende till ett annat, som benso. Därav vill jag helst inte ta benso, men jag vill kunna ta något som lugnar kroppen när det känns som allra värst.


Något som jag tycker är allra värst med avtändning är den hemska känslan av att vara kall och varm samtidigt och kalla rysningar på ryggen. Är det någon som vet eller har några tips på hur man lindrar det? Har någon även något exempel på vad man kan äta? Jag såg att någon rekommenderade smoothies, det är nog bra men orkar man verkligen att hålla på att ordna med det mitt i en avtändning? Man kanske kan laga lite olika smoothies innan och ha i kylskåpet visserligen.

Kör gärna på magnesium också. Det är bra för sömnen, har en viss avslappnande effekt i musklerna, sägs kunna hjälpa mot ångest, depression och mycket annat. Det hjälper även kroppen att ta upp näring bättre. Många har redan väldigt låga nivåer av magnesium, och man kan få ännu lägre nivåer när man har ångest, enligt vad jag har läst.